Det blev mest inomhusfika. En härlig vecka, men kylan ville inte släppa greppet riktigt. Många ljuvliga människor, kamelior och hundar, fantastiska byggnadsverk och njutbar konst senare – kom värmen. Vi tar en promenad i denna förtjusande huvudstad när vi värmt upp oss en smula!
Minnen
Klage-Wijsa
Efter ytterligare en i den ändlösa raden av kylslagna och gråmulna morgonpromenader, singlar samma ord ner till mig igen – och nu tycks de ha byggt bo under min mössa. Jag bara måste skriva lite om Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr.
Det är titeln på en dikt eller visa från 1642 av skalden – och skojaren – Lars Wivallius. Den består av 22 strofer. Visan börjar ”En tor och kall wåhr/gör Sommaren kort”, och kan sägas vara en traditionell bondens och folkets bön om god årsväxt, men också en sprudlande lovsång över naturen och Skapelsen.
Som hos många andra konstnärssjälar så kom hans bästa alster till när han hade det svårt – i Wivallius fall under hans fängelsevistelser. Wivallius reste nämligen omkring i Europa med mindre rent mjöl i påsen. Han stal och smet från krognotor och lyckades under falsk flagg även gifta in sig i en adelsfamilj. Han skakade galler ett antal gånger, bland annat i Finland och i Kristianstad. Mest känd är han för sin Klage-Wijsa och den har gjort honom till vår kanske störste 1600-talsdiktare. Som få andra svingar han orden fritt och lekande lätt.
I alla fall jag kan lätt stämma in i hans bön. Här kommer några, av mig, på känsla, utvalda verser av visans 22:
Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr
En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.
Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var rådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.
Lät väderet kollt och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
lät åkeren stolt ej läggjas så nid,
att han ej bondan kan föda!
Bevara från fara
i allan tid
den späda jordenes gröda!
Lät himmelens port utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
lät höra oss fort skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Lät sjunga de unga
med stämmor mång!
Lät barnen dansa och niga!
Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,
lät leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala!
Giv sommar, giv blommer,
giv gott grönt hö,
lät göken ropa och gala!
Ja, ljuvliga sol, tu fattig mans vän,
som titt sken ingom villt spara,
lys uppå vårt bol med sommar igen,
lät köld och torka bortfara!
Nu längta, nu trängta
kvinnor och män
att gå i solskinet klara.
Pendeln svänger – och?
BBC News – Phone data shows romance ‘driven by women’.
Pendeln svänger alltid. Den här gången gäller det huruvida det är kvinnorna eller männen som styr i samhället idag.
Genom att titta på och analysera textmeddelanden skickade med mobiltelefoner från 3 miljoner människor, kan forskarna konstatera att vi är på väg tillbaka till ett matriarkat. Det vill säga att det är kvinnorna som styr. De viktiga relationerna är mellan kvinnor och inte mellan män, menar professor Robin Dunbar vid Oxforduniversitetet i England.
Efter en flera tusen år lång period av patriarkat styrs alltså samhällsstrukturen åter igen av kvinnorna. Innebär detta att vi kommer att få ett slut på alla krig?
På tal om tjurfäktning…
Nästa vecka åker jag till Spanien och Madrid. Just Madrid har jag aldrig varit i tidigare, men minns att i mitten på 80-talet åkte vi en vecka till Malaga och min man gick på tjurfäktning där. Själv njöt jag en vacker park med en god bok. Tjurfäktning är en urgammal del av den spanska kulturen, jag tror seden härrör från minoisk tid, men det är en del som jag inte kan se något positivt i och som jag helst hade sett avskaffas. Trots detta har jag varit på tjurfäktning en gång, en enda gång. Varför? Jo, sen barnsben har jag hävdat att om man inte kan slåss på lika villkor så ska man inte slåss alls.
I Vila de São Sebastião på den lilla ön Terceira, ungefär mitt emellan Europa och Amerika, har man för vana att låta ungdomar och andra frivilliga få tampas med tjurar på öppen gata. Folk går man ur huse för att titta eller vara aktivt med i spelet. Kanske är det ett slags mandomsprov för många. Som turist kan du ibland bli inbjuden att titta på evenemanget i trygghet från någon vänlig byinvånares tak eller balkong.
