Travel Theme: Foliage

Jag blev plötsligt inbjuden att skicka bilder på lövverk. Blad och löv – kan det passa mig bättre? Träd är ju en av mina stora passioner, så jag kunde inte låta bli att tacka ja! Det blev bilder från Nya Zeeland förstås, sedan Madeira och här hemifrån. Från högt uppe till nere på marken.

One of my newly found friends in the blogger world, Ailsa, kindly invited me to a Travel Challenge. This week it is all about foliage – a theme I truly love. But, of course that means difficulties…there are so many possibilities…

Finally, here is my contribution. High, low and in the middle!

Great tree ferns, New Zeeland, North Island.

Red beech half way to the canopy, New Zeeland, South Island. Yellow crowned parakeet.

Ferns by a levada, Madeira

On the ground, in the more dark areas of the beech wood, Sweden.

Autumnal canopy, Sweden.

På väg hem

Solen bröt igenom molntäcket – igen. Efter arbetsdagens slut blixtrade den till i backspegeln, och snabbt fattade jag beslutet att köra inom Hembygdsparken i Hässleholm. Enbart för att njuta av Sven-Ingvar Johanssons fina motorsågsskulpturer i vackert sken. Han är verkligen mycket duktig, denne sydsvensk. Han gör underskön konst av nedsågade träd. Roligt när konstnärer från trakten får visa upp sig – vi tar en kort promenad!

Mer om Sven-Ingvar Johansson?

Min fina fredag

Godmorgonkor i gryningsdiset

Förbi den stilla ån

Delicious cupcakes med drömfrosting…

En bild säger mer…men vilken fredag! Jag stannade flera gånger på väg till arbetet för att ljuset var så underbart, korna så ljuvliga med ångande andedräkt och ån så rofyllt flytande under bron.

Väl på mitt arbete gjorde eleverna strålande prestationer – och bjöd dessutom på egenhändigt nybakade cupcakes. Vad kan man mer begära?

Grått med guldglans

Idag har jag inte tittat ut mycket, utan häckat inomhus på mitt arbete. Inte för att jag sitter ner hela tiden – jag sitter nog inte mer än kanske 15-20 minuter på hela dagen, någonstans mellan 8 och 16. Det brukar ske i samband med någon form av matintag.

Hösten har varit ganska ljum i sina erbjudanden i år, och har till exempel ännu inte salufört någon av de där sprakande dagarna med strålande sol och krispig luft. Dagar då livet känns nytvättat och uthängt att fladdrande torka i vinden. Då doftar det gott att finnas till.

Det borde snart vara dags …jag längtar starkt – när kommer den,  Brittsommaren?

http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.694!webbbrittsommar%5B1%5D.pdf

I mina kvarter

Ibland går hundpromenaden inne i samhället istället för i skogen. När regnet fått övertaget eller när jag har osedvanligt bråttom. Eller…när någon av herrarna tydligt meddelar att han vill förlägga promenaden åt ett visst håll och inte alls åka bilen en bit.

Cotoneasterkaskad

Längs vägen växer många häckar och buskar som fortfarande har behållit sommarfärgen. En tålig och vacker häck bildas gärna av olika sorters cotoneaster. Här som ett friskt sommarregn!

Liljekonvalj

I vägkanterna falnar vårens liljekonvaljer – nu övermogna med giftiga bär.

Rönnbärsljus i parkens tak

Ett av mina favoritträd är rönnen. Den är vacker hela året med sitt skira bladverk och sina vita blomklasar. Den verkliga prakten är förstås här och nu – om hösten.

…och på dess botten okända kamrater

Lilla stigen

Hemåt på den lilla stigen längs med husen ser jag björkarna få guldslantar och några få har redan singlat ned.

Ljuv syrénhortensia

Den är nästan över, syrénhortensian, men fullständigt ljuvlig. Minner om romantik och gamla spetsar. I min ungdom kallades färgen för gammalrosa, vilket är passande än idag. Höstens sista klasar har lagt sig att vila mot det grå stengärdet. Jag måste bara stanna en stund och njuta. Några svaga solstrålar vågar sig fram och jag lutar mig mot de gamla, trygga stenarna.

Vidare igen och det mörknar snabbt nu. Det blir en kall natt.

En liten buse

Det är något visst med vissa djur. Ekorren är en sådan filur. Många gånger hör jag honom utan att se mer än en svanstipp runt ett hörn (ett runt hörn…), eller ofta ser jag ett par stycken jaga varandra under livligt tjattrande. Men därifrån till att få ekorrar på bild är steget långt.

