Snöleopard. http://www.nordensark.se/vaara-djur/vilda-parken/snoeleopard/

Nordens Ark. En stiftelse som sysslar med just vad namnet anger. Problemet är att detta viktiga arbete kräver samarbete såväl mellan länder som mellan människor. Och, det är ju vi människor som är problemet. Många gånger kräver det lång, lång tid att nå målet: utsättning av de utrotningshotade arter som man lyckats föda upp i fångenskap för att de ska återbördas till ursprungsplatserna i världen.

Vi hade en fantastiskt engagerad och kunnig guide, en tjej som nog arbetat där en del år. Hon lyfte upp viktiga frågor om hur vi ser på djuren här och i andra länder, om hur vi i Sverige är precis lika beräknande och intoleranta mot våra rovdjur som länderna i till exempel Asien eller Afrika. Det senaste exemplet nu är vargfrågan. Hur kan vi tillåta jakt på ett så sällsynt och skyggt djur? Särskilt som den – enligt regering och jägare – skulle bedrivas på genetiskt inavlade djur och djur med ”fel” egenskaper. Då borde man ha siktat in sig på exakt de individerna och eliminerat dem. Istället blev det vilka djur som helst som sköts, och dessutom, visade det sig, lyckades man ta ut de djur som hade nya, fräscha gener…

Guiden berättade om hur noggrant personalen på Nordens Ark kartlägger varje art och försöker aktivera djuren i vardagen, så att de ska hålla igång såväl kropp som hjärna. Bland annat berättade hon om hur de lägger ut spår, eller gömmer maten eller hänger upp den på svåra ställen för att tigrarna ska få klura på hur de ska få tag på den. Det händer att de klurar kanske en dryg vecka eller två innan de gör ett allvarligt försök att få tag på köttstyckena.

Något som imponerade oerhört mycket på mig var att hon pratade med, och tycktes känna varje enskild individ av djuren. Hos järvarna, till exempel, tilltalade hon dem med familjära fraser som: ”Hej, tjejen! Kul att du ville komma fram just nu när vi är här!” Hon visste alltså kön och för det mesta ålder på var och en! Engagemang och hjärta – stort!

Som lyckosamma projekt redovisades bland annat pilgrimsfalken och berguven. Snöleoparden, detta fantastiska djur från Himalayas höjder, verkar dock vara dömt att stanna i säkrare områden än sitt ursprungsområde – tjuvjakten skulle kunna ta ut utsatta djur på någon vecka bara. Och därmed skulle allt arbete vara förgäves.

Jag tror mig ha funnit ett nytt projekt att sponsra – en Ark som flyter på den allmänna likgiltighetsfloden. Och denna Ark är förhoppningsvis inte en ny Titanic.