Vi var just framkomna till byn efter en vandring med storslagna utsikter, bland annat över bukten Baía da Salga, när vi insåg att vi kommit lagom till kvällens evenemang. Just i denna bukt stod ett för öborna berömt slag år 1581. Det sägs att befolkningen drev ut en angripande spansk här i havet – och deras vapen var tusen vilda tjurar! Det sägs också vara en kvinna, Brianda Pereira, som kom på idén. Och, jag vill tro att spelen är något av en hyllning till Tjuren, som så väl tjänat folket där en gång för längesedan.
Det var flera timmar kvar tills allt skulle börja, men avspärrningar och kravallstaket var redan på plats. Så var också byns alla gubbar och gummor, ivrigt pratande, sittande på enkla fällstolar på det lilla kapellets tak. En stor scen var riggad och discomusiken flödade, men dieselaggregatet som drev det hela överröstade nästan allt… Det rustades till stor fest och mat i mängder serverades ur ambulerande stånd längs smågatorna.
Vi hade fått en bra plats uppe på kapellets tak med bästa utsikt över den öppna platsen där skådespelet skulle dra igång.
Huvudattraktionerna själva, tjurarna, kom med lastbil i fyra gröna boxar som lyftes ner med kran och ställdes upp på andra sidan den öppna platsen. När luckan öppnades och den första tjuren kom ut, såg vi att han hade runda knoppar på hornen och två tjocka rep om halsen. Det ena repet kanske 20 meter långt, det andra säkert det dubbla. Fem män vid det ena repet och fem vid det andra – alla likadant klädda. Det kortare repet hölls av yngre, spänstigare män, medan det längre repet hölls av riktiga veteraner. De senare skulle mest rycka in om något gick snett, de förra skulle styra upp tjuren så att ingen blev allvarligt skadad.
På den öppna platsen fanns kanske drygt 100 män, men bara ett dussintal var riktigt med i leken. Matadorerna använde hellre paraplyer än rött skynke. En gråhårig man, som var otroligt spänstig, var den vågligaste av alla. Men det gick ett sus genom publiken när han efter en närgången rusch snubblade på repet.
I allmänhet använder de fyra tjurar som får jaga i ca 20 minuter vardera. Den smartaste och piggaste tjuren sparas till sist. Allt var mycket väl arrangerat och gick snyggt till. Folket fick sitt och även de små barnen älskade det. Till och med jag kunde titta – för vinnaren var ju garanterad: Tjuren!
Nästkommande vecka förekommer inga tjurfäktningar i Madrid.
Bland de bästa
På en slänt vid havet står de parkerade. Nära varandra, omlott. Ägarna finns någonstans där på andra sidan, vid vattnet. Kanske vandrar de hand i hand med bara ögon för varandra, eller kanske går var och en sakta med näsan i sanden och tittar upp bara ibland – för att se var den andre är – förlorade i att plocka vackra snäckor och stenar.
Säkert känner de varandra väl, kanske är de älskande. De har köpt likadana cyklar, men det finns ingen barnsadel – än. Bara en låda på den ena cykeln att transportera viktiga saker i. Kanske har den idag rymt finaste fikakorgen? Om jag går fram till grässlänten och kikar över kanten så kanske de sitter där, de två, och tittar ut över de mäktiga vågorna. De vilar på en skön dyna i den ljusa sanden, med varsitt glas och en god macka.
Det är bäst att låta dem sitta där ostört, för sådana stunder är bland de allra bästa.
En skön dam – Hortensia
I blomsteraffärens fönster står en rosa hortensia och tittar ut när jag stretar förbi i regnet. Hortensian har en särskild plats i mitt hjärta – av flera anledningar. Naturligtvis för att den är vacker. Alla nyanser av denna klassiska blomma är vackra, men särskilt mycket tycker jag om den mörkrosa och den blå nyans som drar mot kvällshimlens lila. Min mormor kallade den gredelin, men knappast någon idag vet väl hur den färgen ser ut.
