Stark tonvirtuos med taktpinnen käpprätt upp! Presentationen är solklar – gärdsmygen far ihärdigt som en liten mus mellan kvistar och grenar. Då och då stannar han upp, gärna på toppen av en rotvälta,  och tittar oavvänt mot mig – stjärten uppåt sträck!

Hur kan en så liten varelse ha begåvats med sådan röst? Ibland förstår man inte alls hur saker hänger ihop…Operasångare, och andra med stora röster, brukar härbärgera denna sin röst i en hydda av någorlunda storlek. Och man har väl hört talas om ”resonanslåda”? Var har gärdsmygen sin? Fågelspecialisten Erik Rosenberg skriver om honom som en trevlig fågelpygmé vars sång är någonting alldeles extra: ingen kan överträffa gärdsmygen i upptrimmad virtuositet […]Strofen har en metallisk skärpa, den går med fart så det sprakar och svirrar och liksom hoppar från den ena löparbanan till den andra.

Liten som en tallkotte är han. Idag såg jag honom i ett risbräske i skogen – han hörs först förstås. Jag har också förmånen att ha honom som gäst i trädgården. Främst på vintrarna syns han till, och då brukar han snabbt hoppa från ena sidan av framsidestrappen till den andra. Förmodligen hittar han bra gömställen i vår vildvuxna trädgård eftersom den har gamla häckar och fruktträd, och gott om ris och grenar – vilket även tilltalar igelkotten.

I bild kommer istället – våren! Vem kan låta bli?

Skönaste mattan vi vet

Bok och björk firar numera sin debut gemensamt

Päls förutan dragkedja kräver minst ett dopp i varje bäck

Ett litet rött hus med vit magnolia (danskt?)

Så gult och blått det kan bli - svensk påsk!