Tankar

På min vägg

/ Leya / 3 kommentarer

Vad du har på din vägg säger en del om dig som person. Jag fick en liten tankeställare när jag efter en bekants fråga insåg att jag inte kunde tänka mig att byta ut en enda av mina väggdekorationer. Vad har jag egentligen där? Förutom foton på barnen och någon skiss av mig själv från en Italienresa för längesedan. Det är kanske dags för en liten självanalys. En egen minikonstrunda såhär efter påsk.

I mormors skänkspegel ser jag monstera deliciosa och två thankas inköpta någonstans i Kathmandudalen, Nepal, 1986

I trappan upp till ovanvåningen hänger en av mormors egenhändigt lagda stentavlor. Den här från 1979. Oändligt många timmars arbete och tillverkad med stor precision

På andra sidan, högt upp mot taknocken, hänger en ärvd batiktavla. Ursprung okänt, men den utstrålar harmoni

Snösparvar, en litografi jag fick på min 30-årsdag

Kylskåpskonst! Den byts ut efterhand av ungdomarna. Nytt, läst, omtyckt, skrattat åt; inspirerande, galenskaper och livsbejakande tokigheter

Gör en inventeringstur du också! Även om du tycker att du vet vad du har, så kan du kanske bli smått överraskad. Eller kanske du bestämmer dig för att byta ut något? Eller, som jag, får du upp minnesbilder du inte grunnat över på länge. (Se där ett gammalt ord som min kära mormor ofta använde. Det är fortfarande både innehållsmättat och gångbart.)

Så, vad kom jag fram till om mig själv genom denna korta odyssé? En del bortglömda tankar tände små tomtebloss, medan andra fortfarande seglar som japanska lyktor i natten. Jag kan nog inte byta ut något av mina minnen – för det är det de är, de som satt sina avtryck på min vägg.

Toledo i sol

/ Leya / 5 kommentarer

En timme med buss från Madrid, och du är i Toledo, Kastiliens forna huvudstad. Toledo är säte för spanska kyrkans primas (latin, plural primates, ’förnäm’, ’en av de främsta’) eller Primae sedis episcopus som den till rangen främste bland en kyrkoprovins biskopar kallas. Den imponerande gotiska katedralen är en av världens största och ett besök rekommenderas verkligen. Den tog över 300 år att uppföra och räknas som ett av den spanska gotikens främsta verk.

Katedralen, Toledo

Som i så många gamla, vackra städer ligger katedralen inbäddad bland de gamla husen och låter sig inte fotograferas i helbild. Inuti var det på många ställen förbjudet att fotografera, men vem kunde låta bli?

En magnifik grind döljer högaltaret

Altaret uppfördes alldeles i början på 1500-talet, design av Petit Jean. Det är tre paneler brett och fem våningar högt. Själva tabernaklet i den nedre delen är ett filigranarbete i förgyllt trä.

Det magnifika altaret i polykrom och förgyllt trä

Överallt kan man se biskopshattar hängande från taket eller i takkronorna. De hängs upp där när dess ägare gått ur tiden, och får sedan hänga tills de faller sönder av sig själva.

Biskopshattar

Målaren El Greco levde och verkade i Toledo. Både hans och andra stora spanjorers verk hänger i den mest konstsmyckade sakristia jag besökt. Caravaggio, Tizian och Goya är bara några av dem. Här fick man absolut inte fotografera.

Magnifika korstolar

Koret

Detalj av grind, De Nya Monarkernas Kapell

Toledos gamla stad blev 1986 uppsatt på Unescos Världsarvslista, och det förstår man när man vandrar över de välbevarade kullerstensgatorna och njuter av stadens fina arkitektur. Staden grundades av romarna 142 f.Kr. och erövrades av morerna på 700-talet. Smideskonsten står högt här alltsedan dess – Toledoklingorna är världsberömda.

Turistattraktioner – men kanske svåra att ta med hem…

Marsipan är också stort för området och lättare att ta med på flyget tillbaka till Sverige.

Marsipanparadis

Inte marsipan, men kunde varit

Fint är också att bara vandra omkring och beundra utsikten över staden och det omgivande landskapet. Vi hade en riktigt givande dag i Toledo.

Majmorgon

/ Leya / 1 kommentar

Först till badrummet

…sen en stund i rättningshögarna

Ska du verkligen åka nu… ?

Längs vägen

Dig ser vi varje dag

…och jag ser den gamla bron varje dag – men denna dag i ett förklarat ljus

En sista sväng till min gamla arbetsplats…

…och här huserar jag numera

Flytten till nya byggnaden är inte bara positiv…. Varje dag utsätts vi för svåra frestelser!

Idag för 20 år sedan

/ Leya / 2 kommentarer

Tålmodig fotograf

Hängiven skatare

Millekompis

 

Hela tjugo härliga år har gått sedan du kom – ofattbart. Grattis på Din Dag, min fine son!

Segovia i regn

/ Leya / 3 kommentarer

Segovia i regn

Ett regnigt Segovia med den berömda romerska akvedukten mitt i staden. Sedan 1985 finns både akvedukten och hela det gamla Segovia, med bland annat en judisk del, på Unescos Världsarvslista. Den imponerande akvedukten är 818 meter lång med 170 bågar och en höjd av 29 meter. Den är byggd av ca 25000 granitblock som sammanfogats helt utan murbruk och räknas som det främsta romerska byggnadsverket i Spanien.

