El Rastro är Europas största second hand-marknad, och den är öppen söndagar från åttatiden på morgonen. Här finns verkligen allt. Inklusive ficktjuvar förstås, så det gäller att hålla i grejerna. Madrid bjuder naturligtvis på flera marknader och varje liten stad eller förort tycks ha sin.
Jag tycker om att besöka åtminstone en marknad vart jag än kommer i världen. Fisk och blomster står naturligtvis högt i kurs, men också till exempel loppmarknader är kul. Vi besökte tre helt olika marknader, två av dem i Madrid med förort och den tredje i Segovia, ca en timmes bussfärd utanför staden.
På den minsta marknaden, i en förort till Madrid, såldes mycket underkläder och frukt. Man kunde till och med stå med sitt tygskynke liggande mitt på gräset och sälja en enda väska eller ett enda parti kalsonger. Jordgubbar stora som potatisar kostade 1.50 euro kilot.
I Segovia var det högre klass på sortimentet och man fokuserade på skor och leksaker.
Jag kunde gott tänka mig ett par av både de gröna och de lila, men priset, priset… De kostade ca 1200 kronor paret. Reskassan var helt klart feldimensionerad.
Mat, färg och form, design och arkitektur – allt är de bra på, spanjorerna. Nu har jag inga barnbarn att köpa till (hoppas det dröjer) och inga bekantas barn eller barnbarn – så de sköna träden fick stå kvar i sin skog.
Tillbaka i Madrid på riktigt stor marknad, råkade jag på de här två vännerna. Helt klart var de kompisar och tillhörde någon av marknadsståndsägarna. Men, blickstilla stod de mitt bland folk, cyklar, motorcyklar, bilar, barnvagnar och barn, tutor, visslor, musik, skratt och skrik. Jag pratade en stund med dem och extra mycket med den större hunden, som nog var lite äldre och lite för tung för att det skulle vara hälsosamt för honom. Vi kom bra överens och han höll faktiskt med mig. Men, frestelserna i en stor stad är många…
…och precis som vi människor behöver slinka inom en bar här och var, så behöver väl hundarna det också. Överhuvudtaget tog man ganska bra hand om sina djur, i alla fall de vi såg.
En cortado är en espresso med mjölk och churros kanske kan liknas vid våra munkar i smaken, dock ej till utseendet. Ack, så lätt det är att bli beroende av det där lilla extra…
Ingen marknad utan musik förstås! Allt från positivhalare till vattenglasspelare fanns här och vi stod och lyssnade på var och en ett tag. Så skicklig var mannen ovan, och tänk bara vilken tid det måste ta att stämma allt rätt! Ett litet aber var att det nu hade så lätt att regna…
För oss nostalgiker, som levde redan på den tiden det fanns kassettband och vinylskivor, var det intressant att se dessa klenoder återanvändas med nytt stuk.
Det brukar inte bli många fynd med hem från marknaderna, i alla fall inte för min del. Ibland slutar det med en t-shirt av något slag, eller kanske en storpack sockar…Finessen med marknader ligger för mig på ett helt annat plan.









lättsamt men inspirerande inlägg! Jag får genast lust att bege mig till Madrids loppmarknad. Fotot med lösrumporna skulle jag gärna låna och visa mina Facebookvänner. Din blogg verkar jordnära och trevlig, jag läser gärna mera.
Kul att du gillade loppmarknaden! Du får gärna låna lösrumporna…själv hade jag aldrig sett dem i verkligheten, bara läst att det fanns dylika konstruktioner.