Weekly Photo Challenge: Big

Weta är en benämning på ett antal arter av stora insekter som liknar gräshoppor eller vårtbitare. De är endemiska för – alltså finns bara på – Nya Zeeland. De är bland de största insekterna i världen, särskilt  jättewetan. De har en kroppslängd på 6-10 centimeter, mätt från huvudet till bakkroppsspetsen, och borträknat antenner och ben. Jättewetan är också bland de tyngsta insekterna och kan väga upp till 70 gram.

Ursprunget till namnet weta på dessa insekter är maoriernas ord för jättewetan, ”wetapunga”, som det förr fanns många av. Men, eftersom vi människor introducerade råttor och möss och andra för Nya Zeeland okända rovdjur, så hotas wetan nu av utrotning. Man försöker skydda den genom bevarandeprogram. Européerna kom att använda weta som vardagligt namn på alla dessa insekter. Det finns till exempel ”tree weta”, ”tusked weta”, ”ground weta” och ”cave weta”.

Wetan har anpassats till att leva i många olika områden. De är vanligen nattaktiva och gömmer sig under dagen i hålor, ruttnade och ihåliga trädstammar eller tät vegetation. De är ofta långsamma, speciellt de största arterna som sällan hoppar utan mest kryper fram. Födan består av vegetabilier, men kan också inkludera andra insekter.

This week I went to Norway for a couple of days. I was hoping for Totti to win a title there…but no. He ended up as number three… Despite that, I met some lovely people up there, and we had such a good time together. Now, this is why I´m a bit late entering my post for the WordPress Weekly Photo Challenge – Big.

If you look up facts about the Weta, will find that the name is given to about 70 insect species endemic to New Zealand.  The name comes from the Māori word wētā, and is the same in the plural (like ‘sheep’). The Māori word for the giant weta is wētā punga(lumpy or jointed weta).

Many weta are large by insect standards and some species are among the largest and heaviest in the world able to fly. Their physical appearance is like a bush-cricket, long-horned grasshopper, or cricket, but the hind legs are enlarged and usually very spiny. Many are wingless. Because they can cope with variations in temperature, weta are found in a variety of environments, including alpine, forests, grasslands, caves, shrub lands and urban gardens. They are nocturnal, and all New Zealand species are flightless. Different species have different diets. Most weta are predators or omnivores preying on other invertebrates, but the tree and giant weta eat mostly lichens, leaves, flowers, seed-heads and fruit.

Weta can bite with powerful mandibles. Tree weta bites are painful but not particularly common.

New Zealand had no land mammals (apart from native bats) before humans arrived. The weta’s place in the ecosystem is comparable to that held by mice and other rodents elsewhere in the world. For example, they are hunted by an owl, the morepork, New Zealand’s only surviving native owl. Weta also acts as effective seed dispersers.  Which, as they now are endangered, might have negative effects on native plant species that may rely on the weta’s help.

New Zealand visual effects houses Weta Workshop and Weta Digital were named after the insect. And Peter Jackson´s Welliwood is so closely connected to Weta Cave – this tiny shop and display of those fantastic things come alive from, for example the stories of the Ring (JRR Tolkien), Tintin and King Kong. Big things in the movie world.

So, my contribution is this really Big thing in film culture and this frightfully Big insect: The New Zealand weta.

Cave weta…

…on my daughter´s arm

Fascinating both of them – scary, but wonderful too. I´d love to go back to New Zealand one day. In fact, I could go right now!

Hamar – ett ljus i höstmörkret

Domkyrkoudden, Hamar, Norge

Efter två dagar i norska Hamar (och nästan lika lång dit- och hemresa) är vi ganska trötta. Egentligen åkte vi dit för att Totti skulle visas upp – hans pappa är norsk – och alla vet ju att man stolt vill visa upp för släkten vad man fått…

Nu vann inte gossen tävlingen där, men trevligt hade vi. Trots inte det bästa vädret, så visade sig den lilla staden (med anor som handelsstad redan från 1000-talet) på det mest förtjusande sätt. Grådis och höstfärger går fint ihop. I morgon ska jag sätta mig med bilderna från denna fina stad, och förhoppningsvis berätta lite mer om den.

Wild Weekly Photo Challenge – Fall

Jag blev oväntat inbjuden att vara med i en nättidnings fotoutmaning på temat Höst. Eftersom jag har många höstbilder sen tidigare valde jag en av dem. Årets höst är nämligen inte speciellt färgrik här … de färger som fanns har sorgligen regnat och blåst bort.

Denna björk stod i många år i tät skog, men lyckades ändå sikta mot ljuset långt där uppe och på något sätt överleva. När skogen fälldes runtom var det hans tur. Hans tur att glänsa och visa sitt rätta jag. Det känns så härligt att tänka på! Att ha stått där inne i mörkret under så lång tid och sen äntligen få blomma ut – i full frihet!

