I skymning och gryning verkar allt både långt borta och nära. Om du vilar i upplevelsen existerar varken tid eller rum. Det är så gott att vila – utan tid och rum.
Tankar
Visst är det märkligt…
… att ju närmare man kommer en semester eller annan ledighet, desto tröttare blir man?
Naturlig hängmatta
”Sanningen ligger på gatan”
Så lyder titeln på kulturskribenten Jan Erik Volds artikel som idag är publicerad i Kristianstadsbladet. Det glädjer mig att den är publicerad på norska – vilket är skribentens eget språk. Alltför ofta översätter vi våra grannspråk till svenska – man kan lätt se varför svenska folket blir allt sämre på att förstå våra närmsta grannar. Jag ser det tydligt hos våra ungdomar i skolorna, och jag lovar att irritationen är stor hos ungdomarna när vi tar upp den delen av språkhistorian.
Nu till dagens ämne – en kort glimt av nobelpristagaren Tomas Tranströmer sedd genom guldkorn ur tre artiklar. Många artiklar har skrivits om honom för idag, eftersom detta är dagen då Nobelpriset i litteratur delas ut.
Jan Erik Vold tar upp litteratur som påverkat Tranströmer som ung – en Billy Wilder-film och en dokumentär bok om nazismens tortyrmetoder: ”Polens Martyrium”. Han menar att en del av hemligheten med Tranströmers poesi ligger i de tunga upplevelser han hade redan som barn. Redan som elvaåring hade pojken genomskådat nazismens fasor, och förstått att en gång skulle allt avslöjas. Detta visar sig i hans diktande framöver. Ett halvsekel senare skriver han:
Sanningen finns på marken
men ingen vågar ta den.
Sanningen ligger på gatan.
Ingen gör den till sin.
Den andra artikeln, ”Trappan till Tranströmer”, av Claes Wahlin i dagens Aftonbladet, har en inledning som jag tycker visar på ett enkelt sätt hur man kan läsa poeten Tranströmer:” Läsning av lyrik är som att gå uppför en trappa. De första stegen går lätt, de senare kräver en viss ansträngning, men belöningen är den utsikt som vartefter uppenbarar sig.”
Wahlin menar att sinnesintrycken i början av dikten beskrivs så att du lätt kan förstå dem – om du inte stannar upp för länge för att reda ut de överraskande liknelserna. Sedan kan du behöva greppa ledstången när du når det symboliska skiktet, men väl uppe får du din belöning: En känsla av lätthet och befrielse.
Den tredje och sista artikeln jag plockar ur är ”Missa inte helheten” av Elin Viksten, också i dagens Kristianstadsbladet. Hon använder Tomas Tranströmers egna ord för att sammanfatta hans diktning: död och resa. Tranströmer har skapat ett unikt språk, med nyckelord som: metaforer, motsatser, förtätning, vardaglighet och gränsöverskridande. Han använder sig både av de klassiska versmåtten och fri vers. Dessutom har han förnyat den japanska haikun. I den traditionella haikun är tanken att fånga verkligheten omedelbart, utan att gå via bildspråk. Tranströmer skriver på sitt eget sätt: ”Håll ut näktergal!/ Ur djupet växer det fram/ vi är förklädda”. Poeten och akademiledamoten Anders Olsson menar att den svenske lyrikern ”chockat japanerna på ett positivt sätt.” Han använder metaforer för att skapa en bild, men bilden är alltid infogad i en helhet, och det är av sin omgivning som bilden får kraft.
För mig är han den oöverträffade poeten, den som får mig att lyfta och samtidigt andas ännu djupare. Den som öppnar mitt inre mot den yttre världen – och tvärtom. Jag skulle kunna fortsätta mycket länge att skriva om och citera Tranströmer, men jag tror att var och en ska finna sin egen sfär hos honom. Avslutningsvis några få ord, i vilka jag känner igen mig själv – i alla åldrar:
Som barnet somnar in med skräck
lyssnande till hjärtats tunga steg.
Långt, långt tills morgonen sätter
strålarna i låsen
och mörkrets dörrar öppnar sig.
De första raderna i samlingen 17 dikter är också ofta citerade, men för mig representerar de så tydligt hans poesi. Orden formar och formas efter den bild han vill ge oss:
Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.
Kan en känsla beskrivas enklare?
Fundera på hur poesi når fram när den inte läses på originalspråk.
Papercraftpyssel
Visserligen är jag utnämnd till böckernas skyddshelgon…men jag är mycket svag för fint papper och vackra pennor också. Här kommer lite av vad ungdomarna kan åstadkomma förutom kreativa bullar.
