Kö till duschen?
Sent ikväll var det de största växternas tur
Rosorna lever vidare
Den ryska begonian tackar för ansiktslyftningen
Klar!
Tankar
App för snögubbar
På väg till en vän passerade jag de här gubbarna idag. En gråmulen morgon efter regnet, som tagit hårt på snön. Men gubbarna håller ställningarna – till sista rännilen.
Hos bloggvännen Viveka läste jag ett fint inlägg om bland annat fantastiskt omtänksamma grannar, nysvenskar och att barn inte längre leker ute. Jag själv (och många med mig) är mycket bekymrad över detta obefintliga uteliv. Datorer, iPhones och iPads har helt tagit över både barns, ungdomars – och även många vuxnas liv.
Har du någon gång försökt få fram ifall dessa användare ifrågasätter sin situation, så vet du – från kommentarer på dina fråga om det är barnets iPhone eller barnet självt som styr sitt liv – att detta inte är en fråga man kan ställa. En sådan frågeställning är helt irrelevant i användarens öron/ögon/föreställningsvärld. Exakt hur stort beroendet är vågar jag inte ens tänka på, men det räcker i princip att du åker kollektivt en dag för att se hur passagerarna sitter, lutande, en och en, och hur liten kontakten är människorna emellan när de hela tiden sitter försjunkna och förfingrade i sina egna mobiler.
När vi var på revy med hela skolan satt jag längst bak i salongen och såg hundratals glimmande små skärmar lysa, en i varje fåtölj, över hela lokalen. Jag skulle tro att minst nittio procent tittade mer på sin skärm än på föreställningen.
Förra året läste jag om en undersökning som gjorts om beroendet, och som visade skrämmande siffror:
Undersökningen visar att människor varken kan eller vill klara sig utan vad vi idag kallar appar och personaliserad information. Enligt en undersökning från Nielsen tar 57 procent av användarna med sig sin iPad i sängen. När man besöker familj och vänner använder sig 44 procent av sin iPad och 58 procent av sin smartphone. En annan nyligen publicerad studie kallad “The World Unplugged”, som bad 1000 studenter på fyra kontinenter att stänga av sina mobila enheter under 24 timmar, visade att deltagarna uppvisade beroende-beteende och många av dem kunde inte slutföra utmaningen. Samtidigt underströk deltagarna den avgörande betydelsen av denna teknologi för att fylla och hantera sina dagliga liv, med en ökande insikt om vilka appar som kan användas i vilket sammanhang, som följd.
– Mobiltelefoner fungerar både som denna generations schweiziska armékniv OCH snuttefilt. I dagsläget anses ett sådant beteende vara ett undantag. År 2020 är det normen, säger Menno van Doorn .
Idag kan du till och med ladda ner en app för att kontrollera ditt beroende...
Kanske är jag lite trött på vintern just nu, men ändå oändligt lycklig över att råka på tre fräcka gubbar i en trädgård. Utomhus. Hoppas de håller ställningarna ett tag till.
Omplantering
Vecka 8 vikes alltid för omplantering av mina inomhusväxter. De är ganska många till antalet, så några dagars arbete går till detta.
Under dessa dagar kan familjen svårligen vistas i köket för alla växter. Maten måste vara färdiglagad sen tidigare och vinklas ut genom diverse stigar som lämnats fria. Snitslad bana. Allt intag av föda och dryck göres med fördel i stora rummet, framför TV:n. Hundarna finner inget större nöje i all jord och allehanda blad, kvistar och lecakulor som täcker golvet, men drar ovetandes omkring dem i hela huset. Någon form av skor är ett måste för tvåbenta – Mille och Totti lagrar allt i filttofflorna.
Alla husets fönster putsas för detsamma – nyplanterade skönheter måste ju ha ett Rum med Utsikt (och Insikt förstås…).
Idag har de mindre växterna omplanterats och alla pelargoner tagits upp från källaren och påbörjats. I morgon tuktas och omplanteras (förhoppningsvis) alla de stora växterna – då blir rörelseutrymmet minimalt och endast snacks kan intagas… hukande. Välkommen i röran!
I found some extra time…and guess what I’m using it for
Well, we are in 2013 now, but I finally have some time left over to my received Blog of the Year 2012 from beautiful The Retiring Sort. She has a wonderful blog which includes great photos, wise – and funny – writing about life and how to plan it for the best. Pay her a visit – you will not regret it!
The ‘rules’ for this award are simple, and that’s one reason why I find a possibilty of participating. The other reason is of course that I would like to pay something back to at least some of all the great bloggers and personalities I have come to love over the last few months. Not everyone is here, because then you would have to put in my whole list of blogs I follow…but I will pick five (as this seems to be the common number to choose)blogs where I feel I truly belong:
1. Select the blog(s) you think deserve the ‘Blog of the Year 2012’ Award.
This is a great opportunity to thank/nominate a few friends for their consistently great posts and thoughtful comments:
- Madhu at The Urge To Wander – She offers you pictures from all over the world, pictures you never thought were possible to take, accompanied by inspiring and interesting facts about the journeys.
