Nerds

2 juli, 20132 juli, 2013 / Leya / 13 kommentarer

Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Enligt Wikipedia användes ordet första gången 1950 i Dr. Seuss bok If I Ran the Zoo, men då med betydelsen av en särskild djurart. På tidigt 60-tal var slanguttrycket spritt i USA och ända bort till Skottland. Fram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftast negativt, men idag används ordet minst lika ofta positivt.

Nördar kan antingen beskrivas utifrån sina hobbies och intressen, eller via sin personlighet, status, sociala kompetens eller till och med sitt utseende. En vanlig uppfattning är att nördar ofta intresserar sig mer för teknik eller naturvetenskap än socialt umgänge. Det ironiska begreppet social nörd används ibland av nördar om personer som har ett starkt fixerat intresse av socialt umgänge och mänskliga relationer. Nörd kan du eventuellt kallas om du är/har:

Datorintresserad
Intelligent
Enkelspårig
Tekniskt kunnig
Låg social kompetens

Nördar finns naturligtvis med i populärkulturen, bland annat i filmerna Nördarna kommer! och i dokusåpor som Beauty and the Geek och FC Z. Andra exempel på nördar är Simpsons-karaktärerna Professor Frink, Lisa Simpson och Jeff Albertson.

Den internationella nörddagen firades den 25 maj…men den glömde i alla fall vi bort! Till London hade jag sällskap av två andra nördar i familjen…så vad sägs om ett allmänt nördigt galleri…?

A nerd is a person, typically described as being overly intellectual, obsessive, or socially impaired. They may spend inordinate amounts of time on unpopular, obscure, or non-mainstream activities, which are generally either highly technical or relating to topics of fiction or fantasy, to the exclusion of more mainstream activities. Additionally, many nerds are described as being shy, quirky, and unattractive, and may have difficulty participating in, or even following, sports. ”Nerd” is a derogatory, stereotypical term, but it has also been reclaimed and redefined by some as a term of pride and group identity. Nowadays it’s often used positively as well.

According to Wikipedia, the first documented appearance of the word ”nerd” is as the name of a creature in Dr. Seuss’s book If I Ran the Zoo (1950). The slang meaning of the term dates back to 1951, found in Newsweek magazine. By the early 1960s, usage of the term had spread throughout the United States, and even as far as Scotland. At some point, the word took on connotations of bookishness and social ineptitude.

Nerds can either be described by their hobbies and interests, or by abstract qualities such as personality, status, social skills, and physical appearance. Some interests and activities that are likely to be described as nerdy are:

Intellectual, academic, or technical hobbies, activities, and pursuits, especially topics related to science, mathematics, engineering, linguistics, history and technology.
Hobbies, games, and activities that are described as obsessive and ”immature”, such as trading cards, comic books, fantasy and science fiction novels, role-playing games, tabletop games.
Interest in the fine arts, non-mainstream music, hobbies (i.e., collecting), or other ”obscure” interests.
Heavy obsession with a topic that would otherwise be mainstream (such as a popular TV show or a sport).

Well, in London I was accompanied by two other nerds in my family, and what about a short trip through some nerdiness?

Hela listan: Årets Sommarvärdar i P1 – DN.SE – Summer in the Radio

29 maj, 20131 juni, 2013 / Leya / 14 kommentarer

Hela listan: Årets Sommarvärdar i P1 – DN.SE.

Så är sommarens underhållning avslöjad…eller vilka som ska hålla i den i alla fall. Listan på sommarvärdarna i P1 är här.

Förr i tiden visste man lite mer – eller anade – vilka som kunde komma i fråga. Intressanta författare och berömda artister. Människor som hade något att säga och berätta om. Att ligga i hängmattan eller att sitta ute i trädgården med en kopp kaffe och lyssna på signaturen Sommar, sommar, sommar... ger fortfarande en sådan där känsla som inte går att beskriva. Visst har det med tradition att göra! Varje sommar.

Min absoluta favorit genom alla år jag lyssnat är Lars Ulvenstam. Mannen som var sommarvärd 22 gånger i detta program och som ofta avslutade det. Det var en sant högtidlig känsla att sätta på radion just den där sista gången, när jag visste att hans lugna, trygga stämma skulle ta hand om mig och låta mig föras bort i den sista ljumma sommarvinden.

Sommar inleds traditionsenligt på midsommardagen och i år sänds serien för 55:e gången. Programmet har sänts sedan 1959 i Sveriges Radio och idén kom från den dåvarande underhållningschefen Tage Danielsson. Denne briljante man som gick bort alldeles för tidigt.

