Dagens eufori – Markaryds folkhögskolas vinterrevy! Inga förväntningar, inga alls. Men, efter 2 1/2 timmes spel-, sång- och dansglädje kan jag inte annat än älska resten av dagen. Svårt frestad här att använda ett engelskt uttryck, men …nej. Svenska duger gott.

Stor eloge, och stående ovationer till dessa härliga ungdomar som tränat och övat och slitit – för att ge oss en helgjuten upplevelse! De har min ohämmade och ograverade beundran, varenda ung tjej och kille. Naturligtvis också pedagoger och koreografer, rekvisitörer, ljud och ljus – alla.

Det började säkert med välkomnandet och presentationen, så redan då kände jag att de hade kopplat greppet. Och sen, sen följde i hett tempo musikalnummer och sånger ur välkända shower, som alla tolkades och framfördes med ny,  fräsch touch. Samtliga snyggt arrangerade och modererade, kryddade med korta, fyndiga mellanspel. Sanningen att säga, så var det inte mycket som inte träffade mitt i prick. Och inget under bältet…

Den unga publiken vanns med riviga hårdrocksnummer, Lady Gaga och en blandad konfekt av lumparkillar, dreamhacknördar och en halvstrippande exhibitionistpappa. De lite äldre klarade säkert mixen utan lexikon, och fick sin egen beskärda del ur bland annat Annie och Little Shop of Horrors.

När du går ut från föreställningen, ut i solskenet, och är så lätt i kroppen att minsta vindpust skulle fått dig att lyfta och snurra bort mot sjön till – då är dagen din. Slutnumret ska jag inte ens försöka säga något om. Arrangemanget, det massiva och kompakta soundet (nu måste det tyvärr bli lite, förlåten, engelska…) och – the lead singer. Den rösten, den är jag säker på att vi får höra mer av framöver. Det var den som svepte mig ur stolen, sög mig ut genom dörren och fick mig att lyfta telefonluren för att beställa fyra biljetter till. Till nästa föreställning.