En av resans höjdpunkter är utan tvekan vägen till Milford Sound och båtturen på fjorden. Vägen dit är 14 mil genom mycket varierad natur: Sydbokskog, subtropisk regnskog och alpin terräng. Fjorden är 16 kilometer lång och 265 meter djup. Jag visste att den skulle vara minst lika vacker som de norska fjordarna, och – här får de nog se sig slagna. Bland annat när det gäller djurliv och växtlighet i omgivande terräng. Det mest berömda berget här är Mitre Peak med sina 1692 meter. Ena väggen går ner i en dal och den andra stupar brant ner i fjorden.

Mitre Peak, Milford Sound

Milford Sound, Fiordland, Nya Zeeland

Bowen Falls störtar 160 meter ner direkt på din högra sida när båtfärden startar. Fallet ar Nya Zeelands högsta. Djurlivet i fjorden är mycket rikt och varierat, och härligast var att se pälssälar sola sig på klipporna och delfiner hoppa kring båten. Det regnar kolossalt mycket här – närmare bestämt 8 meter om året. Det betyder att det regnar ca varannan dag om man slår ut det över året. 2-3 meter sötvatten ligger ovanpa saltvattnet, vilket ger förutsättningar för ett helt unikt djurliv.

Bowen Falls, Milford Sound

Milford Sound, Nya Zeeland

Hemvägen gick över Sydalpernas branta vägar, genom snöklädda pass och trolska sydbokskogar. Vi hade turen att få se två exemplar av Kea, den snölevande papegojan, men fick tyvärr ingen bild på dem. Alla som läst Tolkiens Sagan om Ringen eller sett filmerna, kan känna Enternas närvaro i skogarna vid lake Gunn.  Och ingenstans smakar naturligtvis vattnet så gott som i glaciärernas brusande smältvattenfloder.

Fiordland National Park, Nya Zeeland