– Det ska vara lätt musik med prat med mening i, sa Tage Danielsson till producenten Jörgen Cederberg, och därmed föddes programmet som blivit en institution i Sveriges Radio.

Från att ha handlat om väder, praktiska råd och musik i en lättsam ton, utvecklades programmet till att på 70-talet bli politiserat, på 80-talet ganska kändisfixerat och på 90-talet mer samhällsorienterat. Genom det dryga halvseklet som Sommar sänts har ett stort antal personer pratat och valt musik och gett lyssnarna ett ofta personligt program – inte sällan med humor, närhet och eftertanke.

Och programmet har genom åren fått både ris och ros av lyssnarna. Kritiken har bland annat handlat om att värdarna har varit för förutsägbara, eller för kontroversiella, som i fallet med Annika Östberg. Hon sommarpratade 2010, strax efter att hon kommit hem till Sverige efter 28 år i amerikanskt fängelse, dömd för medhjälp till mord. Men det blev ett gripande program om hennes 28 år i amerikanskt fängelse och om hennes hemkomst till Sverige.

I år röstades Martha Ehlin fram av lyssnarna. Hon fick en livshotande diagnos när hon var i 30-årsåldern, och ska berätta om kampen för att överleva en femorganstransplantation. Som vanligt under senare tid är det inte så många kända namn på listan, men det brukar för det mesta bli bra ändå. Själv ser jag fram emot bland andra Annika Hagström, Malik Bendjelloul och Joey Tempest.

Länge leve radion!

There’s a Swedish radio program called Sommar (Summer) being sent every week from Midsummer’s Day throughout the whole summer. This program has been on the air every summer since 1959, and it’s totally addictive. When the music, the theme, Sommar, sommar, sommar…is on, many people in Sweden feel the magic – if you are lying in the sun or in your bed, if you’re having coffee or driving your car – it’s that magic wand you feel… sweeping you away…There’s nothing special with this tune, but to us, it says that summer is finally here. I think it’s a feeling of freedom in some ways, because most Swedes have their summer vacation then. Myself, I can see red strawberries falling down from above making a delicious splash in my bowl of milk!

A famous Swedish comic, writer and actor called Tage Danielsson started this program and since then it has developed into something close to our heart, our Swedish heart. Actors, authors, singers, artists – even politicians (with charisma…) might be asked to host one of the programs. And, it’s a great honour being asked. If you are asked, you do not say no. Humour, heart, warmth, sympathy and wisdom of life are often characteristics for the content of Sommar.

My absolute favourite host through all these years is Lars Ulvenstam. He was in fact one of the hosts for 22 summers! His soft, friendly voice became special to many of us, and as he often hosted the very last summer program, it was a solemn moment when the radio was turned on. I would say, he represented a kind of, what we today call mindfulness.

So – above is the list of hosts for this summer! Personally, I’m looking forward to listening to the journalist Annika Hagström, the Oscar winner Malik Bendjelloul and the old rock band leader for Europe, Joey Tempest.

Läget just nu – I am here…

16 maj, 201316 maj, 2013 / Leya / 19 kommentarer

Läget är trött och slokande, men jag är här…någonstans bland alla nationella prov, slutprov och slutbetyg. Vi hörs och syns…

Oh, I’m here, somewhere in the mess of final tests, National Tests and final grades. I’ll try my best to keep in touch…

Konstigaste boktiteln

22 mars, 2013 / Leya / 6 kommentarer

BBC News – Goblinproofing wins Diagram Prize for oddest book title.

Ja, vad ska man säga…men jag anser att humor kan man inte få för mycket av. Det här är ju en form av smart marknadsföring också. The Curious Incident of the Dog in the Night-Time är också en intressant titel, och jag har själv läst denna mycket tankeväckande bok. Den är skriven av Mark Haddon och ur den 15-årige Christopher John Francis Boones synvinkel. Förmodligen har han Aspergers syndrom eller liknande och ställs inför smått oöverstigliga problem för att lösa gåtan med den mördade hunden. Oerhört tänkvärd. Författaren gör ett lysande trovärdigt porträtt av hur en ung kille med detta problem kan resonera med och övervinna sig själv.

