Gallery: Extreme shots by one of the world’s greatest adventure photographers | CNN Travel

Tyler Stableford

viaGallery: Extreme shots by one of the world’s greatest adventure photographers | CNN Travel.

Titta och njut – eller förskräcks!

Weekly Photo Challenge: Future Tense

Framtiden – ja, vad vet vi om den? Hopp och önskningar om den kan vi ha, men vi kan aldrig veta vad den bär med sig. Hösten 2011 hade Wanås slott Yoko Ono på besök. Hennes utställning innebar att du fick vara delaktig, och egentligen var det du själv som gjorde utställningen. Hon hade bara försett oss med ramarna för den.

Unga träd fyllda av våra önskningar och förhoppningar inför framtiden – det kändes mäktigt.

Two years ago Yoko Ono had an exhibition at Wanås Castle,  close by where I live. Every year they have great outdoor exhibitions and they are often interactive. This time we could write down our hopes and wishes for the future and hang them in rows of young trees. It was a silent morning and the sun was just peeping through from the raindrops fallen.

Be sure to visit all the other entries this week at WordPress: Future Tense!

Konstigaste boktiteln

BBC News – Goblinproofing wins Diagram Prize for oddest book title.

Ja, vad ska man säga…men jag anser att humor kan man inte få för mycket av. Det här är ju en form av smart marknadsföring också. The Curious Incident of the Dog in the Night-Time är också en intressant titel, och jag har själv läst denna mycket tankeväckande bok. Den är skriven av Mark Haddon och ur den 15-årige Christopher John Francis Boones synvinkel. Förmodligen har han Aspergers syndrom eller liknande och ställs inför smått oöverstigliga problem för att lösa gåtan med den mördade hunden. Oerhört tänkvärd. Författaren gör ett lysande trovärdigt porträtt av hur en ung kille med detta problem kan resonera med och övervinna sig själv.

Jag borde väl åtminstone bläddra lite i Goblinproofing också…

Curiousincidentofdoginnighttime.jpg

Weekly Travel theme: Green

Grönt har nog varit temat någon gång tidigare, fast inte hos Ailsa. Så det gällde att leta fram nya bilder…och någon grönska har vi inte här ännu i alla fall. Island ligger ju ännu längre norrut än vi, men även denna kyliga ö bjuder grönska när vår och sommar kommer.

Ailsa on Where’s my Backpack? has suggested Green as the theme – and that’s what we are all longing for here up north! No green here yet though…but I was thinking, even Iceland (further north)has got green landscapes when the sun is a bit warmer. So, this is what we are waiting for!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Island har otaliga, fantastiskt vackra vattenfall, som kastar sig utför klipporna. Gröna kullar beledsagar dem.

Iceland has got numerous fantastic waterfalls, and green, green hills.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De stora lavafälten ser mjuka och sköna ut att vandra på – men för ditt eget bästa ska du låta bli det. Här under all den fina, gröna mossan och lavarna kan enorma hål gömma sig. Ett litet felsteg och du störtar ner, kanske flera hundra meter.

The giant lava streams are dangerous to walk on – you should not even try. The beautiful, green moss and lichen might hide gigantic holes that will send you down, maybe several hundred metres…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Humor har de, islänningarna, trots att de är hårdföra. Någon har klippt gräset däruppe… lutningen i procent kan man bara gissa.  Men ett grönt, skönt leende är väl det vi alla väntar på!

Sense of humour is not lacking on the island… who’s been mowing the lawn up there? Anyway,  the result is a big green smile! Just what we need this cold, white spring.

Mille 11 år idag

Grattis till oss som har fått ha en så fantastisk kille som Mille hos oss alla dessa år! Få personligheter har väl så väl gjort skäl för sitt namn som han…Bonebreaker´s Ferrari. Namnet Mille stämmer också ganska bra – han fick det dels för att han är italienare och dels för att han verkligen är en på miljonen.

Weekly Travel theme: International Women’s Day

Det har varit Internationella kvinnodagen och temat för veckan blir just detsamma. Jag vet inte hur mycket vi firar detta i Sverige – men kanske är det olika mycket på olika ställen och i olika sammanhang. Detta är ett tema med många möjligheter, men jag har valt att hylla de starka kvinnorna i min familj, min mor och min dotter. Jag skulle haft med min mormor, som var starkast av oss alla, men har tyvärr inga digitala foton av henne.

Första bilden visar min mamma när vi firade hennes 75-årsdag genom att åka till Madeira igen och vandra. Detta gjorde hon första gången för ca 15 år sedan, och hon ville gärna tillbaka. Frisk och stark och vacker! Hon har arbetat hårt sedan hon var 14 år gammal och lägger nog aldrig riktigt av med det…

Den andra bilden visar min dotter när hon volontärade på Nya Zeeland med naturvårdsarbete. Hon skulle åkt ett år tidigare, men fick besvär med alla stora leder i kroppen. Ett år tog det för läkarna att konstatera att hon hade en inflammation i armbågen som måste opereras och att hennes kropp var så van vid hård träning och tävlande sedan barnsben att detta uppehåll i träning påverkade kroppen så negativt att den kärvade. När hon väl började träna igen blev hon helt återställd. Hursomhelst blev det en fantastisk tid för henne på NZ, med hårt arbete från tidig morgon till kväll – hela tiden i svårt kuperad terräng, bush och regnskog – tungt lastad med bland annat såg, yxa och machete. Hon älskade sitt arbete och vill gärna tillbaka dit.

Ailsa has decided on International Women’s Day as her travel theme this week to coincide with International Women’s Day yesterday .

