Mässa för själen och själamässa är inte riktigt samma sak. Den årliga bokmässan i Göteborg är kanske ett mellanting? Jag längtar länge dit och sen njuter jag av det läckra kreativitetsbruset på plats. Men aldrig lär jag mig att planera in en dag för mässmingel och en annan för seminariesug. Slutresultatet blir alltid att jag dyngsvett och aparmad släpar intryck och bokkassar i knätyngd expressfart till centralen, för att precis hinna på tåget och trycka in mig själv och sagda kassar på en ledig plats, förhoppningsvis stor nog för att överskådligt kunna hysa dagens skörd, innan jag klämmer in en macka före bytet i Lund. Och kanske hinner jag blunda en stund.
Framme på hemstationen ska alla pinaler packas, samtidigt som jag febrilt sms:ar – med hjälp av någon ledig kroppsdel – efter en förstående och föreställningsklar familj. Under min walkabouts sista etapp gör jag mitt bästa för att inte snubbla över armarna eller skräpa ner längs vägkanterna, för väl hemma vill man ju visa upp dagens alla fynd – förhoppningsvis till folkets jubel.
Bokmässan pågår ännu någon dag, men för mig och många fler är den nu ett härligt minne. Dock inte blott.











