Tillbaka igen!

Magnolian blommar

 

Våren är här på allvar nu när jag kommer hem. Magnolian i full blom och lövsångarens spröda toner singlar ner genom björkens hängen – underbart!

Money, money, money

BBC News – The illegal ivory trade threatening Africa’s elephants.

Pengar – de styr oss helt och fullt. En nedslående artikel, men mycket läsvärd. Efter 23 års förbud av elfenbenshandel säljs och köps fortfarande elfenben. Den stora boven är naturligtvis köparen, för om inga köpare finns, så upphör dödandet.

Vem köper då? Kina. Men elfenben erbjuds även helt öppet på gatorna i samma land som elefanterna skjutits.

Se filmsnutten på de föräldralösa elefanterna och deras skötare. Elefanter är kloka djur och de som mist sin mamma är svårt traumatiserade och deprimerade. En del har också fysiska skador. Skötarna gör ett fantastiskt jobb som sover, äter och lever med dem för att de ska kunna återgå till sina naturliga marker. Och, till tjuvjägarnas godtycke..

Baksidan – en högst ovetenskaplig fundering

Allting har en baksida. Medaljen till exempel. Nog tittar du väl på baksidan av tavlan eller skåpet innan du köper det – så att man inte fuskat vid tillverkningen? Hur ser det ut i trädgården mot gatan? Vad gömmer sig på baksidan?

Det känns som om ordet baksida oftast används i negativ betydelse, med en något kryptiskt inbakad hemlighet. Ofta används det i bildlig betydelse. En enkel uppslagning av ordet ger följande: Ordet baksida består av bak och sida, där bak är ett fornsvenskt ord med betydelsen rygg; baksida. Sida har i fornsvenskan betydelsen bred; vid; låg. Sida kan ha betydligt fler betydelser än ordet bak. Till exempel sida i en bok, kroppssida, yta eller kant, håll eller riktning, part eller parti, aspekt, egenskap. Kanske är det därför som en sammanslagning av de två orden blir så fruktbar?

Naturligtvis förändras ordens innebörd över tid, men det skulle ta för mycket tid och kraft att fördjupa sig i varje spännande ord man börjar fundera över. Det går an att fundera och skrapa lite på ytan…

Hursomhelst så tycker jag att baksidan oftast är mer intressant än framsidan. Baksidan säger mer om människor än fasaden – framsidan. De flesta försöker nog visa en snygg framsida även om baksidan inte är så i ordning. Den du vill vara kontra den du verkligen är… Framsidan betyder också mycket när du ska göra dina personliga val i livet. Om det sedan är hus, man, fru, tavla eller bok.

Om vi tänker på hur naturen ordnat det, så kanske jag menar det vi kallar undersida istället för baksida – men ändå. Det är ju en baksida det också. Framsidan måste vara funktionell och samtidigt attraherande – i alla fall på tilltänkt partner eller pollinerare. Samtidigt måste växten eller djuret verka avskräckande på fiender. Vad gömmer sig egentligen på baksidan?

Begonia

Min ryska begonia är ett tydligt exempel på vad jag menar. Blankpolerad och tjusig framsida/ovansida, men undersidan?

Späda och sköra

De stora bladen skuggar och skyddar de nya, späda skotten. Men riktigt hjälplösa är de inte i sig själva, de små. Med sina tunna flikar och spröt finns det inte mycket att äta på dem ännu. Och att ta sig in i dem verkar omöjligt.

På väg upp

På väg upp är de unga skotten översållade av bladflikar och trådar, så de är alldeles säkert svårklättrade. Kan man misstänka att fienden kommer nerifrån/underifrån?

Bladkanterna är också taggade

Växten verkar göra allt för att förhindra någon att nå ovansidan/framsidan. Men, om någon väl når dit, så är den som ett bonat golv – vaxartat blank, hård och hal.

Fullvuxna undersidor i hur många nyanser av grönt?

Vilken sida är då mest spännande? För mig är det självklart baksidan! Den kan vara ruffig och svårtillgänglig, men är helt klart mer givande och intressant. Det kan inte nog poängteras hur viktig den är att undersöka när det gäller dina personliga val i livet. Kanske kommer den att visa dig en del obehagliga sanningar, men, det behöver inte innebära något negativt. Tvärtom kan du få ovärderlig hjälp och vägledning – och kanske gör du oanade fynd… för baksidan använder ingen kosmetika.

Klage-Wijsa

Knoppar i värmen på min fönsterbräda. Cattleya.

Efter ytterligare en i den ändlösa raden av kylslagna och gråmulna morgonpromenader, singlar samma ord ner till mig igen – och nu tycks de ha byggt bo under min mössa. Jag bara måste skriva lite om Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr. 

Det är titeln på en dikt eller visa från 1642 av skalden – och skojaren – Lars Wivallius. Den består av 22 strofer. Visan börjar ”En tor och kall wåhr/gör Sommaren kort”, och kan sägas vara en traditionell bondens och folkets bön om god årsväxt, men också en sprudlande lovsång över naturen och Skapelsen.

Som hos många andra konstnärssjälar så kom hans bästa alster till när han hade det svårt – i Wivallius fall under hans fängelsevistelser. Wivallius reste nämligen omkring i Europa med mindre rent mjöl i påsen. Han stal och smet från krognotor och lyckades under falsk flagg även gifta in sig i en adelsfamilj. Han skakade galler ett antal gånger, bland annat i Finland och i Kristianstad. Mest känd är han för sin Klage-Wijsa och den har gjort honom till vår kanske störste 1600-talsdiktare. Som få andra svingar han orden fritt och lekande lätt.

