Eufori (ur Färjesång, 1941, av Gunnar Ekelöf)

Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en

smörgås, pluntan och pipan.

Det är natt men så lugnt att ljuset brinner utan att fladdra,

sprider ett återsken över bordet av skrovliga plankor

och glänser i flaska och glas.

Du tar dig en klunk, en bit, du stoppar och tänder din pipa.

Du skriver en rad eller två och tar dig en paus och begrundar

strimman av aftonrodnad som skrider mot morgonrodnad,

havet av hundlokor, skummande grönvitt i sommarnattsdunklet,

inte en fjäril kring ljuset men körer av myggor i eken,

löven så stilla mot himlen…Och aspen som prasslar i

stiltjen;

Hela naturen stark av kärlek och död omkring dig.

Som vore det sista kvällen före en lång, lång resa:

Man har biljetten i fickan och äntligen allting packat.

Och man kan sitta och känna de fjärran ländernas närhet,

känna hur allt är i allt, på en gång sitt slut och sin början,

känna att här och nu är både ens avfärd och hemkomst,

känna hur död och liv är starka som vin inom en!

Ja, vara ett med natten, ett med mig själv, med ljusets låga

som ser mig i ögonen stilla, outgrundligt och stilla,

ett med aspen som darrar och viskar,

ett med blommornas flockar som lutar sig ut ur dunklet och

lyssnar

till något jag hade på tungan att säga men aldrig fick utsagt,

något jag inte ville förråda ens om jag kunde.

Och att det porlar inom mig av renaste lycka!

Och lågan stiger…Det är som om blommorna trängde sig

närmre,

närmre och närmre ljuset i skimrande regnbågspunkter.

Aspen skälver och spelar, aftonrodnaden skrider

och allt som var outsägligt och fjärran är outsägligt och nära.

————–

Jag sjunger om det enda som försonar,

det enda praktiska, för alla lika.

BBC News – China steps up security in Tibet following protests.

Efter den senaste tidens oroligheter i Sichuanprovinsen har Kina tagit ytterligare ett steg – dragit åt snaran om Tibet ett snäpp till så att kloster och munkar och andra ”upprorselement” och ”förbrytare” ska tystas.

Munkar bränner sig till döds i förtvivlan över förtrycket, medan Kina säger att Dalai Lama ligger bakom all uppvigling och oro. Det som händer i Sichuan kan sprida sig, vilket är kinesernas fasa. Som vanligt släpps inte västmedia in i området och vi får ytterst partisk information. Med andra ord är allt som vanligt.

Jag behöver inte fundera så mycket eftersom jag har sett förtrycket med egna ögon. Jag vet hur tibetanerna har det och hur allt snedvrids av kineserna. Visserligen stämmer det att levnadsstandarden har höjts för den vanlige tibetanen sen kineserna kom – men till vilket pris? Frihet kan inte köpas för pengar i det här fallet. Råkar (knappast rätt ord) nu det ockuperade landet ha stora naturtillgångar  – till exempel vatten – som kan ledas till de stora risfälten i söder, så är det väl bara att komma och ta för sig? Vad bryr sig de styrande i Kina om att Tibets sjöar och glaciärer försvinner och att dess mineraler grävs upp så att landet ödeläggs? Både land och folk lider.

Förtrycket och skövlandet är inte ett dugg bättre än när vi västerlänningar kolonialiserade som värst för några hundra år sedan. Om du tittar lite närmare på argumenten så är de i mycket desamma. Vi ville ”bibringa dem civilisationens ljus”. I Conrads Mörkrets Hjärta får vi en stor bit av sanningen. Orkar du inte läsa – se Francis Ford Coppolas klassiker Apocalypse Now.

Blotta tanken på att Kina helt öppet, men ofta i den stora massans ovetskap, håller på att köpa upp ansenliga delar av världen…Se på Sydafrika, USA och även Europa. De försökte ju till och med köpa delar av Island. Det gäller att hålla ögonen öppna för vad som händer i den heliga penningens namn. Man kan åtminstone sprida informationen. Slumra inte till, snart kan det gälla Ditt land.

Gå gärna tillbaka och läs i bloggen om tidigare artiklar och kommentarer i denna fråga.