Totti är en hängiven hängmattehund. När sagda matta kommer fram – vid fint väder – så kommer definitivt Totti fram, och i densamma. Igår kväll var en riktigt skön sommarkväll, och hängmattan riggades. Jag hämtade en god bok och njöt av tanken på en stilla och ljum kvällssejour igenom denna. Endast rödhakens gemytliga knäppande steg upp från forsythians inre domäner.
Med boken i handen gled jag ut genom dörren och siktade på min tilltänkta plats. Men, då fanns redan en gosse där. Lojt vaggande. När han fick syn på matte hoppade han gentilt ner och lämnade sin plats åt mig och min bok.
Hur kommer han då upp i en synnerligen rörlig och obalanserad hängmatta? En bild säger mer än tusen ord. Följande bildsekvens tog jag senare på kvällen…
Hur jag kom hit?
Först en liten touch för att kolla läget...
Få se...hur är det nu jag brukar göra...
Om jag sträcker mig så långt jag kan...
Men, bakdelen måste ju också upp...
Vilar lite - man blir ju alldeles slut av det här...
OK, jag glider igen...
Jamen...
...shit också!
Sådärja - den som vill trona jobbar hem det till slut!
Leya 
Oj vilka härliga bilder, och så fin han ser ut ”min” goa trädgårdsmästare. Du tar väl hand om honom ser jag. Vi hörs snart.
Kram från alla oss i Sollentuna
Vilken kämpe han är! Supersköna killen Totti!
Tack för kommentarer, AnnaLena! Hälsa dina supersköna flickor också!
Härliga bilder. Men måste tillstå att jag är mest imponerad av att du lyckats göra denna blogg på Facebook!
Tack – jag är själv förvånad… Jag startade året med att börja blogga via wordpress.com. Jag får ju mest läsa andras arbeten hela tiden, så det känns gott med ”ett eget rum”. Alla kan inte skriva böcker. (Men jag hade gärna velat) Sen var det bara att koppla bloggen till Facebook – fast det har jag inte gjort förrän efter moget övervägande, det vill säga nu.
Min fräcka pappa!!!!
Vi syns på söndag!