I alla fall jag kan lätt stämma in i hans bön. Här kommer några, av mig, på känsla, utvalda verser av visans 22:

Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr

En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var rådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.

Lät väderet kollt och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
lät åkeren stolt ej läggjas så nid,
att han ej bondan kan föda!
Bevara från fara
i allan tid
den späda jordenes gröda!

Lät himmelens port utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
lät höra oss fort skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Lät sjunga de unga
med stämmor mång!
Lät barnen dansa och niga!

Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,
lät leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala!
Giv sommar, giv blommer,
giv gott grönt hö,
lät göken ropa och gala!

Ja, ljuvliga sol, tu fattig mans vän,
som titt sken ingom villt spara,
lys uppå vårt bol med sommar igen,
lät köld och torka bortfara!
Nu längta, nu trängta
kvinnor och män
att gå i solskinet klara.

Pendeln svänger – och?

BBC News – Phone data shows romance ‘driven by women’.

Pendeln svänger alltid. Den här gången gäller det huruvida det är kvinnorna eller männen som styr i samhället idag.

Genom att titta på och analysera textmeddelanden skickade med mobiltelefoner från 3 miljoner människor, kan forskarna konstatera att vi är på väg tillbaka till ett matriarkat. Det vill säga att det är kvinnorna som styr. De viktiga relationerna är mellan kvinnor och inte mellan män, menar professor Robin Dunbar vid Oxforduniversitetet i England.

Efter en flera tusen år lång period av patriarkat styrs alltså samhällsstrukturen åter igen av kvinnorna. Innebär detta att vi kommer att få ett slut på alla krig?

Frågetecken en trött fredag

Efter en lång arbetsvecka känns det gott att göra nästan ingenting på kvällen. Som jag trött sitter och bläddrar bland bilderna på datorn, hittar jag ett par stycken vars gåta har förblivit olöst. Vad är det jag har fotograferat? Kanske jag inte brytt min hjärna tillräckligt eller sökt så effektivt, men jag har aldrig sett något liknande förut. Kanske har du ett svar – vet du namnet på de här växterna?

3-4 meter höga är de här blommande kolvarna

...och såhär ser de ut i närbild

Det här mjuka molnet vällde överraskande ut ur en trädgård - omkrets 10-12 meter

Alldeles nära såg växten mest ut att bestå av de allra tunnaste och finaste fågeldun

Jag vore tacksam om någon kunde tala om vad det är jag har fått med hem på bild! Avslutningsvis en sprakande magnifik hortensia från de vulkaniska områdena av Nordön,  Nya Zeeland.

Hortensia, Nya Zeeland

Effektiva beskyddare

BBC Nature – Australia’s livestock guardian dogs at work.

Människans bästa vän, men också djurens! Maremmano Abruzzese kommer från Toscana i Italien och är en arbetande herdehund. I sitt hemland vaktar den främst fårhjordar, men i Australien används den förtjänstfullt till att hålla rovdjur, som till exempel dingon, borta från tamboskapen. Till och med höns kan ha nytta av den stora, tuffa hunden.

Den vuxna hunden lever tillsammans med ”sina” djur, sin flock, ute i naturen och borta från människan. Maremman är alltså ingen liten vän att ha i knät eller som direkt hemmahund. Mankhöjden ligger på 60-70 cm och vikten mellan 40 och 50 kilo. Vill du ha den som husdjur får du jobba mycket med socialiseringen, för att varna och vakta ligger starkt i hunden, och om en inkräktare inte backar vid varningsskallen anfaller den direkt och utan rädsla.

Jag har aldrig sett denna ras i arbete, men hunden är ganska imponerande bara i sig själv. Imponerande är också dess självständighet och förmåga att fatta egna beslut. Om du lyckas bli medlem i en maremmas flock kan du känna dig ganska trygg.

Man kan göra jämförelser med en annan självständig vakthund i ungefär samma storlek och med ungefär samma egenskaper – den tibetanska mastiffen. Men medan maremman håller ljusa, närmast vita nyanser så är mastiffen mörkare och gärna med ljusare fläckar på bringan. Under vår resa i Tibet såg vi många mastiffer uppe i bergen, och ofta låg de ute på eller vid vägen. De vaktade både får, jakar och människor. Men, även nere i samhällena användes de som vakthundar. Då var de tjudrade uppe på ett tak eller inne på en gård. Mastiffen är en mycket vacker hund som verkar ha en grundmurad plats i tibetanernas liv.

Tibetansk mastiff tryggt liggande på vägen mot Gyantze

Bland de bästa

Vår

På en slänt vid havet står de parkerade. Nära varandra, omlott. Ägarna finns någonstans där på andra sidan, vid vattnet. Kanske vandrar de hand i hand med bara ögon för varandra, eller kanske går var och en sakta med näsan i sanden och tittar upp bara ibland – för att se var den andre är – förlorade i att plocka vackra snäckor och stenar.

Säkert känner de varandra väl, kanske är de älskande. De har köpt likadana cyklar, men det finns ingen barnsadel – än. Bara en låda på den ena cykeln att transportera viktiga saker i. Kanske har den idag rymt finaste fikakorgen? Om jag går fram till grässlänten och kikar över kanten så kanske de sitter där, de två, och tittar ut över de mäktiga vågorna. De vilar på en skön dyna i den ljusa sanden, med varsitt glas och en god macka.

Det är bäst att låta dem sitta där ostört, för sådana stunder är bland de allra bästa.

Soltörstande nordbor

Mössan av...

...och barhuvade sträcker vi oss mot solen!

Små gullvivor vågar sig upp

...och körsbärsblommens svällande knoppar bara väntar

Mera sol och värme vill vi ha!