BBC News – Alien rats take on prey’s role.
Vad har vi gjort?
En ständigt lika aktuell fråga. De värsta katastroferna på Jorden står vi för, vår ras – människan. Så, varje litet halmstrå, varje gång jag läser om något som den fantastiska naturen försöker reparera själv – och lyckas med – är guld värt.
Idag läste jag om råttorna som tog över Nya Zeeland. De kom med våra fartyg dit och så gott som utplånade de inhemska pollinerarna på Nordön. Nu har forskarna funnit att dessa invandrade råttor faktiskt fungerar som pollinerare på en del växter som är i farozonen. De har alltså tagit över uppgiften! En svag ljusstrimma silar in i ett stundtals kompakt mörker…och jag läser ivrigt vidare. Forskarna menar att endemiska växter som varit beroende av kanske en enda art av de inhemska djuren knappast har någon chans – det är de som klarade flera olika pollinerare som lever vidare. Men ändå. Underbart.
Ingen kraft är starkare än naturens. Människan kommer aldrig att besegra den. Det finns ett vackert engelskt ord för det – Invincible. Jag har alltid älskat det.
Leya 
UNDERBART!!!
Jag blir liksom du sådär tokglad när djuren och naturen vinner på något sätt…., vinner över människan!
Tänk så fiffig naturen är, den kan så mycket som vi aldrig kommer förstå…, men ibland tror vi att vi vet…vi tror vi vet vad djur känner, vi tror en massa – men vi vet inte. Ibland så kommer vi på oss själva efter många år, att vi hade fel…, vi trodde fel och under den tiden hann mängder lida för våran tro.
Underbara rader, tankar från dig!!
kram Tammy
Jaaa!
Hade svåra stygn i hjärtat nu när Kynna inte klarade sig. Jag hade så hoppats att jakttiden inte skulle förlängas och att hon skulle hinna dra sig norröver. Visst förstår jag fårägarna…men, jag vet att hon kände och visste. Tänk att vara jagad från alla håll, att känna hur snaran dras åt. Vibrationerna i luften…Åh…
Kram till fina dig