Om vintern syns han gärna vid fågelbordet. Jag har väninnor som har de märkligaste foton…så jag blir alldeles avundsjuk. En vinterhistoria har jag dock  När vi bodde en vecka i fäbod i Dalarna, var vi övertygade om att det var inbrott på gång. Ett fruktansvärt bråk verkade pågå på vår lilla träveranda…men efter en blick ut genom fönstret fick vi klart för oss att fem till sju (5-7) ekorrar huserade bland våra utställda kylskåpsrester. Faktum är att de bodde under taknocken på vedboden intill, så vi bevittnade flera slagsmål under veckan – men inga bilder blev det…

Såhär års är de i samlartagen, och idag kunde jag stå stilla tillräckligt länge och vänta ut honom eftersom det var jag som såg honom först. Med en nöt eller ett ekollon, eller kanske ett bokollon, i munnen rusade han runt en tallstam och plötsligt var vi öga mot öga. På bråkdelen av en sekund frös han till en liten stenstod – till och med med ena benet lyft – och jag kunde långsamt glida fram mot trädet och fotografera.

Got you!

I samlartagen!

Skirhet

Somliga dagar får liksom ett eget tema. Just denna söndag har det mesta haft ett speciellt och stilla skimmer över sig. Kanske på grund av det lilla rådjuret – jag vet inte. Men, plötsligt har jag bara haft öga för det vackra och utsökt skira dessa ljusa timmar. För det som ska vila och dö och för det nya liv som fröna bär med sig.

Du måste inte tycka om mig…jag kan vara vacker ändå

Kaskader av små, små blommor

På tråd

Fjärilslarven räddas från mittpåvägen

I ett spindelnät

Frön – akleja

Frökapsel –  iris

De sista malvorna

Hortensians skönhet är evig

Ett drama på liv och död

Vi har just kommit tillbaka från skogen. Lättade och glada. Idag har vi fått vara med om ett naturens drama – i det här fallet med ett lyckligt slut.

Efter en lång, härlig tur närmade vi oss utgångspunkten för vandringen igen. Då hör vi långa, utdragna skrik som låter som från en fågel, snarast en trana, men inte borde de vara här nu? Vi ökar på stegen. Mot slutet på stigen ligger en äng till vänster om oss, och där får vi se ett rådjur med kid, som oroligt rör sig mot staketet på andra sidan. Det klagande skriket tilltar och min hals snörps åt av en stigande rädsla för att ett av hennes kid har blivit påkört och ligger på grusvägen bakom fårstängslet.

Snabbt mot bilen och mannen springer i riktning mot skriket. Jag hinner slänga iväg ett kort på de två därute på ängen.

Jag halvspringer mot bilen för att låsa in hundarna. Det finns inte råd att riskera ytterligare stress hos rådjuren. Jag får igen bakluckan om hundarna och fortsätter mot det klagande ljudet. Vad skulle vi hitta? Om det är ett skadat djur måste vi ringa – jag klarar inte att göra något själv.

Nästan nere vid vägen är min man redan framme vid kidet, som har fastnat olyckligt i fårstaketet. En ögla har dragits åt och han ligger på rygg med benet rakt upp i snaran. Nu säger förmodligen instinkten honom att ligga fullkomligt stilla istället för att krångla. Allt ser fint ut, inga skärsår eller annat. Försiktigt ut ur öglan…

…och han far blixtsnabbt iväg efter mor och syskon, som flytt in i skogen när de hörde våra hundar. Min rädsla att det hela skulle få ett olyckligt slut gör att jag fumlar med kameran och får inte igång filmningen. Men vad gör det!

Mot skogskanten och räddningen flyger han! Jag är säker att han knappt nuddar marken – och han verkar helt oskadd.

Med tårar i ögonen och ett lyckligt leende på läpparna ser vi honom elegant segla över stengärdet och vidare in i den skyddande skogen. Förhoppningsvis står mamman och syskonet därinne och väntar på honom.

Se, det var en riktig solskenshistoria. Den värmer långt in i hjärtat, länge, länge.

Tropiska Östafrikas flora kartlagd

BBC Nature – Tropical East Africa’s epic flora survey completed.

Ett viktigt och väldigt omfattande forskningsprojekt är slutfört. Men, ett arbete som enligt beräkningarna skulle ta 15 år tog istället 135 botaniker från 21 länder 60 år att ro iland. Nu har man katalogiserat alla 12,104 vilda växtarter i Uganda, Kenya och Tanzania – varav 1500 tidigare var helt okända för vetenskapen.

Se några fantastiska bilder och filmsnuttar. Det är bara att njuta!