Ett regnigt Segovia med den berömda romerska akvedukten mitt i staden. Sedan 1985 finns både akvedukten och hela det gamla Segovia, med bland annat en judisk del, på Unescos Världsarvslista. Den imponerande akvedukten är 818 meter lång med 170 bågar och en höjd av 29 meter. Den är byggd av ca 25000 granitblock som sammanfogats helt utan murbruk och räknas som det främsta romerska byggnadsverket i Spanien.
Den gotiska katedralen på Plaza Mayor är också oerhört imponerande, men vi frestades aldrig att gå in i den. Hällregn och kanske 5 grader varmt ute – vi anade hur kall denna jättelika ouppvärmda stenbyggnad skulle vara inuti.
Vi rundade katedralen och beundrade dess fantastiska tinnar och torn. I all vätan blev vi bespottade av en av de många, tjusiga vattenkastarna. (eng. gargoyle, vilket jag personligen tycker passar bättre än det svenska ordet för dylika figurer) Och så var det kanske något med vatten och akvedukter…
Nästan inga människor var ute i kylan, men vi stretade på – är man här en enda gång gäller det att ta vara på tiden. Sagoslottet Alcázar var något av ett ”Disneyslott”.
På vägen till Segovia låg snö på slänterna utanför bussfönstret. Spanjorerna själva ursäktade sig angående vädret hela tiden – det var minst 15 grader för kallt för årstiden. Men, föga hjälpte det oss som hade sommarjackor, saknade mössa och vantar…
Till och med storken uppe på tornet verkade frusen. Skulle du vistas utomhus måste du vara av det rätta virket…
Stela, våta och hungriga slank vi in på en varm, skön restaurang med fin utsikt. Vi tinade så småningom upp och kunde mätta och belåtna bege oss hemåt till Madrid igen.
Jag har redan beställt en ny resa till Spanien. Bland annat Segovia måste ses under bättre förutsättningar. Man kan lätt förstå hur fint det är att vandra i gränderna här en ljum sommarkväll, så, nu hoppas jag på välvilja från vädrets makter nästa gång!













































Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.