Den romerska akvedukten i Segovia – mitt i staden

Den gotiska katedralen på Plaza Mayor är också oerhört imponerande, men vi frestades aldrig att gå in i den. Hällregn och kanske 5 grader varmt ute – vi anade hur kall denna jättelika ouppvärmda stenbyggnad skulle vara inuti.

Katedralen i Segovia

Vi rundade katedralen och beundrade dess fantastiska tinnar och torn. I all vätan blev vi bespottade av en av de många, tjusiga vattenkastarna. (eng. gargoyle, vilket jag personligen tycker passar bättre än det svenska ordet för dylika figurer) Och så var det kanske något med vatten och akvedukter…

Gargoyle

Nästan inga människor var ute i kylan, men vi stretade på – är man här en enda gång gäller det att ta vara på tiden.  Sagoslottet Alcázar var något av ett ”Disneyslott”.

Alcázar, Segovia

På vägen till Segovia låg snö på slänterna utanför bussfönstret. Spanjorerna själva ursäktade sig angående vädret hela tiden – det var minst 15 grader för kallt för årstiden. Men, föga hjälpte det oss som hade sommarjackor, saknade mössa och vantar…

Kulen stork

Till och med storken uppe på tornet verkade frusen. Skulle du vistas utomhus måste du vara av det rätta virket…

Balkongscen med flickebarn…

Stela, våta och hungriga slank vi in på en varm, skön restaurang med fin utsikt. Vi tinade så småningom upp och kunde mätta och belåtna bege oss hemåt till Madrid igen.

A Restaurant With a View

Jag har redan beställt en ny resa till Spanien. Bland annat Segovia måste ses under bättre förutsättningar. Man kan lätt förstå hur fint det är att vandra i gränderna här en ljum sommarkväll, så, nu hoppas jag på välvilja från vädrets makter nästa gång!

Att ta farväl är inte min starka sida

/ Leya / 2 kommentarer

Veckan går mot sitt slut och på väg hem sjunker jag ner i bilens framsäte med en lite tyngre suck än vanligt. Sätter i nyckeln och vrider om, och efter en lätt rörelse med baksidan av handen mot ögonvrån greppar jag sen ratten och svänger ut från parkeringen. Längs vägen gungar vinden de skira vårbokarna och när jag vevar ner rutan sveper det in en skön doft av regnvåt asfalt och jord. Det är gott att åka längs den vårsmyckade vägen  en fredagseftermiddag och veta att allt det skira väntar någon vecka till innan nyanserna mörknar och mognar.

Idag har jag tagit farväl av en fantastisk  ung kvinna jag haft förmånen att få arbeta med periodvis  under några år. Stark och målmedveten från början har hon efterhand mognat än mer och besitter nu en styrka och kapacitet som jag nog aldrig råkat på tidigare och kanske aldrig mer får se maken till. En sådan förmån jag har haft som fått följa hennes utveckling och nu se henne flyga fritt. Hon är en talang utan motstycke som kommer att vara en enorm tillgång för både våra ungdomar och alla kollegor framöver.

Det är bara att önska lycka till i ett hårt men spännande och fantastiskt roligt yrke!

Kloka apkonster

/ Leya / Lämna en kommentar

Schimpans planerade attack på zoo-besökare – DN.SE.

Helt rätt gör Santino – vad är vi för några som  spärrat in honom och hans vänner till ett onaturligt liv – bara för att kunna titta på deras privatliv? Det är mycket som vi människor inte vet, men som många av oss anar. Inte bara att apor är kloka djur. Fast vi är ju så ovetenskapliga i vårt anande, tänkande och registrerande att naturligtvis ingen kan sätta tro till detta.

Hoppas Santino och hans vänner lurar oss ett tag till och sedan rymmer till någon skön skog hela gänget. Och när det gäller människorna – ”grus på dem” allihop, som min gamle morbror brukade säga.

Extra allt

/ Leya / Lämna en kommentar

Magisk magnolia

Positiva överraskningar har alldeles egna och annorlunda effekter när det gäller väder. Idag skulle det regna och vara ungefär 15- 16 grader, alltså ganska svalt. Man väntar och förväntar sig detta så långt fram på dagen att det blir svårt att ställa om trots en ögonbrynshöjare på termometern. Idag blev det sol och 5-10 grader varmare än meteorologerna spått, vilket för mig resulterade i minst tre saker utöver sagda faktum: För det första att jag gick iväg i alldeles för mycket kläder – som jag visserligen kunde ta av mig under promenaden, men övervarm blev jag dock. (Hundarna drog för raka linor på huvudet i ån, men det anstår ju inte människan i andra änden…) För det andra att det här blir en dag man minns några dagar framöver, och i och med detta blir den till ett kärt samtalsämne redan vid fikat i morgon. Det allra viktigaste är naturligtvis nummer tre – hur mycket en sådan dag uppskattas och värderas just för att den inte var väntad.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera vad som framkommit i frågan. Kanske kan jag kort konstatera att det är gott att inte allting är förutsägbart. Samt, hur tråkigt livet vore om motsatsen gällde. Leve släktet meteorologer!