Så blev det äntligen en riktigt fin onsdag i skogen. Flera timmar. Mille är tillbaka, vid full vigör, och Totti har gjort sin sista tävling för året. Hur firar man det på bästa sätt? Naturligtvis med obegränsat grävande och lerbad, kottjakter, godisletande och bus. Ivrigt påmuade av en kobligande publik.
Kom nu då! Vad väntar ni på?
Vad hittade du där?
Nä…vi tar varsitt ställe!
Va, sticker du redan?
Vicken fint…
Nu är jag törstig…men vart tog vattnet vägen?
Jag kör på med kotten i alla fall – med eller utan vatten…
…man har ju publik!
Fast, matte säger att det ser ut att bli regn…så vi drar väl…
Leya 
Nej, då finns inget att välja på! Vi har också bekanta som råkat ut för detta. Tragiskt.
Vilket härligt hundliv 🙂
Saknar ibland vår hund Cap. Just skogspromenaderna och glädjen när han fick vara lös och vara hund på riktigt!
Men han finns inte mer och just nu passar inte en hund in i livet. Mycket annat som tar plats 🙂
Kanske i en framtid….
Hoppas ni får många härliga höstpromenader att njuta av tilllsammans!
Inte heller i mitt liv går det alltid så lätt med hund…men jag har turen att ha ungdomarna hemma fortfarande och de sköter en del. Mannen också. Men, jag behöver den där villkorslösa kärleken!
Jag kan förstå om en hund inte får plats i ditt liv just nu. Det är inte bara att ha den, den ska må bra också, ges tid. Vad var Cap för ras? Eller blandras kanske?
Cap va en blandis…Bordercollie-labrador med liten gnutta schäfer 🙂
Jättefin!
Men han blev aggresiv mot vår minsta dotter så det fanns inget att välja på 😦