Namnet Hydrangea macrophylla talar om att den tycker om vatten och att den har stora blad. Ursprungligen kommer den från ostasien – Japan – och kan bilda upp till 4 meter höga buskar. Blomställningarna är otroligt praktfulla och kan ha en diameter på flera decimeter. Färgerna går från vit, blå, ljus- och mörkrosa till karminröd, allt beroende på pH-värdet i marken där den växer. Den första plantan kom till Europa och engelska Kew Gardens 1799.
På Madeira och Azorerna har hortensian ett idealiskt klimat. Fuktigt och lite svalare än i till exempel medelhavsländerna. Här växer den upp till ca 1100 meter över havet och används flitigt för att avgränsa betesmarkerna. Man bara sticker ner kvistarna i marken. På Azorerna kan man se hela landskap av blått rutnät och kor som är dubbelt så stora som våra. Här trivs både blommor och djur tillsammans, och korna får gå med sina små.
Uppe i bergen breder hortensian ut sitt makalösa täcke så långt ögat når. Synen är ofattbart vacker och har du en gång sett den glömmer du den aldrig.
I juli är det som vackrast på Azorerna med hortensiablomningen. Men, blomman är vacker även efter den finaste blomningen. Vill du plocka den och torka håller den sig bra. Vill du pressa den blir den gudomligt vacker. Pressa enstaka blad och sätt sedan samman till hela blommor. Vackra tavlor gör du enkelt på detta sätt och de håller sig fräscha i minst tio år framöver.
Min gamla mormor sa alltid att hortensian var en begravningsblomma. Själv tycker jag att den är en strålande, högst levande skönhet.
In Between
Den 12 november känns betydligt närmre än den 12 april om jag tittar ut genom mitt fönster. Det är grått, grått och från himlen strilar det ner ytterligare grått i extremt flytande form. I naturen känns det som om det står stilla. Flämtande sparlåga. Men, det är väl så det kan kännas i april – när Längtan sätter in.
Sagan om Ringen
Vi var på besök hos en kär vän idag, matte och jag. Hos en liten lagottodam vid namn Alba. Såhär gick det till när vi träffades…
Efter en skön promenad, så fikade vi ihop – gott och hemlagat. Men, redan där började jag märka att damen var av den bestämda sorten. Hon ville visa mig domänerna, men jag gick före – utifall att…
Och, se vad jag fann!
Jag började genast arbeta på den. Smaskigt! Så kliade det lite i nacken och jag gjorde en kort manöver för att få bort kliet. Vad händer?
Jag väntade tålmodigt, men såg mig föranledd att vädja till hennes matte om assistans. Alba hade aldrig någonsin brytt sig om den där Ringen förut, ju?
Hotel Marigold – en skön avslutning på långfredagen
Just hemkommen från en tripp till Hotel Marigold i Jaipur. Jag seglar in i hallen med ett stort leende på läpparna – och det har inte försvunnit än. Om du älskar Judi Dench och Maggie Smith, Tom Wilkinson och Bill Nighy lika mycket som jag så blir du inte besviken på den här filmen. Anglofil behöver du inte vara, men det förhöjer naturligtvis upplevelsen. Feelgood är bara förnamnet.
Runt hörnet
Våren kom av sig. Ingen kan undgå att konstatera det, men i alla fall jag när fortfarande en dröm om att den väntar bara runt hörnet. Om bara solen skiner lite varmare, om det bara inte vore så kallt om nätterna, om…ja, OM. Ett mycket litet, men mycket viktigt, ord på bara två bokstäver. Har du tänkt på hur mycket detta lilla ord gör för meningen i en mening? Ett lite längre ord – som också är väldigt viktigt – är ordet NÄR. För att inte tala om ordet INTE. Om du vill hittar du många, många fler.
Det är de små tingen som är viktigast. Lägg vikt vid detaljerna och du får ett på alla sätt rikare liv. Och glöm inte bort att samma sak gäller för orden. Ordets makt är stor. Denna lilla mening ser ut som en klyscha, men är inte på något sätt urmodig eller överdriven.
































Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.