Bra knivkit
Sax, lim, mönster och en bra platta att skära på
Det är inte mycket du behöver för att ha roligt en hel kväll. Sammanfattningsvis ett bra knivset, skärplattor, mönsterark hämtade från nätet, färgskrivare, sax, lim – och intresse! Tålamod krävs också naturligtvis.
Pappret bör vara lite tjockare än vanligt standardpapper för att det ska tåla vikningar och hantering av figurerna. Räkna med att somliga mönster kanske inte går att förstå direkt, utan en del tid går åt till att klura ut hur du ska göra.
Precision och tålamod
The Mad Hatter
Totoro
Något av kvällens skörd!
Om du, som jag, är svag för skönhet och estetik kan du istället försöka dig på origami. Det finns enkla och bra böcker att låna på biblioteket, men jag föredrar att köpa så att jag kan vika när jag vill. Vackra mönsterpapper hittar du i specialpappersaffärer i de större städerna. Annars finns fina mönster för utskrift på nätet också, tänk även här på passande papperskvalitet. Välj en lagom svår figur att börja med så att du inte ger upp direkt. Var noga med att vika och pressa ut ordentligt, annars blir resultatet inte bra.
Liljor
Kreativa bullar…
Huset fullt av bullbakande ungdomar, bästa julmusiken, skratt, plåtar, saffranshundar och vanliga hundar, mjöl och disk upp till taknocken – underbart!
Här kommer några av kvällens alster…
Genom dubbla rutor
Gosebjörnen
Fina fisken
Ledsna elefanten
Lussehunden
Kattberget
Vilande bakmaskinen
Hundpromenad
Bestående skönhet
Min mor tog upp affären Carema under vår gemensamma promenad med hundarna. Hon funderar en del, och är rädd för att bli så sjuk att hon hamnar på något äldreboende utan att kunna klara sig själv. Det är vidriga saker vi läser om i media och det är obegripligt för en sund människa att försöka förstå – hur kan vi behandla våra gamla så ovärdigt? Alla blir vi gamla – om vi har tur. Eller kanske om vi har otur? Mamma har länge pratat om att hon hoppas dö ” frisk” så att det aldrig blir tal om någon äldrevård för hennes del. Jag förstår henne.
Nu är jag några år yngre än hon…men jag tänker i samma banor. Det är ingen garanti att ha barn eller andra anhöriga som pratar för en och kontrollerar så att man har det bra. Du kan inte se och höra allt. Det kan gå lång tid innan du får veta hur din gamla mor eller far egentligen har det.
Hur har det blivit så? Det är väldigt svårt att växla in på gamla spår, det är klart, men: Vi får aldrig spara på barn och gamla. Vård måste få kosta! Min bestämda uppfattning är att den då inte kan vara privatiserad och vinstdrivande. Människosläktet klarar inte det. Vi är dessvärre felkonstruerade där. Kanske en bugg? Tyvärr kan vi inte konsultera konstruktören.
Hur många misstag måste vi begå innan vi förstår? Naturligtvis förstår vi aldrig – eller rättare sagt saknar vi förmåga att lära av misstagen. Samtidigt har vi alla varit små och många av oss kommer även att bli gamla.
Återinför ättestupan. Det är snart enda möjligheten att undvika en ovärdig död.
Tänk vad lite snö kan göra…
…för två påpälsade utan dragkedja!
Totti
Mille
Jorden 2.0
BBC News – Kepler 22-b: Earth-like planet confirmed.
Så har man bekräftat existensen av en ”Jorden 2.0”-planet. Kepler 22-b kallas den och ligger ca 600 ljusår bort. Den är nära två och en halv gång så stor som vår planet Jorden och håller en temperatur på ca 22 grader Celcius. Vilket innebär att liv, i vår mening, skulle kunna finnas där.
Lyckligtvis kan vi inte nå denna planet och förhoppningsvis har de inte upptäckt oss.
Du måste inte ha njutit av Avatar för att hoppas att den eventuella värld som existerar på Kepler 22-b får fortsätta att göra det – ostört.
Glimtar i advent
Vad? En solstråle?
Några ljusglimtar i regnet. Precis vad jag behöver idag – en strimma sol och lite Skyr! Igår hittade sonen (i vår lilla lokala ICA-butik!) den underbaraste yoghurt vi någonsin ätit. Och vi är alla överens. Inget slår den.
