I verkligheten är det några minusgrader och blåser en snål vind. Magnolian har lång väg kvar, där hon står och sneglar mot sista snöklicken… Det blir till att åka till blomsteraffären för en doft av vår!
In reality it is a couple of degrees below zero and the magnolia is glancing sadly at the last snow – she has a long way to go… The flower shop will have to satisfy my need for spring!
Ledig några dagar – tid för besök hos kära vänner! Några foton på vägen, lite solsken och småprat. God middag och gemensamma resplaner. En skön eftermiddag helt enkelt.
Jag åker förbi det gamla pensionatet där två gäster stått kvar och väntat sedan länge…kanske de aldrig någonsin kommer över tröskeln…
Short vacation – time to visit old friends! Time to chat, take some photos in the sun – feel good together, eating, making future travel plans… On my way I pass the old hotel, where some guests have been waiting for years to come inside and sit down comfortably.
En bit längre fram ligger bryggan, hårt frusen och långt från barn och sommarspring.
Far from summer busy… reaching out in the ice.
Det har töat och torkat upp över ängarna bortöver, och landskapet ser alltmer gästvänligt och bedrägligt vårlikt ut. Korna var utsläppta här, men försvann snabbt när jag stannade till.
The snow is melting away – for the moment…and there is a tiny hint of spring! The cows were let out here too, but disappeared quickly when I stopped to take a photo.
Efter en fin eftermiddag i glatt samspråk med min väninna, är solen på väg ner. Stillheten har varit skön denna dag och mormors skåp och jag njuter av kvällsljuset. Den ljusa stunden strax före solnedgången är rogivande.
The afternoon with my old friend was well spent, and coming home again I find my grandmothers´old side-board in the same lovely mood as myself.
Månen stiger disig och långsam in i ögat av mitt gamla äppelträd. Jag är tacksam för en fin dag.
Slowly the misty moon is rising into the eye of my old apple tree. I’m grateful for a fine day.
Veckans utmaning är reflektions eller speglingar. Som vanligt finns det fantastiska bidrag om du tittar in på länken nedan! Själv bidrar jag med en bild från vackra lilla Arboga. En mycket gammal stad som fick sina privilegier redan på 1200-talet, men var bebodd långt före dess. Arbogaån och husen längs med den är otroligt vackra.
As the online magazine LetsBeWild challenges us with Reflections this week, I thought I would send this entry from an old city in Sweden – Arboga.
The beautiful city of Arboga is known to have existed as a town since the 13th century but the area has been inhabited since around 900 AD. The name is a bit peculiar, but it’s originally Arbugæ and consists of the two words ”Ar” which in ancient Swedish means river and bughi which means ”bend” . So, together the meaning becomes River bend.
En gyllene morgon kan få fötterna att lyfta från marken och föra mig gott framåt inför dagen. Jag tror att de flesta kan känna det så, somliga dagar.
A bright and sunny morning can make me soar, fill my heart and soul with joy and peacefulness – give me strength to meet the day.
Allra helst ska jag vara ensam och det ska vara alldeles stilla. Ingen vind, inga ljud. Lund är en fin sådan stad, för trots att det är en stad blir jag inte så störd av trafiken. Det är mest ljudlösa cyklar. Den här dagen blev jag dock omkörd av någon cykel med extramotor – antagligen fanns den där för att cyklisten enkelt skulle kunna föra framför sig den lilla vagnen med ett barn i.
I want to be alone in the early hours of stillness, no wind, no sound. Lund is such a bright and beautiful city, because even if it’s a city I don’t get much disturbed by the traffic. Bicycles mostly, like a mini Beijing of old, but they pass you without a sound – maybe a tingling little bell only.
Min vandring förde mig förbi några av mina gamla institutioner, och UB förstås. Vackra byggnader som fortfar att ingjuta respekt och vördnad. Och tacksamhet. Deras innehåll har fått mig att växa som människa.
Det blev en fin morgon.
My morning walk led me by the paths of old and I passed my institutes where I studied for so many years. The buildings are still awe inspiring and make me grateful for those years, helping me grow as a human being.
This was indeed a golden morning.
Vattenhallen är trevlig att besöka när man är i Lund på naturvetardagarna. Fiskar har förstås aldrig varit någon större förtjusning för min del – förutom på menyn förstås. Men, den här och hans kompisar simmade omkring i en stor cylindertank och tittade lika mycket tillbaka på mig som jag tittade in på honom.
Science days in Lund for our students. I love them. Fishes are not my cup of tea though – if they are not on the menu of course… But, this one and his friends were swimming around in a big tank – and he was watching me just as much as I was watching him!
Jag åkte söderut för att leta vårtecken…och det här är vad jag fann! Dessutom hörde jag lärkan, som väl lurats hit av de 10-12 plusgrader vi hade i veckan. Tyvärr lär hon inte klara av nästa veckas snöstorm och minusgrader (- om SMHI får rätt). Det dröjer innan våren är här. Man får njuta av dessa soliga stunder, som idag!
I went about 100 kilometres south of my home town – in search for Spring. Not only because Spring is this week’s challenge for the online magazine LetsBeWild, but because I really want to find some signs of its arrival. This winter has been a long and tough one, and unfortunately we are expecting hard winds, -18 C and another 20-30 centimetres of snow next week.
So, these are my findings from Lund and from places more close to home…I also heard the lark singing! Poor lark next week, though, as they nest on the ground she will most certainly freeze to death. Migrating birds are often fooled by temperatures here of up to +10 C, and venture over the sea. Sometimes they are lucky, but obviously not this time.
Grönt har nog varit temat någon gång tidigare, fast inte hos Ailsa. Så det gällde att leta fram nya bilder…och någon grönska har vi inte här ännu i alla fall. Island ligger ju ännu längre norrut än vi, men även denna kyliga ö bjuder grönska när vår och sommar kommer.
Ailsa on Where’s my Backpack? has suggested Green as the theme – and that’s what we are all longing for here up north! No green here yet though…but I was thinking, even Iceland (further north)has got green landscapes when the sun is a bit warmer. So, this is what we are waiting for!
Island har otaliga, fantastiskt vackra vattenfall, som kastar sig utför klipporna. Gröna kullar beledsagar dem.
Iceland has got numerous fantastic waterfalls, and green, green hills.
De stora lavafälten ser mjuka och sköna ut att vandra på – men för ditt eget bästa ska du låta bli det. Här under all den fina, gröna mossan och lavarna kan enorma hål gömma sig. Ett litet felsteg och du störtar ner, kanske flera hundra meter.
The giant lava streams are dangerous to walk on – you should not even try. The beautiful, green moss and lichen might hide gigantic holes that will send you down, maybe several hundred metres…
Humor har de, islänningarna, trots att de är hårdföra. Någon har klippt gräset däruppe… lutningen i procent kan man bara gissa. Men ett grönt, skönt leende är väl det vi alla väntar på!
Sense of humour is not lacking on the island… who’s been mowing the lawn up there? Anyway, the result is a big green smile! Just what we need this cold, white spring.
Grattis till oss som har fått ha en så fantastisk kille som Mille hos oss alla dessa år! Få personligheter har väl så väl gjort skäl för sitt namn som han…Bonebreaker´s Ferrari. Namnet Mille stämmer också ganska bra – han fick det dels för att han är italienare och dels för att han verkligen är en på miljonen.
Leya 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.