Tibast

På skogsängarna i min  skog blommar nu äntligen tibasten. En härlig favorit med sagolik doft. För något år sedan skulle det röjas björnbär och sly här, och då åkte alla tibastbuskar med i svepet. Åh, så vi sörjde, den lille mannen och jag. För just den svängen, utom en särskild glänta, tar jag alltid i mars- april för att njuta av både färg och doft.

Vacker mot fjolårslöven

Tibasten blommar på bar kvist och är giftig. Får du i dig bara några få bär kan lever och andra organ ta stor skada. Du kan till och med dö. I vissa landskap är växten fridlyst, så sällsynt är den på sina ställen.

Den enkla blomman ser smått vaxartad ut

Igår fann jag flera blommande buskar, men hade ingen kamera med, så målet idag var självklart. Till och med en och annan solglimt fick vi oss till livs innan haglet var över oss. Vitsipporna såg böjda och ledsna ut efter nattens minusgrader och vi hoppas att det inte blir alltför många kalla nätter nu utan att de ska kunna repa sig.

Bordsglädje

En ensam tulpan tittar upp mot fönstret – och det får den så gärna göra. Alla vänder vi oss mot ljuset och särskilt tydligt gör vi det här i Norden.

Nu när vi gått över till sommartid känns det lyxigt att få ”längre” tid över på kvällen. Hoppas det fungerar för korna. Jag minns att det var mycken klagan från lantbrukarna när det här startade för ganska många år sedan. För mig och många andra innebär det mest en glädje.

Nu har vinden mojnat och kvällen är stilla och ljus. Koltrastens klara flöjttoner följer mig från varje hustak och trädtopp. När jag kommer tillbaka till trädgården hörs långdragna visslingar från min vän  nötväckan. Allt känns mjukt och inbäddat. SMHI visar dock annat – storm på gång. Jag hoppas den drar vid sidan av eller stillar sig före den når oss. Vi kan väl få stanna i denna ljusa, ljumma och stilla kväll.

Som en gammaldags hyllremsa hänger den där - liljerabatten

Grannen runt hörnet har en varm och solig söderrabatt. På min väg med Mille och Totti denna morgon dras blickarna genast dit – och naturligtvis har han även detta år ett gyllene blickfång!

Vi går vidare mot skogen och jag tänker mig ett högervarv den här gången – mot klockan. På något sätt känns det rätt idag när vi ändrar tiden lite efter eget behag…Denna stig har vi inte gått på någon vecka, och den kommer med nya överraskningar – någon har lämnat, eller planterat, krokusar mitt ute i skogen!

Knappt upp med huvudet...

Ju längre in i skogen vi går, desto fler krokusar ser vi. Den här lilla har kämpat sig upp genom genom löven, medan andra tar det mera bokstavligt…

Inte genom asfalt, men väl genom lövtunn krage

Genom ”fåratäppan” går vi långsamt, för solen skiner varm och skön och små solar strålar också från det torra gräset längs stigen.

Svalört

Hundarna är varma och törstiga, så vi tar en tur nedåt bäcken för att svalka magen både utanpå och inuti. Men, bara för deras del alltså…för mig är det lite tidigt ännu med dylika våtvaror.

Blåsippa i den vackraste nyans

Har du tänkt på så många nyanser en blåsippa kan ha? Ibland har en hel grupp samma färg, men i andra klasar kan nästan alla vara olika.

Fler nyanser

Ute på ängarna skiner solen ännu starkare och hagtornskvistarna lyser i fantastiska grå nyanser. De begynnande blomknopparna syns bara som ärtstora, röda punkter.

Hagtorn

Vi går för en gångs skull genom en av parkerna hemåt, bara för att se att en del fina tallar huggits ner. På marken vid en av dem ser jag plötsligt en välbekant figur, men kvick är han när kameran kommer fram…

Bakom trädet gömmer han sig - staren

För visst är det ytterligare en kär gäst som kommit redan! Han säger ingenting, men den mångfärgade,  glittrande fjäderdräkten avslöjar honom. Välkommen tillbaka till oss!

Upprymda och varma går vi genom gatorna sista biten hem. En sväng i trädgården med en titt på den knoppande magnolian och en vinglande nässelfjäril  – så är morgonpromenaden fulländad.

Mjuk magnolia

...och nätta nässelfjärilsvinglag

.

Skogen lever av ljud och ljus, av febril aktivitet. Småspindlar har bråttom över fjolårslöven och flyn passar på att ta en dans ovanför stressen. Fjärilar seglar förbi och myrorna gör vad myror pläga – de myllrar. Luften dallrar av ormvråkens rop och den lilla gärdsmygens starka, melodiska stämma. Bakgrundsaccompagnemanget består mestadels av bofinkssång. Det dröjer några veckor innan lövsångaren står för det.

Jag går längs stigen och ser hundarnas lek och hur de njuter av våren. Vi har 13-14 grader varmt idag, och vitsipporna smyger fram sina vinterbleka ansikten från under löven. Livet har återvänt.