Stilla

Sista kvällen i sommarhuset blev precis så underbar som en sommarkväll ska vara.

Jag gick sakta längs stranden och bryggorna och allt var stilla.

Ljudet färdades fjäderlätt över vattnet med osynliga vindar. Männens röster från båtarna lät tydliga och nära.

Stranden tom och ödslig, men spåren av en dag i sanden hade inte suddats ut.

Nästan framme vid udden var också männen i båtarna borta. Inte ens måsarnas röster dröjde kvar.

Det fantastiska ljuset mot mörk himmel klingade av och motvilligt drog jag mig hemåt. En fin kväll.

Trädgårdsmästaren och björnbären

Mmm, man tar sig väl en smakbit…

Ett par tre stycken slank ner innan jag upptäckte…

…att aj, vad de stacks! Här uppe går jag i alla fall säker!

Dis på Lindö naturreservat

På Lindö finns mycket sjöfågel, men också fantastiskt vacker natur. Det är gott att vandra ensam med öppna sinnen och kameran över axeln. Vädret denna dag var inte det bästa, men bättre erbjudande från vädergudarna verkade inte vara att vänta. Så… en liten aning om vad ett besök kan innebära tittar ändå fram genom diset.

En värdig sista semesterdag

En trött hjälte

Sommarledigheten avslutades i alla fall på bästa sätt. Bäst i rasen på Ronnebyutställningen idag är min lille älskling – Totti. Så, han och jag är nog lika trötta ikväll. Den stora skillnaden är väl att han inte måste gå upp ett bestämt klockslag i morgon och har ingen tid att passa.

Vi som inte cyklar…

…lever badliv och har semester. Badlivet är för övrigt ganska skralt i den här familjen – åtminstone om man jämför med oss två, Mille och mig. Själv är jag ingen badkruka direkt, inte alls som de tvåbenta, men jag är väl i kanske tio minuter per dag. Om det är varmt, vill säga. Den varan har det ju inte varit för mycket av den här sommaren precis…

Mille är en helt annan sak, han spelar i en egen division här. Om det hade gällt OS i badande så hade han vunnit guldmedalj!

Om du är nyfiken får du gärna hänga med en sväng i VÅRT sommarliv i Blekinge!

Mitt Blekinge – på cykel mot havet

Den sista riktigt soliga dagen tar jag cykeln och drar mot en liten halvö med havet på båda sidor om. Här betar korna fortfarande inne bland röda stugor och hus och de gamla grindarna gör att jag får sitta av och sitta upp mellan varven. Ingen grindslant här dock… De som bor i husen har numera vuxna barn och barnbarnen verkar inte vara på besök denna fridfulla dag.

Hoppas du har tid att följa med igen!

Mitt Blekinge – på cykel mot skymningen

Cykelturer i kvällningen är sköna. Ljuset är milt och fint och syrsornas sång rogivande. I sommarhuset har vi några gamla trotjänare, cyklar från gamla släktingar och loppis. Varje år tycker vi med en mun att ”Varför görs inga sådana här cyklar mer? De är mycket skönare att cykla på än de modeller vi har nu.” Och visst är det så. Inga växlar som spökar, breda, sköna sadlar och ett frihjul som gör skäl för namnet. Ja, varför?

Att cykla på de små landsvägarna och upptäcka nya ängar, nya stugor, nya vyer är gott, men att minnas och känna igen är ännu mer underbart. Det rör vid de innersta strängarna och befäster din känsla av att höra hemma. Följ med på en nostalgitur i det vackra Blekinge!

En sista glimt

 

Så tänker sommaren sända en, kanske sista, glimt av vad som kunde ha varit. Om det hade blivit någon sommar, det vill säga. SMHI säger fint idag under några timmar. Ta tillvara.

Lite bitter låter jag allt… Jag är tacksam för det vi fick, men många som jobbat hårt och mycket hela året hade nog behövt lite mera av den varma och läkande solen. Och alla blommor och djur. Fjärilar, bin och humlor till exempel, har visat sig på riktigt först de senaste veckorna. Och alla blommor, ja, inte blev det någon prunkande trädgård i år. Vi får hoppas på nästa sommar!

Vertigo

BBC News – Vertigo is named ‘greatest film of all time’.

BFI’s Sight and Sound magazine gör vart tionde år en lista på alla tiders bästa filmer.  Närmare bestämt två listor. Kritiker och regissörer kan lista lite som de vill… för tolkningen av ”bästa” är alltså högst personlig. Det kan gälla till exempel tekniken, nytänkandet eller vad som gjort mest intryck på regissören personligen. Resultatet visar två ganska olika listor, men toppnamnen är med på båda ställen och filmerna är alla ganska ”gamla” – mer än 30 år samtliga och de flesta mer än 40 också.

Orson Welles Citizen Kane har legat i topp de senaste 50 åren, men har nu fått lämna plats för Alfred Hitchcocks Vertigo, en film jag själv aldrig har sett. Huvudrollerna spelas av James Stewart och Kim Novak – välkända namn som jag dock sett i flera andra produktioner. Och Mr Hitchcock är ju en självskriven skräckfavorit sen jag var riktigt ung. Filmer som Psycho och Fåglarna gav många nätters ruggiga mardrömmar som extra bonusmaterial.

Det blir till att bänka sig för att se vad man själv tycker om Vertigo. Båda toppfilmer, Ctizen Kane och Vertigo, fick ett blandat mottagande vid premiären, men har vuxit med tiden. Ofta är det så med riktigt bra material. Det behöver tid att sjunka in och att ”bo in sig” i människors sinnen och medvetanden. Och ofta är regissören ”före sin tid”. Intressant är att två av mina egna absoluta favoriter finns med på listorna: Francis Ford Coppolas Apocalypse Now och Martin Scorseses Taxi Driver. Fast… båda är för ”unga” för att kunna konkurrera i översta toppen. Vi får väl se om en 30-40 år.