När vi lämnade Island var bland det vi saknade mest den inhemska yoghurten Skyr. Hemma i Sverige är vår yoghurt lös och ”blaskig”, som ungdomarna uttryckte det. Vilken lycka att få njuta denna delikatess igen! Så, genomsök hyllorna i din lokala butik – Skyr kan revolutionera din frukost!
Smaka den!
Få en fläkt av ett isländskt vattenfall
Glaciärernas riddare
Whitening mountains: A new effort to save Peruvian Andes glaciers – CNN.com.
Vill du också göra skillnad? Varje sund människa borde vilja det.
Titta på ett reportage om den lilla byn Licapa i Andernas Peru. Här har man levt i många mannaåldrar och haft sin utkomst av alpacan och dess päls. Glaciärernas vatten är en förutsättning för både människans och alpackans existens här uppe på över 4000 meters höjd.
Glaciärerna har försvunnit i ganska snabb takt under de senaste 30 åren, och många människor har tvingats flytta härifrån. Men, nu har en ensam man startat ett försök, i liten skala, för att rädda tillbaka glaciärerna. Eduardo Golds plan går ut på att mörka berg ackumulerar solvärme, men vita berg fungerar tvärtom. Alltså måste bergen göras vita. Männen blandar kalk, sand och vatten, samt lite såpa (för att färgen ska sätta sig på stenblocken), för hand i små spannar, och kastar ut färgen över berget. Några fotbollsplaners storlek hittills, men tydligen har det redan haft en viss effekt. Vi ser hur temperaturskillnaden är kanske 10-20 grader mellan de mörka partierna och de vita. Vatten har börjat strömma igen från en källa och något lite is har återkommit.
Dessa människor har embarkerat på ett projekt som för oss kan synas tröstlöst – men Eduardos röst ekar så klart i mig: ”Det är bättre att göra något än inget alls!”
Det värker i mig att få hjälpa till! Tydligen har man fått vissa bidrag från Världsbanken till experimentet, men de hade behövt så mycket mer! Till exempel är det ju nödvändigt med helikoptrar eller flyg för att snabbare och effektivare kunna sprida färgen. På 5000 meters höjd gör du inte så mycket så väldigt fort – luften är tunn. Och de hade behövt…jaa, vad har NASA på Mars att göra?
1987 reste vi runt i Peru, och åkte bland annat från Puno till Cuzco på den då högst belägna järnvägen i världen. På högplatån här uppe såg vi alpaca och vicunja, och vi träffade de enkla och härliga människor som arbetade med dem. Riktiga människor. Det finns naturligtvis många likheter mellan nomadfolk/halvnomader världen över. De lever av vad marken och djuren ger och måste kanske flytta med sina hjordar delar av året. Jag har mött dem i Afrika, i Asien och i Sydamerika, men även på öar och önationer nära – i Europa. Närheten till djuren och förståelsen, symbiosen med naturen, har de kvar. De har så mycket som vi i västvärlden har förlorat, och som vi ser till att slutgiltigt ta ifrån dem. Mot deras vilja.
De har en stor plats i mitt hjärta, dessa naturens människor. Om jag har existerat här på Jorden förut, så har jag varit en av dem.
Vem har sagt att vi i väst har en överlägsen kultur? Vem kan ärligen påstå att vi bara ”vill deras bästa”? Att vi vill att de ska ”utvecklas”? Det slår också tillbaka på oss – ofelbart. Hur kan vi fördöma Kina och andra länder som nu börjar segla om oss i utveckling – och koldioxidutsläpp – när vi själva gjort samma resa? I själva verket är det vi i västvärlden som gått vilse i livet och förlorat vår själ. Frågan är då: Vilken är mest värd – din kropp eller din själ?
Varför inte göra som den medeltida Dante i Divina Commedia. Finn en klok och god ledsagare och vandra ner i Helvetet: i slummen, bland gatubarnen i Brasilien, i krigets Afghanistan, i svältens Afrika. Det är enkelt via TV-apparaten, men en helt annan sak i verkligheten – på plats. Känn de drabbade och lid med dem. I den medeltida berättelsen är det, enligt kyrkan, ”rättvisa” straff för synder du själv begått i livet. Här, idag, är det inte de lidandes eget fel – utan många gånger är det vårt fel, andra människors fel, andra länders fel, västvärldens fel.
Liksom Dante kanske du kommer ut som en annan, och bättre människa. En mer förstående, mer ödmjuk och mindre självisk människa. En mer handlingskraftig människa som känner att det är bättre att göra något än ingenting alls. Om vi alla tänker som Eduardo, kanske Jorden har en chans.
Leya 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.