Scarborough calling!

Good morning!

Greetings from Scarborough, where I´m staying for a week now. I´m on duty… so I´m not allowed to speak anything but English. But, we´ll see about that…

Anyway, my reports from here will include, I hope, something about the majestic peregrines of Scarborough, the castle, the moors, Wuthering Heights, the City of York, Shakespeare, English people, the Queen´s Jubilee – and of course Bram Stoker´s Dracula. Expect some surprises too…

Pictures will arrive today when we have visited Peasholm Park for Jubilee events with brass bands and open air theatre with large screen viewing of events in London. And, from an overall familiarising with Scarborough.

Sagan om Ringen del III

Så, efter fika, beger vi oss ut i regnet igen. Vår initierade guide, Randall, berättar om premiären på filmen. Det måste ha varit magiskt för alla som var där…vi får nöja oss med magiska bilder och fantasi.

Hela huvudstaden hyllade Jackson och hans storslagna film

Överallt – på byggnader och på öppna platser – klättrade, krälade och klängde figurer ur filmen. Till kuriosan hör att Peter Jackson själv köpte in filmens hela rekvisita och den finns nu magasinerad i över 100 containrar spridda över landet.

Vem där?

Middle Earth calling!

Röda mattan gick över gator och torg ända fram till premiärbiografen, Embassy.

På just Embassy såg vi sedan TinTin, eftersom det var Jacksons senaste produktion. Vi hade fått en försmak av det minutiösa hantverket redan i Weta Cave, och vi blev inte besvikna. Men först en kort rundtur på biografen.

Spegel, spegel…

På premiären satt alla skådespelarna tillsammans. På varje armstöd finns en bronsplatta med namnet på respektive rollinnehavare. Jag kunde inte låta bli…jag satt i dem alla. Frodos stol, Legolas, Aragorns… Men, vi hittade tyvärr aldrig Gandalfs plats. Annars hade jag nog vilat en extra eftertänksam stund i den.

Hur mycket magi kan en människa bära? En magisk dag, ja flera, hade vi i Tolkiens tecken. Vi besökte  Hobbiton i strålande sol och vi färdades på filmernas vägar uppe bland vulkanerna och i bergen på både Sydön och Nordön.

Kanske är det bäst att avsluta lite närmare verkligheten. Vad sägs om en äkta Urukhai? Och till sist a Sobering Thought… för att landa i vardagen igen – eller nästan.

Urukhaikrigaren sitter till höger…

Sagan om Ringen del II – fortfarande bara för entusiasterna…

Lotr map

Kartan över inspelningsplatserna för Lord of The Rings visar att en stor del av scenerna tas i närheten av Wellington. Vi fortsätter heldagsturen i regnet.

Hängbron var smal – och slipprig

The Great River Anduin

…i verkligheten

Vår guide berättade att man hade dockor i båtarna vid tagningarna och inte riktiga människor. Nu syns inte detta på det regnvåta fotot ovan, men man kunde se det om man tittade noga.

På eftermiddagen var vi ganska kalla och tog tacksamt en paus på berömda Scorch O Rama där allt filmfolk kom och fikade. Peter Jacksons studio ligger alldeles intill.

Fika!

Än mer berömt är Weta Cave. Här finns allt som tillverkas för filmindustrin. All rekvisita och även hela figurer till filmerna. Wellington kallas inte för inte för Welliwood och är en jätteindustri i Peter Jacksons regi.

Weta Cave

Den första du möter innanför dörren är…

Lurtz

Med klurig skylt förstås… Vi gick sedan direkt till en filmvisning om verksamheten där. Hur idéerna dyker upp och förverkligas, vilka som jobbar där och intervjuer med dem. Vi var flera som gärna hade sökt sommarjobb på Weta Cave…

Dottern föll i trans när hon vände sig om och stod inför… vem? Onekligen imponerande att se i verkligheten!

Awesome…

Alldeles bredvid stod fler filmfigurer – från senaste Tintin  den bullrige kapten Haddock. Vi gick senare och såg just den filmen på biografen Embassy, där Sagan om Ringen hade premiär.

Kapten Haddock och District 9

Modeller av Sagan om Ringens karaktärer

The Menu

På Randalls inrådan blev det Lemon, honey and ginger – gott!

