Väder – en viktig sak. Vad skulle vi annars prata om? Svenskens favoritämne, kanske, åtminstone om man är ingift i en bondesläkt.
Dessa dagar, när jag arbetar extra mycket och vikarierar därtill, då passar solen på att ge oss den sköna eftersläng vi aldrig fick förra hösten. Och den är så välkommen, även om jag själv inte kan utnyttja den så mycket. Jag sitter och tittar ut genom mitt fönster och ler. En kort rast har jag vänt ut i den ljumma vinden. Det är så gott att bara stå stilla, med blicken i den lysande blå himlen och känna vindens lätta, ljumma hand över ansiktet. Den slätar ut bekymmersrynkor och den öppnar mina sinnen.
Beroende är vad jag är. Beroende av att få årstidsskiftningar och av att få solljum vind på hösten. En sista gång före mörkret.
Tyvärr blev jag bryskt påmind om att jag också är beroende av dator och tillgång till Internet. Jag åkte hem med föresatsen att rätta väldigt mycket material inför morgondagen och nästa vecka – men de utskriftsarbeten som jag hade skickat till kopiatorn glömde jag att plocka ut. ”Jag tar det hemifrån då”, konstaterade jag lite missnöjt med en blick i backspegeln.Väl hemma låg Internet nere, och jag förlorade ett antal timmar på att försöka få ordning på det. Utan att lyckas.
Inget rättat, humöret i botten och lätt huvudvärk. Men sen, sen när jag släppt det hela och tankarna glider ut på en länk till mitt förra liv – livet före Internet – då är jag minst sagt euforiskt lycklig en god stund. Jag kan! Jag kan fortfarande släppa måsten och känna oberoende! En lite snålköpt, men stillsam seger över IT-samhället ger mig en plats i höstsolen undan Internets slagskugga. Vi behöver de där avbrotten. Absolut ska jag tänka så nästa gång. Tack Telia.
Och Tack, alla härliga elever, som trots mina tillkortakommanden bjöd på kladdkaka och grädde idag! Tala om beroendeframkallande…
Leya 