”Han kom som ett yrväder …” – DN.SE.

Är det 7 sekunder du har på dig att göra ett första, bestående intryck? Att fånga publiken och sedan fortsätta hålla greppet? Jag vet inte hur vetenskapligt bevisat det här är, så jag gjorde helt sonika om påståendet till en fråga. Utifall att.  I skrift brukar det vara första meningen som gäller. Om man inte talar om gamla ryska författare – för då måste du som läsare igenom de första femtio (50) sidorna innan du möjligen är fast. Eller i alla fall begriper vad det är romanen handlar om.

Inte bara berömda författare kan stå ångestfyllda inför en blank pappersyta utan även vi vanliga dödliga. Du ska skriva till kommunen, du ska skriva och klaga eller beklaga något, eller du ska skriva till ditt ex och begära tillbaka saker du glömt kvar i huset. I skolan ska du skriva mycket – och nästan alla dessa skrivelser är beställda av någon som ska bedöma dig. I samtliga fall gäller det att inte felbedöma din mottagare/läsare, eftersom misstaget till och med kan vara irreparabelt.

Tro aldrig att det du skrivit är klart när du väl  skrivit ner det på den där blanka ytan. Det tål att tänka på hur du formulerar dig, hur du vill fånga, vad du vill uppnå, hur du vill bli emottagen och kanske hur du för evigt kommer att bli betraktad.

Skriv och skriv om tills du är nöjd. Lämna det du skrivit en stund, eller kanske till dagen efter – eller ännu längre. Läs igenom igen. Jag kan lätt garantera att du behöver ändra på något. Därefter – bli nöjd och vidaresänd.

Tidskriften American Book Review har listat de hundra bästa inledningsmeningarna på www.americanbookreview.org . Där finner du också de hundra bästa sistameningarna och de 40 sämsta romanerna…Try it out – just for fun! Ta det för vad det är. Du har säkert en del kanonmeningar på lager själv. Alla kategorier.