Sagan om Ringen, del I – Varning! Bara för entusiasterna…

En dröm var att få komma till inspelningsplatserna för JRR Tolkiens Sagan om Ringen. På Nordön besökte vi först Hobbiton, där allt från inspelningarna fanns kvar, men som jag skrivit på att inte visa någonting ifrån för allmänheten. Återstår då inspelningsplatserna kring Wellington. Detta blev enda dagen med regn under hela vistelsen… Trots detta och trots att allting från filminspelningarna var nedmonterat, så blev det här ytterligare en klar höjdpunkt på resan. Med genuint intresse, eminenta guiden Randall från Wellington Rover och en vattentät van ordnade sig allt.

Helms Deep – Ett grustag

Minas Tirith

I Hutt Valley filmades Helms Deep och Minas Tirith. Man använde delvis samma material till de båda. I Rivendell stod vi på platsen för Frodos sovrum när han bodde där för att läka sina sår. I denna dal fanns också The Great River Anduin. Gandalfs ridväg syntes fortfarande svagt i parkens gräs.

Filmteamets ritning

Sovrummet i Rivendell

Gandalfs väg

Här vandrade vi över samma gräsmatta som Gandalf gjorde i samspråk med Saruman. Bilderna visar en del av filmteamet också.

Mycket i filmerna är helt äkta, filmat på plats, men en del har filmats med bluescreen. Man har till exempel lagt in vattenfallen i Milford Sound i alvernas land. Bowen Falls bland annat.

I den här kusliga skogen på Mount Victoria filmades sekvensen där Frodo & Co flydde från Orcherna, ramlade nerför en slänt och gömde sig under ett träd. Men just det de gömde sig under var inte ett riktigt träd, och själva fallet påbörjades på Sydön…för att avslutas här, på Nordön.

En liten fika med muffins och äkta svärd innan vi drar vidare!

Rekvisita

Dalí den oemotståndlige

Vi pratade om modernismen och dess målare och konstnärer. Min absoluta favorit, Salvador Domingo Felipe Jacinto Dalí i Domènech, föddes och dog i Figueres i Katalonien (1904-1989). Muséet han lät bygga där ses som det största surrealistiska föremålet i världen. Om du har vägarna förbi – missa inte det! Även om du inte tycker om hans konst, så är ett besök här en upplevelse.

Dörrhandtagen med de berömda ”kryckor” som återkommer i många av hans verk

Väl inne på innergården börjar överraskningarna direkt. Detaljerna är utsökta och du kan hela tiden hitta nya, fascinerande sådana.

Utomhus är det lika fantastiskt som inomhus

I denna svarta Cadillac finns en chaufför och en naken kvinna, samt en manstorso. Blommorna på golvet vattnas var femte minut av sprinklers i taket och från instrumentbrädan.

Taket med den jättelika glaskupolen

Utifrån och in

Inifrån och ut

Dalí var en äkta PR-man och exhibitionista – inte många slår honom där. Han visste att bygga bilden av sig själv som en udda konstnär och människa. Inom litteraturen tänker jag närmast på Hemingway och hans image som machoman. Kvinnor gillade de båda två och kvinnorna gillade dem.

Mae West

I ett helt sammetsklätt rum fann vi Dalís installation över skådespelerskan Mae West. Tavlor och en soffa ingår i ingredienserna. Besökare fick gå förbi allt som verkade planlöst placerat på golvet, för att sedan klättra uppför en stege och titta ut genom en jätteperukgardin.  Resultatet blir – Mae West.

Men, Kvinnan i hans liv var ändå Gala, och de mest berömda porträtten av henne är kanske de här två.

Två sätt att se på Gala

Mina egna favoriter får avsluta denna lilla kavalkad från Figueres.

Smälta klockor som bonad ovanför hans säng

Dalí själv

Tristan och Isolde

Att göra första dagen

Vatten, vatten

Det hade frusit i ledningarna, så vi hade inget vatten. Över till goa grannen och låna spannar… vattnet är svårare att låna. Det får bli annan kompensation.

Vårt eget vattendjur som utskjuten ur en kanon…

.. .och snart är båda där förstås!