Jag borde väl åtminstone bläddra lite i Goblinproofing också…

Wild Weekly Photo Challenge: Black and White

8 mars, 20138 mars, 2013 / Leya / 29 kommentarer

Jag älskar kyrkogårdar och gamla ruiner, så när temat för onlinetidningen LetsBeWild den här gången var Svart och Vitt – då var mina bilder givna. Scarborough med Bram Stokers Whitby som kuliss för greve Dracula och Haworth med den fantastiskt vackra kyrkogården intill den prästgård där systrarna Brontë växte upp. Här står de vittrade gravstenar som kantade Lucys nattliga vandringar och här slingrar de stigar som andades av Cathys och Heathcliffs förtärande kärlek. Vandra med mig i Bram Stokers och Emily Brontës fotspår!

I love to visit churches, ruins and old graveyards, so when the theme from LetsBeWild this week was Black and White there was no doubt where I would go…to Scarborough in England. Haworth and the parsonage, where the famous Brontë sisters lived, and Whitby with its Dracula setting from Bram Stokers legendary novel. My photos were not in black and white from the start, but it was allowed to change them for the challenge. So, walk with me in the footsteps of Stoker and the Brontës!

Here in Whitby Bram Stoker found a setting worthy of count Dracula, and in this graveyard Lucy was sleepwalking and sitting in the night on one of the benches high above the sea.

The Brontë parsonage with its beautiful graveyard… I could feel the prescence of Cathy and Heathcliff – their consuming love for ever alive in Emily Brontës masterpiece Wuthering Heights.

Uppgörelse

4 februari, 2013 / Leya / 7 kommentarer

Uppgörelse med ett kringelkrokigt liv – DN.SE.

Jörn Donner är fortfarande ett intressant namn. Jag minns när han satt i svensk TV med sitt whiskyglas, pratade om kvinnor och film på det där oefterhärmliga, Donnerska sättet. Han var både älskad och hatad av svenskarna. Det var svårt att förhålla sig till denne självsäkre, provokative karl.

Nu är det några år sedan jag såg honom i media, men namnet bränner till när jag ser det, hör det. Han påverkar fortfarande.

Tydligen har han skrivit en halvt fiktiv roman om sig själv – Mammuten. Ett passande namn ur flera aspekter. Jörn Donner har gjort mycket av sitt liv, i sitt liv. Som att vara hypermanlig och ha ett vidlyftigt privatliv med sprit och kvinnor, som att inneha viktiga positioner inom kulturlivet, som att… Tror man. I den här intervjun är han lika kryptisk i sina svar som alltid. Vem är mannen Jörn Donner bakom all arrogans och alla kringelkrokar? Vad är egentligen sant? Måste vi jaga fram den så kallade sanningen eller är det bättre att mannen får leva bilden av sig själv to the end?

Jag ska definitivt läsa hans bok. En mammut är ändå en mammut. Var papputen är förblir en gåta.

Guldbaggarna 2013 – DN.SE

21 januari, 201321 januari, 2013 / Leya / 3 kommentarer

Guldbaggarna 2013 – DN.SE.

Som väntat: ”Äta, sova, dö”!

Du Måste se den!

26 december, 201227 december, 2012 / Leya / 2 kommentarer

En oväntad vänskap (2011) – IMDb.

Har denna film ungått dig? Det är inte försent att se den! I min lilla stad har den bara fortsatt gå, vecka ut och vecka in. Nu har den gått hela hösten! Och den är verkligen värd det.

Philippe är förlamad från halsen och ner efter en olycka med glidflygare. Han behöver en assistent…och den som blir anställd är väl kanske inte riktigt den mest passande när man ser till meriterna. Den förmögne mannen från samhällets toppskikt i Paris och den arbetslöse, småkriminelle killen från en betydligt fattigare sfär – jo, de blir ett muntert par som lär av varandra…Genom allehanda trubbel och kärlekstörst får vi följa en högst annorlunda vänskap utveckla sig.

Jag har blivit rekommenderad denna film av så många människor – från släktingar till kära vänner och pensionerade kollegor. Till och med biopersonalen kunde inte låta bli att kommentera när vi gick in i salongen: ” – Min pappa gillar inte nånting, men jag bjöd honom på den här – och den gick verkligen hem! ” ”…du tänker på den länge efteråt. ”

Så, jo, nu har jag sett den. Och jag säger precis som alla andra: Du Måste se den! För dess halsbrytande humor, för otroliga skådespelarinsatser – inte minst från François Cluzet, som ju måste spela med enbart sitt ansikte som instrument, för den mänskliga visdom som släpps loss, inte minst hämningslöst av Driss (Omar Sy ), för att den är fransk, för dess rent tropiska värme och för det stora leende du svårligen kan dölja på väg ut från biosalongen (och hela vägen hem…). Och, för att den bygger på en verklig historia, där dessa två män fortfarande är nära vänner!

