I sommar har jag läst En liten bok om ondska av teologie doktor Ann Heberlein. Etik är hennes område, och efter det fruktansvärda dådet i Norge känns det extra viktigt att försöka förstå vilka mekanismer som styr ondskan. Hur kan en ”vanlig” människa begå ett sådant fruktansvärt brott?

Heberlein tar upp välkända massmördare som Hitler, men också flera av vår tids mest kända och omtalade fall, som Fritzl och Prikopil, Anders Eklund och den så kallade Rödebymannen. Hon talar om ondskans förutsättningar, och efter att verkligen ha vänt och vridit på tankar och filosofier, på litteraturens stora och på verkliga fall och experiment, så plockar hon fram några punkter som kan bli en lista som den här:

• Det sker en uppdelning i ”vi och dom” (exempelvis Nazi-tyskland)
• Man känner bristande kontroll över sin situation, samt ett diffust hot utifrån (Vietnam: ny miljö – rädsla för djungeln)
• Känslan av lösryckthet ur sitt sammanhang/anonymitet leder till en känsla av frihet från sociala och moraliska normer (Abu Graib)
• Avhumanisering av fångarna, till exempel genom att klä dem i likadana kläder och tilltala dem med nummer i stället för namn (Abu Graib)

Vilka personer kan då utföra dessa handlingar?

Ofta har dessa personer själva haft en fruktansvärd barndom och uppväxt, men enligt flera välkända forskningsresultat som bygger på olika experiment (Stanley Milgrams lydiga torterare och Philip Zimbardos ”The Stanford Prison Experiment”), så kan vem som helst i ”rätt” miljö och med ”rätt” förutsättningar begå de mest ohyggliga brott. Heberlein konstaterar att vi i värsta fall kan fungera ungefär såhär:

– vi kan utsätta andra människor för grymheter för att få en känsla av kontroll över vår egen rädsla och maktlöshet

– vi kan genom bristande reflektion okritiskt inordna oss i ledet

– vi kan underlåta att ha en egen moralisk identitet

– vi kan i ett nytt/annat sammanhang skapa nya normer, vilket skedde till exempel i Abu Graib, i Nazi-tyskland eller på Balkan. Han som förut var din goda granne kan (efter lång och målmedveten bearbetning exempelvis genom statlig propaganda) bli till ett nummer, en jude, en kroat – någon eller något avhumaniserat eller förenklat

Ann Heberlein trycker särskilt på vad vi kan och ska göra, vi vanliga människor, för att stå starka och för att undvika ondskan:

Vi ska TA STÄLLNING i både ord och handling!

Förutsättningen för att onda handlingar ska kunna utföras är nämligen alltid den stora, tysta massans likgiltighet. Vi är rädda, vi vill inte riskera vår egen trygghet. Men, en person som reflekterat och format en egen uppfattning om gott och ont, rätt och fel, är alltid bättre rustad att fatta beslut och att handla i en konkret situation. Lägg därtill principen om varje människas unika värde, och du äger en fast moralisk identitet som svårligen kan rubbas.

Vi vill inte ha någon ny Anders Behring Breivik.