- Chillbrook at Cornwall – A Photographic Journey – He treats you to outstanding photos together with stories from lovely Cornwall.
- A lady whose name I haven´t figured out… at breathofgreenair – Situated in beautiful Scotland, she does great posts, is a brilliant contributor to some photo challenges I follow, and is always great on comments. Lovely Bearded Collies!
- Lisa at Zeebra Designs & Destinations – She hosts an aweinspiring blog with wonderful photos and reflections, stories about life – and her own life in Ecuador and Costa Rica. A busy woman, but she still takes time to make delightful comments.
- throbbingsofnoontide – Because she has such an open and lucid mind. If you want to walk paths untrodden – go visit her!
2. Write a blog post and tell us about the blog(s) you have chosen – there’s no minimum or maximum number of blogs required – and ‘present’ them with their award.
3. Please include a link back to this page ‘Blog of the Year 2012’ Award – http://thethoughtpalette.co.uk/our-awards/blog-of-the-year-2012-award/ and include these ‘rules’ in your post (please don’t alter the rules or the badges!)
4. Let the blog(s) you have chosen know that you have given them this award and share the ‘rules’ with them.
5. You can now also join our Facebook group – click ‘like’ on this page ‘Blog of the Year 2012’ Award Facebook group and then you can share your blog with an even wider audience.
6. As a winner of the award – please add a link back to the blog that presented you with the award – and then proudly display the award on your blog and sidebar … and start collecting stars…
Thank you also to my recently found acquaintance, the inspiring and witty mrscarmichael who bestowed me with The Sisterhood of the World Bloggers Award or The Very Inspiring blogger Award ! And of course Mary , with the lovely oil pastels, for awarding me the Liebster Award, Thank you again, The Retiring Sort – and to all a Great Sunday!
Weekly Travel Theme: Mountains
Att vandra i bergen innebär en frihetskänsla av stor mått. Utsikten är ofta magnifik och luften klarare att andas. Utsikt mot bergen ifrån dalarna är också fantastisk. I vissa dalar skulle jag ha svårt att leva dock, jag känner mig instängd och smått kvävd när de stora jättarna kryper tätt inpå. Solen går ner fort och växtligheten blir också lidande.
Precis som många andra har jag många foton på vackra berg, så det är svårt att välja. Jag försöker gå från södra halvklotets Nya Zeeland, Milford Sound, till längst i norr och Nordkapp. Däremellan ligger bilder från Sverige, Tibet och Himalaya.
Mountains – dont’t we all love them? They are majestic and serene – and beautiful. Up there, the air is clear and you can really breathe in the cool air. Just watching them from below makes your soul soar.
From the very South with Milford Sound, New Zealand to the very North, Nordkapp (with rays of midnight sun) in Norway. In between – pictures from Sweden, Tibet and the Himalayas.
Also, don’t forget to check out Ailsa’s Where’s My Backpack for more entries for this challenge!
Weekly Photo Challenge: Kiss
Love at first sight and the first kiss!
Jo, en utmaning som handlar om kyssar är inte den lättaste att klara av…vem går runt och fotograferar folk som kysser varandra? En högst privat sysselsättning, anser jag. Men Milles och Tottis första möte sommaren 2008 innehåller både kärlek och respekt – och en kyss… Hundar vet när den andre bara är en valp och uppför sig därefter, och Mille var exemplarisk. Faktiskt en alltför snäll extrapappa som lät Totti göra blodöra ett par gånger och tillät de flesta bus…
For this WordPress challenge – Kiss – Mille and Totti first met on a sunny day in the summer of 2008. This is their first meeting – and it was a total success. Mille was a fantastic ”father” and so patient with his ”son” whatever he did…the little one. We had to go to the vet a couple of times because Mille let little Totti chew his ear so violently that he got what was called a ”blood ear”. The vet had to tap him of the blood – but Mille said nothing…
They are still best friends and kiss very often! My beautiful boys…
Wild Weekly Photo Challenge: Wanderlust
Att vandra är en stor passion och har så varit hela livet för mig. Jag är uppvuxen vid randen av skogen, och dess stigar och träd är nära och kära för mig. Vad väcker din vandringslust? frågar LetsBeWild i sin onlinetidning. För mig är det självklart: Alla stigar och vägar som vindlande försvinner bort i fjärran eller in i okänt land. De får gärna ha gräs i mitten… Oemotståndligt lockande är de – både på bild och i verkligheten.
”The term wanderlust originates from the German words wandern (to hike) and Lust (desire). The term wandern, frequently misused as a false friend, does in fact not mean ”to wander”, but ”to hike.” Placing the two words together, translated: ”enjoyment of hiking”, although it is commonly described as an enjoyment of strolling, roaming about or wandering.” This is Wikipedia’s explanation to wanderlust – which is the challenge for this week from the online magazine LetsBeWild.
