Vår

På en slänt vid havet står de parkerade. Nära varandra, omlott. Ägarna finns någonstans där på andra sidan, vid vattnet. Kanske vandrar de hand i hand med bara ögon för varandra, eller kanske går var och en sakta med näsan i sanden och tittar upp bara ibland – för att se var den andre är – förlorade i att plocka vackra snäckor och stenar.

Säkert känner de varandra väl, kanske är de älskande. De har köpt likadana cyklar, men det finns ingen barnsadel – än. Bara en låda på den ena cykeln att transportera viktiga saker i. Kanske har den idag rymt finaste fikakorgen? Om jag går fram till grässlänten och kikar över kanten så kanske de sitter där, de två, och tittar ut över de mäktiga vågorna. De vilar på en skön dyna i den ljusa sanden, med varsitt glas och en god macka.

Det är bäst att låta dem sitta där ostört, för sådana stunder är bland de allra bästa.