Läs gärna mer på IMDb – inte synopsis dock – om du inte vill ha storyn helt avslöjad.

Bioaktuellt…

16 december, 201227 december, 2012 / Leya / 2 kommentarer

THE HOBBIT Review. THE HOBBIT: AN UNEXPECTED JOURNEY Review | Collider.

The Hobbit: An Unexpected Journey – nu har jag sett den. Och, ja, nog motsvarade den förväntningarna! Jag hade förväntat mig det nya sättet att filma, med dubbelt så många bilder per sekund, och att det då skulle bli knivskarpa bilder med möjlighet till myllereffekt av värsta sort. Peter Jackson har naturligtvis gjort ett mästerverk – igen.

Ett sällskap dvärgar invaderar och äter totalt upp hobbiten Bilbos hem och så kommer trollkarlen Gandalf och talar om hur trevliga de egentligen är när man väl vant sig…och visst vänjer man sig. Det är ett härligt gäng som Bilbo kontrakteras av som ”inbrottstjuv”. Han ska nämligen hjälpa dvärgarna att ta tillbaka sitt förlorade hemland, Erebor, från elddraken Smaug. Lite motvilligt skriver han på och får sedan bekymmer med att visa sig värdig att vara en av dem. Särskilt inför ledaren, Thorin. Men, han växer med uppgiften och förtjänar sin plats i sällskapet.

Tekniken är förstås alldeles makalös och man sitter och bara njuter. Jag ville inte se den i 3D, särskilt inte med den nya, snabbare bildtekniken, utan såg den i 2D. Ändå var det en person i publiken som mådde så dåligt att han kastade upp. Det blev en kvarts avbrott i filmen och vi fick gå ut. Inte helt fel eftersom den varar nästan tre timmar.

Som vanligt blev det ganska mycket krigande och fighter – och många halshuggningar…men inte mer än man orkade med. Sagan om Ringen innehåller ju mycket krigande den också. Jag visste att denna film inte skulle till lika stor del som trilogin om Ringen vara filmad på plats ute i det storslagna landskapet, utan mycket skulle vara studiofilmat med green screen. Men vi fick i alla fall känna igen oss i Hobbiton och Shire, detta ljuvligt gröna, kulliga landskap som vi besökte förra julen, bara två-tre veckor innan filmteamet lämnat det. Och uppe i bergen tyckte vi oss känna igen området kring Mount Ruapehu.

Skådespelarinsatserna är jämnt över lysande. Ian McKellen är förstås favoriten som Gandalf – en roll som jag tror ingen annan kunde ha gjort bättre. Martin Freeman var ett mycket gott val för rollen som Bilbo (hörde tidigare ryktas att tankar hade gått till Daniel Radcliffe för denna roll…), och Richard Armitage (som jag aldrig hört talas om tidigare) gör en synnerligen allvarlig och trovärdig Thorin. Tjusig är han också, vilket inte känns fel…

Vi funderade på Alvkungen Thranduil, som bara är med några korta ögonblick – om han möjligen kunde vara Legolas fader? De är väldigt lika varandra. Boken ska naturligtvis läsas om och då kanske man får svaret där.

Hursomhelst så var väl the Hobbit tänkt mer som en barnbok från början – därav den lite glättiga och skämtsamma tonen och de många tokerierna. Vi får hoppas att allteftersom äventyren blir mer grymma och vilda, så kommer tonen att dämpas något. Men jag är inte orolig. Peter Jackson brukar veta vad han gör. Annars knyter filmen väl an till trilogin om Ringen. Alla trådar knyts samman och ingen hänger löst. Intressant var det till exempel att få veta lite mer om hur det djupa hatet mellan dvärgar och alver en gång startade.

Musiken, slutligen, är alldeles underbar. Man kan inte sluta njuta och inte sluta nynna – i alla fall inte på vägen hem från bion.

En utförligare review och lite mer kött på benen rent filmiskt får du om du följer länken – varsågod ovan! Och – gå och se filmen! Det blir en oväntad resa…

The Hobbit

14 december, 201227 december, 2012 / Leya / 10 kommentarer

Ikväll ska vi äntligen få se den – Peter Jacksons efterlängtade film om the Hobbit. Då får vi se hur han hanterat J R R Tolkiens lilla bok. Det ska bli härligt att sätta sig i biosalongen och befinna sig på Nya Zeeland igen, i Hobbiton! Jag återkommer med mina intryck i morgon.