I don’t have enough words to say all I would have liked to say about the women in this world. I admire so many strong women, but I also feel grief and sometimes hopelessness for mankind in its endless search for money and riches. So many times it is the women who are the losers and the victims.

For my entry I have chosen the two women closest to me, both whom I admire immensely. There should have been three photos, the first one of my grandmother, but I have no digital photos of her. She was the strongest of us all. A hardworking fruit and berry farmer with roots in the poor Sweden of the early 20th century.

The first photo shows my mother, who is a strong, beautiful woman. She has earned her own living since she was 14 and hasn’t slowed down yet… This photo was taken when we were on a hike Ribeiro Frío – Portela in Madeira. The trip to Madeira was to celebrate her 75th birthday.

Madeira 2010 485

The second woman whom I admire immensely is my daughter. A tough girl who went alone to New Zealand to work in a nature preserving project.

She was on her way a year earlier but had severe pain in and trouble with her joints. However, after a whole year, the doctors came to the conclusion that this was not rheumatism or any other feared illness – it was an infected elbow which she had to operate on. And, they also found out that because of her hard training and competing in gymnastics ever since she was a young girl,  now her body simply couldn’t function properly without this training. So, when she started training again – she was as good as new. No pain, nothing.

This project in NZ meant hard work from dawn til dusk,  in difficult terrain, bush and rainforest – all the time heavily loaded with tools like axe and machete. But she loved to work hard in this magnificent nature – prepared to do everything for the plants and the animals. She is determined to return some day.

42

So, to all magnificent women out there – stay strong, believe in yourselves and don’t give up even if life is hard on you. We have always had to struggle in a patriarchal society. Let us be there for each other.

Skatan – en hatkärlek

Skatorna (pica pica) bygger varje år bo i grannens träd, sen håller de gratis frukostbord vid våra småfågelholkar. I min trädgård har jag holkar med blåmes, talgoxe, pilfink, svartvit flugsnappare och rödstjärt. Dessutom koltrastar och rödhakar, lövsångare, nötväcka och gärdsmyg. Jag vill gärna att dessa små ska klara sig, annars hade jag inte satt upp holkar. Starholkar har jag inga längre sedan jag sett skatan sitta på holkens tak och dra ut starungarna, en efter en. Skatan är ändå allätare, men under häckningstiden äter den mest animalisk föda.

Skatorna är alltså inte några av mina favoriter i fågelvärlden. Tvärtom har det hänt att jag önskat dem en snabb död.

Trots detta kan man inte förneka att detta är en väldigt vacker fågel – här kommer en liten kavalkad från dagens titt vid bobygget.

Magpies are hated as well as loved…Every year they nest in our neighbours’ tree, and every year they dine at our table – eating all the other birds’ young. I have got many nesting boxes in my garden and a variety of birds nesting every year. But they are all lucky if any of their offspring survives these magpies. After some years we had to take down the starling box because the magpies, every early summer, were sitting on the roof of the box, dragging out the young birds, one by one.

So, magpies are not my favourites – many times I have wished them a quick death…

However, you cannot deny that they are beautiful…here’s a little morning show!

DSC_0009

Paret bygger idogt på sitt bo, reparerar vinterns skador och bygger till. Det är svårt att hinna med att fotografera inflygningen – rena turen om jag får ett foto.

Every year they repair their big nest and it’s not easy to cach them when they come flying…sheer luck if I get a photo.

DSC_0010

När en ny, fräsch pinne befunnits lämplig, så flygs den hem…ibland verkar det som oavsett storlek…Faktiskt kan den vara upp till halvmetern lång. På bilden syns också skatans utmärkande vita byxor tydligt.

Suitable sticks are collected – anything between ten and fifty centimetres is their catch. In the picture above his typical white trousers are showing too.

DSC_0035

Pinnen jongleras rätt för att kunna stickas in i bohålet eller för att stickas in någonstans utanpå boet. Paret lever i livslång monogami och hjälps åt.

The stick is handled with great skill and tucked in somewhere in the nest. They birds live in lifelong monogami and work well together.

DSC_0028

Ibland ser det fullständigt omöjligt ut. En jättestor pinne ska trasslas in genom hålet, vilket är beläget på boets ena sida. Med hjälp av vingarna tråcklar han sig in.

Sometimes the process looks hopeless. A giant stick is to be taken through the small hole into the nest. He’s using his wings to make his way in.

DSC_0013

Medan skatorna klättrar runt och husförbättrar sitter småfåglarna lugnt i samma träd. Det känns inte som om de är fiender…än. Här sitter en domherrehona kvar på sin gren utan att låta sig skrämmas iväg.

While the magpies are brushing up and repairing their home, giving it the final touch, their small neighbours are sitting in the same tree, obviously not that disturbed or frightened…yet.

Blåregn – The Most Beautiful Garden; Japanese Wisteria Tunnel

Style Pantry | The Most Beautiful Garden; Japanese Wisteria Tunnel.

En favorit i växtvärlden för mig är blåregn. Jag minns första gången jag såg ett sådant. Det var när jag som ung hamnade på ön Brissago i Locarno någonstans i Schweiz. Ett slott i skönt bedagat grått låg nästan helt insvept i blåregnsrankor, och jag – jag kunde inte slita ögonen från synen. Blåregnets färgtoner 0ch de kala grenarna såg ut att fullkomligt växa ut ur de grå murarna och färgerna var som ett, som om de varit skapade för varandra.

Jag bestämde mig där och då för att när jag fick ett eget hus skulle jag också plantera ett blåregn. Men, det har inte blivit något av med den saken ännu, i min trädgård, men kanske någon gång…

Ikväll har jag suttit en stund och njutit av de mest magnifika blåregn jag någonsin sett.

Njut!