Kan bli dödssjuk – av en hundpuss | Nyheter | Aftonbladet.

För två månader sedan upptäcktes den. Inget har sipprat ut till mig. Dvärgbandmasken har varit ett hot så länge jag kan minnas – och nu är den tydligen här. Säkert har den varit här ett tag utan att vi har vetat om det.

Det som inte fick hända har hänt.  Alla svampälskare, bärplockare och hundvänner. Är nu allemansrätten och vår fina natur förvandlad till ett groteskt hot istället för en ovärderlig tillgång?

Vi har länge hållit stånd, men det var ju inte frågan om Om, utan om När den skulle komma hit – denna fruktansvärda parasit. Är ni nöjda nu – alla ni som smugglat djur över gränserna? Det är möjligt att jag är ute på hal is, men hos er landar mina misstankar först.

Uddevallaområdet är drabbat – hur svårt vet vi inte ännu. Och naturligtvis räcker det inte med det här, utan vi kommer att hitta den överallt. Den är här för att stanna. Det finns inte någon som helst möjlighet att göra sig kvitt den när den väl kommit in i landet.

Eva Osterman Lind, på Statens veterinärmedicinska anstalt, menar att det mest är känslan som är tråkig. Att naturen inte längre är ren från smitta. Delvis har hon rätt. Men, för mig blir det ett fysiskt tryck över bröstet, en smäll i pannbenet, en ohjälplig hjärtvärk och en stor sorg. Min hund är min nära vän. Nu kan den närheten gå förlorad.

En behändig liten ruta med ”Så hindrar du smitta” läker inte min brustna illusion, naturens oskuldsförlust eller min smärta. Men, eftersom vi är överlevare, så anpassar vi oss – naturligtvis. Till ett oändligt mycket tristare liv.

Min största glädje är att vandra fritt i naturen med min hund, att plocka blåbär, smultron och vildhallon och njuta dem där och då, på ängens gräs eller i en solig skogsglänta. Har du hund själv, så vet du hur härligt det är att se den sträcka ut –  i lek som i arbete – och du vet också att det är omöjligt att hindra den från att stoppa i sig diverse saker under promenaden. Även om den är kopplad.

Jag håller med Morgan Karesund i artikeln. Han tittar på sin hund och konstaterar: ”Det är inget liv för honom”. Frågan är, om det är något liv för mig som natur- och hundmänniska heller. Ett liv i koppel.