På Lindö finns mycket sjöfågel, men också fantastiskt vacker natur. Det är gott att vandra ensam med öppna sinnen och kameran över axeln. Vädret denna dag var inte det bästa, men bättre erbjudande från vädergudarna verkade inte vara att vänta. Så… en liten aning om vad ett besök kan innebära tittar ändå fram genom diset.
Vägen mot havet går genom skog till anklarna i ormbunkar
I naturreservatet får träden lägga sig ostört till ro
Förr i tiden bröts sten här och forslades ut till vattnet på smalspårig räls
Framme vid vattnet lyser skräpporna mot det intensivt gröna och stenarnas grå
Med sina lysande ansikten motsäger tistlarna sin egen kärva person
I skogens dunkel kan det vara svårt att avgöra… vem eller vad du träffar på…
På väg mot andra sidan udden har någon fått sätta livet till
Framme vid vattenbrynet skymtar skären – himmel och hav
Stilla. Bara enstaka fågelrop hörs över vattnet
Nu mot hösten är det mest enstaka fåglar man ser, men ett vackert streck med sju hägrar drog förbi ganska nära
Det finns fortfarande gott om sten på Lindö, men brytningen har sedan länge upphört
Den gnistrar och lyser. Det går nästan inte att se sig mätt på den!
Tillbaka på parkeringen. Nu regnar det ordentligt, men jag har haft några sköna timmar i ett disigt paradis
Leya 
Naturreservat är oftast värda ett eller flera besök.
Finns så mycket vackert att roa sina ögon och sinnen med 🙂
Ja, man tröttnar aldrig. Nytt ansikte varje gång!