Säsongsstart i sommarstugan

27 maj, 2012 / Leya / 2 kommentarer

Titta på Los Angeles!

25 maj, 201225 maj, 2012 / Leya / 2 kommentarer

Los Angeles förbjuder plastpåsar – DN.SE.

Jag har funderat lite, men kan inte se annat än fördelar med det här. Själv har jag ofta en stor extrakasse med mig när jag handlar, men inte alltid. Hur svårt kan det vara? Att ta med en tygkasse eller annan hållbar och återanvändbar påse när du handlar är väl bara en vanesak.

På Nya Zeeland var många inne på att förbjuda alla pappersmuggar för kaffe. Det hade sparat både sopor och träd. Så, vad funderar vi i Sverige på för enkla åtgärder för gemene man? Åtgärder som snabbt ger resultat?

Att alla vill hjälpa till måste vi ta för givet. Consumerism is a fact. Och vi har bara ett jordklot – hur mycket vi än, enligt vetenskapsmännens kalkyleringar, skulle behöva minst ett och ett halvt för att klara oss framöver om vi fortsätter i samma takt.

Vi är duktiga vi i Sverige, men ibland är det klokt att inte slå sig för bröstet hela tiden… Det kan finnas goda idéer på de mest osannolika platser på jorden. USA är inte precis känt för att bry sig, till exempel angående koldioxidutsläppen.

Nyheten känns positiv och hoppingivande såhär en varm och skön fredagskväll. Jag ska tänka mer på den när jag går och handlar i morgon.

Ny i världen

22 maj, 2012 / Leya / 3 kommentarer

Visst är det underbart med alla små knyten och knoppar som är nya i världen! Vi människor har ett alldeles särskilt gott öga till dem. Inneboende i oss vill vi värna och skydda dem, hjälpa dem att växa upp.

Ekens späda blad mot redan livserfaren gren

Vackert lila jordreva med sina njurformade blad

En grantopps syn på livet

Med värmen de senaste dagarna går det bara alldeles för fort – nykomlingarna blir snart fullödigt mörkgröna och bildar ett effektivt skydd mot solstrålarna. Den allra finaste tiden är nu!

Alltför fort…

Vildapeln

21 maj, 2012 / Leya / 2 kommentarer

Sommaren gjorde sitt intåg hos oss idag. Vi hade närmare trettio grader varmt och i skogen slog den stora vildapeln ut i en rosa dröm. Fantastiskt! Till min stora lycka har mina älskade ängar fått betande kreatur i år. Säkert till stor glädje för den lille mannen också – vårdaren av skog och mark här. Jag längtar efter hans milda ögon. Vi får en mysig pratstund och kan glädjas tillsammans nästa gång vi ses.

Totti 4 år

20 maj, 201220 maj, 2012 / Leya / 4 kommentarer

Jag får väl börja med att påminna om igår… Det var ju en lagom present på min födelsedag tycker jag! Damen som blev BIR heter Bonebreakers Eccellenza och själv heter jag egentligen Bonebreakers Giardiniere.

Så har man då uppnått mogen ålder – eller nästan! Dagen har varit kanon och innehållit det mesta jag gillar, förutom att det har varit lite för varmt… så det blev några timmar under forsythiabusken och lite i vatten och lite cykling. Ja, nu tänkte jag bara visa min dag utan att säga så mycket mer. Ni vet säkert redan vad killar i min ålder gillar!

Här är jag!

Under min forsythiabuske – i hettan

Spaning på skjutbanan

Var är den där tryffelkursen du lovade förra sommaren…?

Ett dopp i bäcken är nödvändigt efter grävningen

Spaning igen…

Vi cyklar inte förrän fram på kvällen…när tårtan är smält och solen har bleknat

När myggen börjar bli jobbiga är pausen slut!

Mmm, de är fina – men myggen!

Nu kör vi tycker jag!

Dagens skörd – eller vartill man använder en prisrosett

19 maj, 201220 maj, 2012 / Leya / 6 kommentarer

Ja hallå… Totti här. Matte väckte mig för ett godkännande av bilder i detta inlägg. Jag gick ju och vann över de andra killarna idag och sedan var det en äldre dam som slog mig på mållinjen, så att jag blev BIM och hon blev BIR. Hon blev alltså bäst i rasen och jag blev bäst i motsatt. Men det är helt OK tycker jag – damerna först. Man är väl gentleman!

