En vanlig dag i vecka 8 kan se ut som följer. Om man har varit lyckosam med provianteringen i Växthuset, förstås…
Efter morgonpromenaden med hundarna är det dags att fortsätta med min omsättningsskatt…alla krukväxter behöver fräschas upp för att de ska kunna se fram emot vårljuset med tillförsikt.
Efter någon timme börjar det bli dags för matlagning. En snabbröjning av spisen visar att det verkligen finns en häll därunder – och matlagning är möjlig. Efter ytterligare någon timme finns en paj klar att äta.
Nya krafter kommer med lunchen, och när jag ser mina växter en och en, som solitärer, känns allt arbete med dem ganska förtjänstfullt. En del har vuxit kolossalt utan att jag märkt det, och somliga har måst ta sig ut genom krukbotten på grund av utrymmesbrist.
Många växter har jag ärvt av gamla släktingar eller fått av vänner och bekanta. Andra har jag hämtat på resor eller tagit med frön hem och drivit upp. En del har jag fått av utomlandsboende på besök hos oss. Det är härligt med växter med historia. Den här är hämtad från Ryssland, från en gammal babusjka till min dotters vän. Det är en jättelik begoniavariant med ett fantastiskt bladverk.
Det enda nyförvärvet i år – hittills – är den lilla vita miniphalaenopsis jag skrev om tidigare i veckan.
När det bara är lampsken kvar att arbeta i så blir det för osäkert. Det blir till att fortsätta i morgon – i dagsljus.







Mmm – doften av jord…jag känner precis som du. Min mormor och morfar var trädgårdsodlare så jag hjälpte till mycket där som barn. Älskar det. Jag tog hand om nästan alla mormors pelargoner när hon gått bort. Gör mitt bästa för att älska och bevara dem. Om hon finns någonstans däruppe, mormor, så ser hon.
Hur har det gått med den lilla?
Fina växter!…alla behöver sin omvårdnad för att må bra, sen om de e växter, djur eller människor spelar ingen roll…saknar verkligen att få jobba med trädgårdsväxter…de e en lissma för själen…att få påta i jorden å känna den underbara jorddoften…