Wild Weekly Photo Challenge: Black and White

Jag älskar kyrkogårdar och gamla ruiner, så när temat för onlinetidningen LetsBeWild den här gången var Svart och Vitt – då var mina bilder givna. Scarborough med Bram Stokers Whitby som kuliss för greve Dracula och Haworth med den fantastiskt vackra kyrkogården intill den prästgård där systrarna Brontë växte upp. Här står de vittrade gravstenar som kantade Lucys nattliga vandringar och här slingrar de stigar som andades av Cathys och Heathcliffs förtärande kärlek. Vandra med mig i Bram Stokers och Emily Brontës fotspår!

I love to visit churches, ruins and old graveyards, so when the theme from LetsBeWild this week was Black and White there was no doubt where I would go…to Scarborough in England. Haworth and the parsonage, where the famous Brontë sisters lived, and Whitby with its Dracula setting from Bram Stokers legendary novel. My photos were not in black and white from the start, but it was allowed to change them for the challenge. So, walk with me in the footsteps of Stoker and the Brontës!

Scarborough 8 177 Scarborough 8 179

Here in Whitby Bram Stoker found a setting worthy of count Dracula, and in this graveyard Lucy was sleepwalking and sitting in the night on one of the benches high above the sea.

Scarborough 5 030

Scarborough 6 017

Scarborough 6 013

Scarborough 6 018

Scarborough 6 014

The Brontë parsonage with its beautiful graveyard… I could feel the prescence of Cathy and Heathcliff – their consuming love for ever alive in Emily Brontës masterpiece Wuthering Heights.

Blåregn – The Most Beautiful Garden; Japanese Wisteria Tunnel

Style Pantry | The Most Beautiful Garden; Japanese Wisteria Tunnel.

En favorit i växtvärlden för mig är blåregn. Jag minns första gången jag såg ett sådant. Det var när jag som ung hamnade på ön Brissago i Locarno någonstans i Schweiz. Ett slott i skönt bedagat grått låg nästan helt insvept i blåregnsrankor, och jag – jag kunde inte slita ögonen från synen. Blåregnets färgtoner 0ch de kala grenarna såg ut att fullkomligt växa ut ur de grå murarna och färgerna var som ett, som om de varit skapade för varandra.

Jag bestämde mig där och då för att när jag fick ett eget hus skulle jag också plantera ett blåregn. Men, det har inte blivit något av med den saken ännu, i min trädgård, men kanske någon gång…

Ikväll har jag suttit en stund och njutit av de mest magnifika blåregn jag någonsin sett.

Njut!

Uteliggare – årets första!

Fler uteliggare 009

Här ligger vi och solar – fyra plus!

Äntligen ute på trappan! Vi spanar och spejar på folk som går förbi och på skatorna som bygger bo i grannens träd. Kollen – den har vi.

DSC_1822

Matte, nu vill jag in!

Efter en timme eller så känns det lite kallt för mig…  Visst börjar jag bli lite grå, men matte tycker jag är skön ändå.

Wild Weekly Photo Challenge: Look Up!

Onlinemagasinet LetsBeWild har ett nytt tema – Se upp! Mina bilder till temat blir varierade – men, tanken är att om du tittar upp från din mobil eller din dator ibland, så finns det en plats för dig att kalla Hem också. Se upp så att du inte förlorar greppet om den mitt i all teknik och utveckling!

Look Up! Is the theme for LetBeWild this week. I have chosen pictures thinking about both mind and body… You can easily lose yourself in this world of technology, at least if you are young, and maybe lose that basic, important feeling of a caring home and warm belonging. So, a little reminder from me…

Be sure to find some beautiful entries this week on Look Up! at LetsBeWild! Or why not join in yourself?

Weekly Travel theme: Roads

Ailsas tema den här gången är Vägar – och vem älskar inte vägar? De tar dig någonstans och du vet inte alltid vart. De ger en skön känsla av frihet, men ibland också av spänning och förväntan. Min favoritväg har gräs i mitten och slingrar sig lojt in i en solbelyst bokskog… en tidig sommarmorgon…om jag får välja. Den här gången blir det vägen jag just gått idag, för den kastar djärvt av sig vintertäcket och bryter fram i all sin kalla grågrus. Det är ju fyra plus!

Ailsa’s Travel theme on Where’s My Backpack? this week is Roads. We all love them… they promise freedom and the excitement of the unknown… My own favourite road has got grass in the middle and is slowly winding into the green, lush forest a hazy summer’s morning. The road I walked today was just throwing off its winter cover, showing its gravel grey. That is beautiful too, and filled with promises.

Roads 019

Weekly Photo Challenge: Lost in the Details

Veckans utmaning från WordPress handlar om att fastna i detaljer. Mina två bidrag kommer båda från Tibet. Den första från två tempelväggar i Gyantze, den andra från Pothalapalatset i Lhasa.

My first contribution to being lost in details is from two temple walls in Gyantze, Tibet.  Talking of details – so much time, effort and skill is put into this work.

Kina och Tibet 2009 303

The second one is from the Pothala Palace, the painted figures sitting over a window.

Kina och Tibet 2009 074

To see how other photographers have responded to this Photo Challenge – over to Weekly Photo Challenge: Lost in the Details

Fyra plus

Som jag har klagat och jämrat över denna kalla och gråmörka vinter … när kommer solen? Idag hade vi fyra plusgrader och strålande sol – äntligen! Jag kunde gå utan vantar och jag kunde känna värmen mot min soltörstande hud. Hundarna var som galna och det var nästan vi tvåbenta också.

Det blev en lång promenad bortöver ängarna och genom skogen. Man har börjat avverka i ”min” skog så det lär inte bli mycket med vitsipporna i vår inte… De kommer att troget leta sig upp under grenar och bråte, men det blir inget öppet hav av vitt.

Is och snö har börjat dra sig tillbaka och bäcken porlar inbjudande till fåglarnas försynta sång. Ingen, som inte bor i ett klimat som vårt här i norr, kan nog förstå den värkande längtan som styr oss i väntan på våren. En värk som snart ska välla upp till jubel när solen löst upp vinterns hårda grepp  så att det porlar i bäckarna – och i hela kroppen.

Glimtar

På hemväg idag upptäckte jag att det var nästan klart ute. Visserligen såg jag att solen slängde iväg några trevande strålar mot arbetsrumsfönstret vid lunchtid… men den brukar ha försvunnit eller gått ner när det är dags för mig att köra hemåt. Inte idag. Jag såg att det var klart och en liten glimt fick jag på väg mot bilen. Det är något i luften…

Som vi alla längtar nu… Gulsparvarnas långa visselsurr hörs i alla buskar och det pyr av förväntan i naturen. Det dröjer än, det vet vi, men idag är det för första gången på månader isfritt på gatan och vattnet rännilar fram längs backande snö- och iskanter. Allt står på tå och väntar, liksom i osynliga startgropar. Solnedgången bjöd på tropisk smak.

DSC_1812