När jag kom hem och hade berättat för Mille, så busade vi en stund. Men, efter maten slocknade jag helt

…men matte ville nödvändigtvis plåta mig och den gröna ”bucklan” (rosetten då alltså)

Va, vad ska jag ha den till…

Som huvudkudde kanske den duger?

Eller som huvudbonad?

Ah, hon får väl hållas då, matte, jag låter mig inte störas…

Efter moget övervägande bestämde jag mig för att godkänna hennes tilltag. Och bilderna är väl helt OK. Det bjuder jag på – man är ju som sagt en gentleman!

På min vägg

17 maj, 201217 maj, 2012 / Leya / 3 kommentarer

Vad du har på din vägg säger en del om dig som person. Jag fick en liten tankeställare när jag efter en bekants fråga insåg att jag inte kunde tänka mig att byta ut en enda av mina väggdekorationer. Vad har jag egentligen där? Förutom foton på barnen och någon skiss av mig själv från en Italienresa för längesedan. Det är kanske dags för en liten självanalys. En egen minikonstrunda såhär efter påsk.

I mormors skänkspegel ser jag monstera deliciosa och två thankas inköpta någonstans i Kathmandudalen, Nepal, 1986

I trappan upp till ovanvåningen hänger en av mormors egenhändigt lagda stentavlor. Den här från 1979. Oändligt många timmars arbete och tillverkad med stor precision

På andra sidan, högt upp mot taknocken, hänger en ärvd batiktavla. Ursprung okänt, men den utstrålar harmoni

Snösparvar, en litografi jag fick på min 30-årsdag

Kylskåpskonst! Den byts ut efterhand av ungdomarna. Nytt, läst, omtyckt, skrattat åt; inspirerande, galenskaper och livsbejakande tokigheter

Gör en inventeringstur du också! Även om du tycker att du vet vad du har, så kan du kanske bli smått överraskad. Eller kanske du bestämmer dig för att byta ut något? Eller, som jag, får du upp minnesbilder du inte grunnat över på länge. (Se där ett gammalt ord som min kära mormor ofta använde. Det är fortfarande både innehållsmättat och gångbart.)

Så, vad kom jag fram till om mig själv genom denna korta odyssé? En del bortglömda tankar tände små tomtebloss, medan andra fortfarande seglar som japanska lyktor i natten. Jag kan nog inte byta ut något av mina minnen – för det är det de är, de som satt sina avtryck på min vägg.

Toledo i sol

16 maj, 201216 maj, 2012 / Leya / 5 kommentarer

En timme med buss från Madrid, och du är i Toledo, Kastiliens forna huvudstad. Toledo är säte för spanska kyrkans primas (latin, plural primates, ’förnäm’, ’en av de främsta’) eller Primae sedis episcopus som den till rangen främste bland en kyrkoprovins biskopar kallas. Den imponerande gotiska katedralen är en av världens största och ett besök rekommenderas verkligen. Den tog över 300 år att uppföra och räknas som ett av den spanska gotikens främsta verk.

Katedralen, Toledo

Som i så många gamla, vackra städer ligger katedralen inbäddad bland de gamla husen och låter sig inte fotograferas i helbild. Inuti var det på många ställen förbjudet att fotografera, men vem kunde låta bli?

En magnifik grind döljer högaltaret

Altaret uppfördes alldeles i början på 1500-talet, design av Petit Jean. Det är tre paneler brett och fem våningar högt. Själva tabernaklet i den nedre delen är ett filigranarbete i förgyllt trä.

Det magnifika altaret i polykrom och förgyllt trä

Överallt kan man se biskopshattar hängande från taket eller i takkronorna. De hängs upp där när dess ägare gått ur tiden, och får sedan hänga tills de faller sönder av sig själva.

Biskopshattar

Målaren El Greco levde och verkade i Toledo. Både hans och andra stora spanjorers verk hänger i den mest konstsmyckade sakristia jag besökt. Caravaggio, Tizian och Goya är bara några av dem. Här fick man absolut inte fotografera.

Magnifika korstolar

Koret

Detalj av grind, De Nya Monarkernas Kapell

Toledos gamla stad blev 1986 uppsatt på Unescos Världsarvslista, och det förstår man när man vandrar över de välbevarade kullerstensgatorna och njuter av stadens fina arkitektur. Staden grundades av romarna 142 f.Kr. och erövrades av morerna på 700-talet. Smideskonsten står högt här alltsedan dess – Toledoklingorna är världsberömda.