Camellia Williamsii ”Brigadoon”

Camellia japonica är en nästan osannolikt vacker växt som jag har försökt odla hemma på fönsterbrädan ett par gånger, men misslyckats. Till slut har jag insett att jag helt enkelt inte kan ge denna skönhet de yttre förutsättningar den behöver.

Kamelian är egentligen en buske som växer långsamt och vill ha det ganska svalt – mellan 10 och 18 grader är idealet. Den är också kalkskyende och vill ha sur jord. I sin rätta utomhusmiljö kan den bli 6-8 meter hög och växer nästan som ett litet träd. Bladen är mörkgröna, glänsande och läderartade och kan bli ca 10 centimeter långa. Blommorna kan bli upp till 10-15 centimeter i diameter och kan vara enkla eller fyllda. Blomfärgen är vit, röd och rosa i olika nyanser. Kamelian blommar på våren.

Namnlös skönhet

Växten är uppkallad efter apotekaren och forskningsresanden G.J. Kamel från Manila. Han levde på 1600-talet och kan ha varit den som först tog kamelian till Europa. Artnamnet japonica betyder naturligtvis ”japansk”. På 1800-talet var kamelia en vanlig krukväxt i Sverige. Som barn såg jag den ett flertal gånger i äldre trähus där den trivdes alldeles utmärkt. Förr fanns det oftare svala, ljusa rum i bostäderna, kanske ”finrum” där man inte eldade fullt som man gör idag.

I Madrids botaniska trädgård var det inte mycket som blommade just denna dag, men på väg mot utgången, efter en skön vandring i solen, upptäcker jag en ovanligt vacker samling av blommande kamelior. Mitt resesällskap satte sig tålmodigt vid kanten av en damm och väntade. Sanningen att säga glömde jag nästan bort honom, och själv somnade han till och föll sånär i dammen.

Camellia Williamsii ”Citation”

”Adolphi Audusson”

”Betty Sheffield Supreme”

”Saluenensis”

”Horto Loureiro”

Williamsii ”Debbie”

”Debbie” igen…

…och igen