Wanderlust, then, gets me when I see a path or a road – winding, flat or tricky – and I don’t know what will happen around the bend, where it is heading…I just want to follow it to find out…
It can be a path full of old, beautiful roots making the hiking treacherous
– or it could be a dangerous adventure where I might lose a leg or two if I’m unlucky…
It could also be a stump of a road in the middle of a beautiful nowhere…
…or a narrow foot-bridge disappearing into the rainforest.
Wanderlust has got many faces, I guess, depending on who you are…but for me, the long and winding road is essential as a trigger.
Varje dag lär man sig något nytt!
www.viltskadecenter.se – Boskapsvaktande hundar.
Vargen är vanligare än den varit på länge i Sverige och det även ända nere hos oss i Skåne. Idag lyssnade jag på radion på väg till arbetet och hörde hur en bonde i Värmland, för femte året, med framgång använde lamadjur att vakta sina får mot varg. Intressant. Hur då? undrar man…
Eftersom bonden inte riktigt kunde förklara hur – mer än att laman är uppmärksam och alert och varnar när rovdjur kommer i närheten – så letade jag efter mer fakta i saken.
Det stämmer att man använder lamadjur i Nordamerika som varnare mot bland annat räv, puma och lösspringande hundar. men lamadjuren kan också ibland själva bli dödade.
Om detta med lamadjur som väktare skulle fungera så bra som det verkar, tillsammans med ett bra stängsel naturligtvis, är det en lysande lösning på vargproblemet utan att ta till vapen eller gift eller dylikt onaturligt. Enligt Viltskadecenter vet man dock inte idag hur laman verkligen fungerar mot varg eller björn.
Laman anpassar sig annars lätt till ett liv med fårflock, äter ungefär samma mat som fåren och klarar att leva under samma förhållanden, så, om jag hade varit fårfarmare hade jag utan tvekan gett metoden en chans.
Blomning den 13 februari
Förra blomningsinlägget var den 23 januari, och såhär ser det ut idag, veckan före omplantering. Inte mycket sol och ljus här nu, men diverse blommor är igång – framförallt olika phalaenopsis. Som avslutning före alla Hjärtans Dag fick det bli en röd amaryllis.
Denna meningslösa idioti
Tough U.N. action vowed after North Korean nuclear test – CNN.com.
På väg till mitt arbete lyssnar jag alltid på radio. Idag gick de stora rubrikerna till kärnvapensprängningen i Nordkorea. Nordkorea hotar USA, och säger sig ha genomfört denna tredje sprängning som hämnd för att USA har initierat sanktioner mot Nordkorea för föregående sprängningar.
Min man besökte Nordkorea under dess jubileumsfestligheter förra året, och hans rapporter därifrån är skrämmande. Nordkorea är ett slutet, skrupelfritt och diktatoriskt land. Den lilla människan har inget värde och ledaren dyrkas som en gud. Det råder sträng censur, och som besökare får du inte gå omkring ensam någonstans i landet och din minsta rörelse bevakas. Du får ALDRIG träffa lokalbefolkningen – än mindre höra deras bild av hur verkligheten för gemene man ser ut.
Min man är av ganska hårt virke, men han erkänner att han drog en mycket djup suck av lättnad och kände trycket över bröstet lätta när tåget gick över gränsen till Kina och man kunde prata igen. Kameran och mobiltelefonen lämnades tillbaka efter att gränsvakterna raderat ”olämpliga” bilder och genomsökt allt. Då ska man hålla i minnet att det inte är så längesedan som ett Kinabesök också gav ett smärre tryck över bröstet. Första besöket för vår del var på 1980-talet och då träffade vi personer som inte vågade tala utan att minutiöst ha kontrollerat rummet vi befann oss i. Vi fick gå ut på gatan för att kunna kommunicera fritt – ändå viskade man. Tyvärr är det här inte historia idag heller…
Bara för någon dag sedan kunde vi alla läsa om en 41-årig kvinna i Kina som blivit svårt misshandlad av sin man (inte ovanligt i detta land…), men slutligen, när han hotade skjuta henne, lyckades få tag i geväret och slå honom med gevärskolven – så kraftigt att han dog. Hon anförtrodde sig åt en väninna, som då angav henne för myndigheterna. Hon dömdes till döden och de flesta tror att hon redan är avrättad. Denna kvinna hade långt tidigare berättat om misshandeln för både kvinnojourer och polis, men ingen rörde ett finger för att hjälpa henne. Kvinnans värde – och människovärdet generellt sett – är lågt i Kina.
Varje dag är jag tacksam för att ha blivit född i västerlandet, i ett land som Sverige. Klaga inte, du som lever här!
Leya 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.