This great birch tree is standing in a clearing where it finally can show its true colours. Crammed in the dense forest throughout the years, the little sapling still managed to grow up to touch the sky. With almost all the other trees cut down, here it stands in splendid isolation!

I’m participating in the LetsBeWild.com Wild Weekly Photo Challenge! This weeks Challenge is: Fall.

My true colours!

Buns and Roses

Ljuv musik i alla fall – idag glimtade solen äntligen till! Flera minuter syntes den…och jag lyckades pricka några av dem. Ett vackert sken och nästan vindstilla gjorde eftermiddagspromenaden till en ren njutning, och pointillismen firar triumfer med sina olikfärgade lövprickar i alla hagar.

Jag byter ögonkast med en ung hjort, serveras vaniljbullar när jag kommer hem och en ros från mannens föreläsning. En skön dag.

FN:s världsarv

Besök några av människans finaste verk – DN.SE.

Det är inte mycket vi människor åstadkommit som är värt att jämföra med naturens verk.

I år fyller FN:s världsarv 40 år, vilket DN uppmärksammar genom att visa text och bilder från en ny bok av Peter Hanneberg. I hans bok kan man läsa om upplevelser från 100 av dessa 962 platser med kulturvärldsarv i 45 länder.  Kanske något att önska sig i jul?

Travel theme: Animals

Den här veckans tema heter Animals djur alltså. Ett svårt tema tycker jag. Till slut blev mitt bidrag till en liten kavalkad, en vandring från skir flykt, vidare över nyttodjur till ren turistattraktion. Klicka på någon av bilderna och sätt igång bildspelet!

This week´s Travel theme is about animals. Ailsa supports us all with new delightful themes every week!

Well, Animals is a tricky one – but very interesting. At first I didn´t know what to do with the theme…but then, when I started looking through my photos…I found some that I would like to share with you. I did not pick the great whales on Iceland, and I did not pick the alligators or the monkeys. Not the penguins either.

Here is my story from wild fragrance through useful domestication to merely showing off for tourists! Just click any picture to get the gallery going:

Weekly Photo Challenge: Happy

Lycklig – ja…korta stunder i livet är jag det. Ögonblick snarast. Jag vet inte om det gäller dig också – pröva att lista de där stunderna som du vill kalla dig Lycklig! Det är inte så enkelt.

Veckans fotoutmaning kräver en del tankearbete. Happy. Den svenska översättningen blir snarast lycklig, glad, förnöjd, ja till och med fyndig och träffande. Efter att ha funderat en dag eller så, har jag kommit fram till att Happy har mest med mina barn och mina hundar att göra. Jag kan se att: När mina barn är lyckliga och när mina hundar är lyckliga – då är jag också lycklig. Utan barnen och hundarna blir det inte så många lyckliga ögonblick kvar…

This week´s photo challenge had me thinking a great deal before I could start choosing pictures. My conclusion is, that those very short moments when I´m truly Happy, mostly involve my children and/or my dogs. I know that when they are happy – then I´m happy too. Without them, there would not be many really happy moments in my life. Although…with the very last photos I tried to catch a glimpse of just – myself, being happy on my own.

Hope you will enjoy my odyssey on the theme:

Varje dag regnar det…

Åtminstone känns det som om det regnar varje dag. Jag önskar mig så starkt en stilla, klar dag, med krispig hög luft som gör det lätt att andas. Jag önskar det så mycket. När kommer den?

I kväll när jag öppnade dörren stod regnbågen där och väntade. Jag slutar inte hoppas – än finns det tid för den att komma – Min dag.

Travel Theme: Foliage

Jag blev plötsligt inbjuden att skicka bilder på lövverk. Blad och löv – kan det passa mig bättre? Träd är ju en av mina stora passioner, så jag kunde inte låta bli att tacka ja! Det blev bilder från Nya Zeeland förstås, sedan Madeira och här hemifrån. Från högt uppe till nere på marken.

One of my newly found friends in the blogger world, Ailsa, kindly invited me to a Travel Challenge. This week it is all about foliage – a theme I truly love. But, of course that means difficulties…there are so many possibilities…

Finally, here is my contribution. High, low and in the middle!

Great tree ferns, New Zeeland, North Island.

Red beech half way to the canopy, New Zeeland, South Island. Yellow crowned parakeet.

Ferns by a levada, Madeira

On the ground, in the more dark areas of the beech wood, Sweden.

Autumnal canopy, Sweden.

På väg hem

Solen bröt igenom molntäcket – igen. Efter arbetsdagens slut blixtrade den till i backspegeln, och snabbt fattade jag beslutet att köra inom Hembygdsparken i Hässleholm. Enbart för att njuta av Sven-Ingvar Johanssons fina motorsågsskulpturer i vackert sken. Han är verkligen mycket duktig, denne sydsvensk. Han gör underskön konst av nedsågade träd. Roligt när konstnärer från trakten får visa upp sig – vi tar en kort promenad!

Mer om Sven-Ingvar Johansson?