Hundpromenader är oftast underbara. Ibland bestämmer jag mig för att ta med kameran trots att jag har en hund eller två i ena handen och kamera i den andra. Resultatet brukar bli darriga bilder eftersom ingen och inget står stilla – inte heller motivet.

Den här dagen vill jag gå ner till den lilla hamnen. Många sommarblommor lyser längs vägen, så jag slänger upp kameran på axeln, trots allt.

Första gången jag var här ute och fick se Natt och dag var jag helt förundrad. Två så mättade nyanser, så avgränsade och på samma blomma. Jag var 16 år och Blekinge var nytt för mig.

Inte många dofter slår kaprifolens en ljum sommarkväll. Överallt längs vägens gärden och buskage frodas de. Kvällspromenaderna föregår närmast i trans.

En annan vägens riddare är renfanan. Förr var dess blomning ett tecken på att sommaren gick mot sitt slut. Numera första veckan i juli …

Både renfana och rölleka tillhör de växter jag alltid plockar för att hänga och torka. Mycket hållbara och dekorativa. Ibland lägger jag dem bara enkelt på hörnskåpet.

Framme vid hamnen samsas båtar, svalor och blommor i harmoni. Här trivs mjölkört – eller ”rävarumpor” på ren skånska, fläder och blåeld tillsammans. Jag tror mjölkörten är en av de växter som har flest namn… Mjölke, Kropp, Rallarros, Brudfackla, och så vidare.

Både vacker och användbar är flädern. Saften på blommorna har en säreget god smak – medan saften på bären är mera intetsägande. Tycker i alla fall vi i min familj. Har du inte receptet? Jag skickar gärna om du vill.

Denna ört är besläktad med både förgätmigej och oxtunga – två andra favoriter i den blå skalan. Fakta som jag först i år konstaterat genom en vän på bloggen.

Svirrande svalor överallt. Pilsnabbt skummar de vattenytan för att lika snabbt göra ett kort besök på båtbryggans räcke. Man kan stå och titta på dem en god stund. Underhållning i den högre skolan.

Innan jag börjar min vandring tillbaka längs vägen njuter jag av det blekingeblå.