Ibland kvittar det hur gröna dina fingrar än är…vissa växter går bara inte i ditt hem. Jag har bland många favoriter särskilt två rarieteter som jag inte har lyckats med…inte ännu i alla fall. Det är tveksamt om dessa två någonsin kommer att ha en beständig plats i mitt hem. Men försöka slutar jag aldrig med. I värsta fall får det väl bli en flytt till sydligare breddgrader…eller varför inte bygga den där vinterträdgården jag drömmer om?

I dagarna var jag och några gamla vänner på besök hemma hos en före detta arbetskamrat, och vad får jag se? Mitt i blickfånget, i en väl vald ytterkruka – en Medinílla magnífica, eller rosenskärm som den kallas på svenska.

Rosenskärm

Växten kommer ursprungligen från Filippinerna och bjuder på en sagolik skönhetsupplevelse. Inte bara blomman är magnifik, utan också bladverket är spektakulärt vackert. Men, den är mycket svår att övervintra och få att trivas utan att tappa blad. Fotot nedan visar en praktfull Medinílla i full blom, fotograferad i Jardím Botánico på min senaste resa till Madeira.

Medinílla magnífica - rosenskärm

Den andra svårbemästrade växten är en Vanda. Även denna skönhet hör hemma i Sydostasien och Filippinerna. Särskilt vacker är den rödlilaskimrande varianten. Här några foton från Madeira, tagna i en privat orkidéträdgård. Först min favorit, sedan en närapå roströd variant och sist den vanligaste, blå.

Vanda

Vanda

Blå Vanda i förgrunden

Naturligtvis köpte jag en stickling även på denna resa – och den lever än! Sticklingar har ju oftast lättare att anpassa sig till ett något mindre gynnsamt klimat än vad en vuxen planta har. Men, jag får aldrig glömma att genomvattna den med avkalkat vatten. Inte en endaste dag. Den måste hänga ovanför ett vattenfat, samt duschas varje morgon. Den överlever svårligen nästa långresa…jag kan inte begära att min arma moder ska ägna den samma omsorger som jag gör. Hon har nog med alla andra växter i och utanför huset.

Kanske en dag kommer då jag slutar resa. Då. En dag – kanske.