Gräset hade vuxit sig manshögt och frodigt

Gullregnens klasar tjusade

Efter några timmars arbete i trädgården är vi varma och törstiga. Vad passar bättre än en lugn plats i solen med en liter svenska jordgubbar?

Pausen gick i rött och guld

… med lite solslummer

Mille! Nu åker vi!

Snart är vi tillbaka för sommaren!

Kort rundtur utan brunnsdrickning

Promenadvägen upp till doftträdgården och den lilla sjön

I över 300 år har man ”druckit brunn” i denna ljuvliga park. 2005 blev den utsedd till Sveriges vackraste – och det med rätta. Varje år kommer vi hit åtminstone en gång. Den korta vandringen  genom bokskogen, förbi den japanska trädgården och genom doftträdgården upp till den lilla sjön med näckrosorna har blivit tradition. I många år firade vi också midsommar här.

I doftträdgården

Den här gången kom vi tidigt, så tidigt att de stora rhododendronbestånden bara stod i knopp.  Redan till midsommar är de överblommade.

Rhododendron i vardande

Minipenséer

Tulpanstrålarna blir den fina kvällens sista

Röd dag

Det ska börjas i tid…

Ingen kan väl ha undgått att höra talas om Diablo III? Release 15 maj. Klasserna halverades och sonens lärare på universitetet meddelade helt fräckt att han inte skulle vara där den veckan. Diablo III skulle ju komma ut! Det tjänar inget till att försöka förklara eller fråga, för det här spelet har man tydligen väntat på i 10-20 år. Det finns böcker att läsa om storyn och allt ikring. Det finns… ja, det finns mycket.

Något känns väldigt jobbigt med det här. Jag vet att det är tidens anda och vad som gäller idag, men frågan är var detta ska sluta i en framtid. En enkel jämförelse med mitt eget liv: Om jag väntat på en riktigt god bok som skulle innebära en fortsättning, kanske på en riktigt bra serie, en berömd svit som skulle få sin avslutning – kan jag stanna hemma från jobbet när den ges ut då? Ett par dagar för att läsa ut den? Eller kanske några till, för att läsa lite i föregående roman så att jag riktigt kommer in i handlingen igen och kan njuta…

Det här handlar inte bara om barn och ungdomar, utan även om vuxna – och därtill vuxna universitetslärare. För många människor är det enklare att leva i en annan, fiktiv och mer hanterlig värld, men nu är det så att vi faktiskt måste leva även i den här världen. Det är här vi måste lära oss att tackla vardagen och alla prövningar vi ställs inför. Jag säger inte att man inte lär sig viktiga saker även i spelens värld, men spelet  får inte ta över ditt liv fullständigt.

Vad tycker du? Ska vi agera på något sätt – ropa högt, skrika, agitera eller bara acceptera? Kanske införa en lag att vid vissa utgåvor gäller allmän röd dag?

Titta på Los Angeles!

Los Angeles förbjuder plastpåsar – DN.SE.

Jag har funderat lite, men kan inte se annat än fördelar med det här. Själv har jag ofta en stor extrakasse med mig när jag handlar, men inte alltid. Hur svårt kan det vara? Att ta med en tygkasse eller annan hållbar och återanvändbar påse när du handlar är väl bara en vanesak.

På Nya Zeeland var många inne på att förbjuda alla pappersmuggar för kaffe. Det hade sparat både sopor och träd. Så, vad funderar vi i Sverige på för enkla åtgärder för gemene man? Åtgärder som snabbt ger resultat?

Att alla vill hjälpa till måste vi ta för givet. Consumerism is a fact. Och vi har bara ett jordklot – hur mycket vi än, enligt vetenskapsmännens kalkyleringar,  skulle behöva minst ett och ett halvt för att klara oss framöver om vi fortsätter i samma takt.

Vi är duktiga vi i Sverige, men ibland är det klokt att inte slå sig för bröstet hela tiden… Det kan finnas goda idéer på de mest osannolika platser på jorden. USA är inte precis känt för att bry sig, till exempel angående koldioxidutsläppen.

Nyheten känns positiv och hoppingivande såhär en varm och skön fredagskväll. Jag ska tänka mer på den när jag går och handlar i morgon.