Back in business – eller nu är det semester!

Så blev det äntligen en riktigt fin onsdag i skogen. Flera timmar. Mille är tillbaka, vid full vigör, och Totti har gjort sin sista tävling för året. Hur firar man det på bästa sätt? Naturligtvis med obegränsat grävande och lerbad, kottjakter, godisletande och bus. Ivrigt påmuade av en kobligande publik.

Lokala förmågor

Denna eftermiddag åkte vi på utställning utan att riktigt veta vad vi skulle mötas av. Det blev fint för ögat och skönt för själen, samt lite gott småprat om konst och tillvägagångssätt.

1800-talskläder som sys av två duktiga systrar. ”Lilla huset på prärien” låg också framme i form av en DVD

Vem har inte drömt om en dylik…

…i sitt alldeles egna paket?

Eller att drömprinsen ska komma…

…och lysa upp din tillvaro

…eller åtminstone sätta guldkant på den

Av alla vackra ting  på denna utställning…

…fastnade jag mest för denna ljuvliga skål. Tunna citronskivor läggs i/på färgen och när de tas bort målas föremålet efter konturerna – underbart!

Några av utställarna var:

Skulle du…?

Upp vid fyra i arla morgonstund och snabbtoa. Sedan in i bilen och åka en massa timmar utan rast, instuvad i minsta kupén.Väl framme får du bara en kort promenad och sedan in i portabel lokal för väntan igen. Då gäller det att koppla av. Ut igen en kortis där dina falkögon – eller snarare tryffelnos –  snabbt måste scanna av läget. Vänner, fiender, brudar?

OK, nu gäller det att springa lätt och snyggt med pigga ögon, runt, runt, runt en liten inhägnad. Aldrig sitta ner. Springa eller stå stilla. Svansen upp. Inte gå nära någon annan utan hålla distansen. Precis när du tycker dig ha kollen, så dyker en dolsk figur upp ur koncentrationsdimmorna. En figur du aldrig sett förut, en vilt främmande människa. Figuren bryter bryskt upp dina käkar och kollar dina tänder, flyttar runt dina ben och sliter frisyren bakåt för att spänna ögonen i dig. Trycker in ryggkotorna och klämmer dig där bak. Vaddå ”private parts”? Inte ett ljud får du undslippa dig. Inte med en min får du avslöja vad du själv tycker om denna integritetskränkande behandling.

Har du otur – vilket jag brukar ha – så ska du in igen. Och igen. Samma procedur med springandet. Tack och lov slipper du den intimare inspektionen därefter.

Klar vid kanske fyra- eller femtiden?

Hela dagen har gått, och till vad? Väntan i trånga, svettiga kupéer, brysk behandling och dåligt med mat. Värsta korrigeringsanstalten. Och allt i öppen dager, inför publik! Sen är det bara att åka alla timmarna hem igen. I minsta kupén. För två rosetter?

Det skulle ju vara för äran då förstås…

Hälsningar

Totti

Bland stora och små – cykeltur bland hästar, kor och ekar

Stora med sina små – alltid lika underbart. Men, hur många gånger ser du kalvar gå tillsammans med kor och tjurar? Djurhållningen är inte den bästa trots att vi bor i Sverige. Om du en gång hört de små skrika efter sina mammor, så vet du. Att skilja kalven från kon görs redan tidigt – och aldrig ska de ses igen. Men vi människor tjänar pengar på djurens lidande.

En skön tur i riktig natur, där det naturliga får råda, får hjärtat att jubla.

Trädgårdsmästaren och björnbären

Mmm, man tar sig väl en smakbit…

Ett par tre stycken slank ner innan jag upptäckte…

…att aj, vad de stacks! Här uppe går jag i alla fall säker!

En värdig sista semesterdag

En trött hjälte

Sommarledigheten avslutades i alla fall på bästa sätt. Bäst i rasen på Ronnebyutställningen idag är min lille älskling – Totti. Så, han och jag är nog lika trötta ikväll. Den stora skillnaden är väl att han inte måste gå upp ett bestämt klockslag i morgon och har ingen tid att passa.

Vi som inte cyklar…

…lever badliv och har semester. Badlivet är för övrigt ganska skralt i den här familjen – åtminstone om man jämför med oss två, Mille och mig. Själv är jag ingen badkruka direkt, inte alls som de tvåbenta, men jag är väl i kanske tio minuter per dag. Om det är varmt, vill säga. Den varan har det ju inte varit för mycket av den här sommaren precis…

Mille är en helt annan sak, han spelar i en egen division här. Om det hade gällt OS i badande så hade han vunnit guldmedalj!

Om du är nyfiken får du gärna hänga med en sväng i VÅRT sommarliv i Blekinge!

Finns det hjärterum, så…

Vad gör man inte…

Alltså, först satt Jag här. Sen kom lillhusse och skulle äta frukost. Han envisades med att sitta i just Min stol. Den unge mannen skyllde på att ingen annan stol var ledig. Min stol var ju inte heller ledig!

Med alltmer myndig stämma försökte han övertyga mig om att flytta ett steg nedåt, men jag vägrade bestämt och segade mig fast vid ryggstödet. Med tillräckligt låg tyngdpunkt och inkilad så mycket det gick i spjälorna lyckades jag. Han fick inte stolen. Åtminstone inte hela.

Inte var det bekvämt, men jag hade gett mig Den på att inte säga någonting – heller.

Tillbaka i det rosa huset

Hur mycket betyder en vän?

Min vän i det rosa huset har varit min vän i 36 år. Hon kan lite om mycket (ibland mycket om mycket…) och i stort har vi samma intressen. Vi arbetade på samma företag när vi träffades första gången. Damen, min vän, är i min mors ålder – 75 ungefär – men vi har aldrig känt av någon åldersskillnad för vi passar helt enkelt ihop. Vi pratar och skrattar ihop, talar både samma och olika språk ihop, skådar blommor och fåglar ihop – och så har vi hundarna förstås. Hon hade en välrenommerad kennel för många år sedan, men nu har hon bara sina egna hundar kvar och så passar hon andras ibland.

Hon är en fantastisk kvinna. Mycket har hon hunnit med genom åren och självständig har hon alltid varit. Inga barn och ingen man. Hon har jobbat utomlands och tyckt mycket om att resa. Tyvärr hindrar hennes knän numera och så har hon svårt att få hjälp med hundarna om hon vill åka bort. Istället är hon klubbmästare i boule. Och hon är fortfarande nyfiken.

Här kommer en liten kavalkad bestående av några av hennes adepter, alla raser och sorter… Alla är de kära vänner trots en del meningsskiljaktigheter ibland. De hör ihop. En väns kärlek varar längre än en partners, så vårda din vänskap – den är guld värd.

Vi är inte i släkt, men av samma ras – phalene

Vissa får stanna i fönsterkarmen

…medan andra får rasa fritt

Somliga får en högt uppsatt position

…andra får nöja sig med platta marken

För husfridens skull måste somliga sorter hålla sig i stillhet

Annars kan man kan ju råka illa ut på olika sätt… som att ramla i dammen

…eller värre, när man är några stycken och det går vilt till

Men, för det mesta är det lugnt

… och alla kan känna sig trygga – för här vaktar jag!