This is IT! Såhär gör man reklam!
Hallå… Skånetrafiken?
This is IT! Såhär gör man reklam!
Hallå… Skånetrafiken?
BBC Nature – Tropical East Africa’s epic flora survey completed.
Ett viktigt och väldigt omfattande forskningsprojekt är slutfört. Men, ett arbete som enligt beräkningarna skulle ta 15 år tog istället 135 botaniker från 21 länder 60 år att ro iland. Nu har man katalogiserat alla 12,104 vilda växtarter i Uganda, Kenya och Tanzania – varav 1500 tidigare var helt okända för vetenskapen.
Se några fantastiska bilder och filmsnuttar. Det är bara att njuta!
Så blev det äntligen en riktigt fin onsdag i skogen. Flera timmar. Mille är tillbaka, vid full vigör, och Totti har gjort sin sista tävling för året. Hur firar man det på bästa sätt? Naturligtvis med obegränsat grävande och lerbad, kottjakter, godisletande och bus. Ivrigt påmuade av en kobligande publik.
Exclusive: Al Qaeda leader’s brother offers peace plan – CNN.com.
Ja, vem? Erbjudanden om fred duggar inte tätt precis i vår tid – men nu kommer ett sådant, igen. Från al Qaeda till västvärlden och USA.
CNN rapporterar om villkoren och om hur det slutade förra gången ett liknande erbjudande kom – den gången från Bin Laden. Ett år efter dödades 52 personer i Londons tunnelbana.
Förslaget för en tioårig vapenvila ser i korthet ut såhär:
• U.S. and West to stop intervening in Muslim lands
• U.S. to stop interfering in Muslim education
• U.S. to end the war on Islam
• U.S. to release all Islamist prisoners.
Islamisterna ska i sin tur leva upp till följande:
• Stop attacks on Western and U.S. interests
• Protect legitimate Western and U.S. interests in Muslim lands
• Stop provoking the U.S. and the West
USA verkar inte lita mycket på erbjudandet med tidigare historia i ryggen. Man letar också anledningar till varför just denne man kommer med just detta förslag. Att det kommer den 11/9 är ju givet.
Vi kan, och kommer att, fortsätta spekulera, men jag är naiv nog att hoppas att någon verkligen vill stoppa detta vanvett. Att sedan få det att fungera i religionens och storpolitikens namn är en helt annan sak.
Död man tros ha fallit från himlen – DN.SE.
Ingen skröna alltså?
För mig ofattbart att någon kan tro sig om att klara en färd på landningsställen…i värsta James Bondstil.
Inte mycket förvånar nuförtiden, men den här nyheten gjorde det. När det dessutom påstås ha hänt vid ett flertal tidigare tillfällen…nej, men kan detta verkligen vara sant?
Minnet är märkligt. Plötsligt, i höstkrasslet, dyker en älskad visa upp. En jag inte tänkt på eller hört på många, många år. Höstvisa med Cumulus. Tove Janssons text. Jag måste bara blunda och lyssna – om och om igen. Jag tror jag släcker tidigt ikväll och låter visan sväva i mörkret. Sakta dala ner på täcket och vila på min kudde. Det ska bli så skönt.
Jag slutade lite tidigare idag och bestämde mig för en tur på alldeles egen hand. Det händer inte många gånger om året… Är det inte hundar så är det annat sällskap jag har. Men, ibland behöver man vara ensam. Med kameran på axeln och förevändningen att se hur långt björnbären kommit gick jag iväg.
Det blev en lite vemodig men vacker vandring. Förr var hösten min tid – en tid för lugn och eftertanke, färg och naturens avskedsfyrverkeri. Numera blir jag lätt sorgsen och dämpad denna årstid. Har du lust att följa med på min promenad i alla fall? Jag lovar att inte vara dyster.
Detta år har kreaturen kommit tillbaka till ängarna. Den lille mannen och jag har varit väldigt bekymrade över att de inte varit där på ett tag – i år har vi glatts med kossornas krumsprång.
En stor gren på den näst största boken ramlade i en storm för något år sedan. Den ligger kvar och ska inte flyttas. Mitt över stigen ligger den fortfarande.
Rönnarna har snart tappat både bär och blad. Orange kaskader förgyller ändå en stund för vandraren.
Fläderns svarta klasar har blivit kalasade på de flesta. Några gnistrande få finns kvar till hungriga fåglar.
Det börjar bli varmt och jackan åker av. Jag stannar en stund och sitter vid de fina ekarna mellan gärdena. Väl inne på nästa äng hittar jag lite mer björnbär. Det har dock varit för torrt i höst för att de ska vara riktigt många, stora och saftiga.
Andra frukter, bär och växter är desto finare…
På väg hemåt igen passerar jag det ljuvliga lilla fågelholksträdet. I den sjunkande solens mjuka strimmor tänker jag på de små som flyttat ut. Kanske de återvänder till samma träd nästa vår? Själv hade jag gärna bott här.
Strax bredvid, några tiotal meter ifrån bara, står ett fantastiskt äppelträd mitt bland björkarna på ängsmarken . Slösande praktfullt – nästan som ett Edens lustgårdsträd i gyllene kvällssol.
Nu har jag hittat korna. Eller tvärtom. De tittar som vanligt med blandad nyfikenhet och skepsis på mig. Jag pratar lite förtroligt med dem innan jag ger mig uppför sista backen och hemåt. Hoppas de får gå här uppe i friheten ett bra tag till.
En sprakande vacker höst önskar jag mig nu! Oktober kan vara ett fyrverkeri om vädrets makter vill. Jag vill. Hoppas det räcker!
Lars Wallin, utställning – får inte missas! Mörkt för foton, men hans fantastiska kreationer gör sig bäst i kvällsljus. Här kommer en kavalkad med allt från Melodifestivalsklänningar till showdressar och miss universumdraperingar. Jag rekommenderar ett besök på Kristianstads museum, men tills du kommer dit – håll till godo! Säkert känner du igen några av kreationerna. Iförd några av dem har vi sett bland andra Nanne Grönwall, Petra Mede, Carola, Agneta Sjödin, Peter Jöback, AnneLie Rydé, Povel Ramel och som sagt – Miss Universum.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.