I helgen dumpade vi Mille där hemma och drog norrut. MH hette det vi skulle göra. Jag var lite skeptisk till det hela, för jag insåg snabbt att det skulle bli en trång kupé, med lyhört läge – länge.
Väl framme blev det en dryg väntan. Ett vankande fram och tillbaka, och husse bara pratade och fikade med alla andra hussar och mattar. Matte försvann med ett mattegäng ut i skogen. Min familj tog nästan upp hela planen. Nästan alla mina kottar var där – den ene killen heter till och med Kotten. Och så var min tjej och hennes äldsta dotter där också. Det var bara en kotte som inte kunde komma.
Lite lurt var det allt. Vad skulle vi egentligen göra där? Som jag fattade det var det tal om en koll av Mattar och Hussar – att de helt enkelt skötte sig bra som hundägare. MatteHusse-beskrivning alltså. Även om jag faktiskt tycker att jag kan beskriva mina tvåbenta själv, så skulle det nu liksom sättas på pränt. Och resultatet skulle göras allmänt känt. Helt OK service för andra som är på G att välja husse och matte!
Det gick en del rykten om vad som väntade där i skogen, men jag hann aldrig bli nervös för min matte innan det blev vår tur att gå. Det visade sig bli en rejäl runda, och innan vi var tillbaka så hade vi råkat ut för en massa konstigheter. Men, jag hade stenkoll på matte, så att hon inte blev alltför rädd. När det hettade till och hon liksom blev helt paralyserad – av spökena till exempel – då försökte jag faktiskt hämta hjälp. Först skällde jag ut dem efter noter, och sen backade jag ner mot dem som jag uppfattade som ansvariga, och puffade uppfordrande på dem: Ser ni inte vad som händer? GÖR NÅGONTING!
Inte gjorde de någonting! Bara stod där och var helt handlingsförlamade de också. Till slut fick matte i alla fall fart på sig och drog av spökena alla vita kläder och hättor. Då gick jag fram och kollade så att allt stod rätt till, att kläderna blev snyggt ihopvikna och så…Om man bara tar det lugnt och metodiskt så ordnar sig allt. Den biten är jag bra på.
En annan konstig grej var att när vi just passerade ett gammat trätråg, som råkade stå där längs stigen, så började det skramla något vanvettigt i det. Jag hoppade verkligen till där, men kollade upp konstruktionen direkt och kunde snabbt blåsa faran över till matte medelst puff i sidan.
Jag behöver inte beskriva alla våra öden och äventyr, men tar några väsentligheter till. Matte försökte nämligen varva upp mig med en lång mjukleksak – att hon inte lägger ner ett sådant projekt redan innan hon börjat, det fattar jag inte – men, hon behövde kanske relaxa lite efter allt som hänt. Mitt i alltihop smäller det av skott, flera stycken. Onödigt nära tyckte jag, och tappade lite sugen på att roa matte mer. Istället ägnade jag mig åt att plocka barr och pinnar som fastnat under svansen, och sen grävde jag faktiskt lite. Dåligt med tryffeltillgången här. Men, mina beräkningar höll – matte tittade bara på mig, och i protokollet står hon som ”skottfast” eller något ditåt.
En kul grej var att få jaga en trasa som sicksackade längs marken. Jag trodde faktiskt att jag vuxit ifrån det där, men, det var så kul att jag i fartens tjusning glömde bort matte…Som tur var stod hon kvar vid start tills jag kom tillbaka. Undrar om hon fick poäng för det?
Överlag tyckte jag att matte skötte sig riktigt bra. Jag tror att hennes score blev helt OK tack vare mig. Måtte bara ledarna ha räknat rätt nu, så att vi får behålla henne! Över matskålen sen, slog det mig att husse aldrig fick någon beskrivning…åtminstone fick han aldrig ihop några poäng. Hoppas det fixar sig ändå.
Hälsningar
Totti
Leya 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.