Stapelbäddsparken, Malmö
Beskedet om att inte kunna åka på ett tag var inte roligt – men anat. Blödningar i låret, senan under knät sönder och spricka i foten. Kanske operation. Han tog det bra. Sonen lever sin sport, och jag har förstått att det verkligen är ett sätt att leva – skejting.
Att bara dra ut en skön morgon på longboarden och känna vinden och friheten. Ta med lite matsäck och några vattenflaskor, kanske en kompis. ”Hej då mamma! Har mobilen om det är något.” Eller att ständigt tänja gränserna för alla trick, för att slutligen lyckas. Skapa nya, aldrig tidigare gjorda trick. Frihet, natur och utomhusluft handlar det nog mycket om. Nu får han nöja sig med att bara vara åskådare ett tag. Ge tips och råd till andra och vara lite mentor för de yngre. Han tar det med jämnmod. Han är ganska van.
Leya 
Tack för omtanke och allt! Nu blir det inga fler bilder där på ett tag…men bara han blir bra igen är jag nöjd.
Hoppas han kan åka snart igen! Man får ändå vara tacksam att det ”bara” var dessa skador. Kram.
Jättecool bild :o) bra fångat!
Men så trist för din son…men kan han agera mentor å hjälpa andra så får han ju ändå lite av sin sport även om de inte blir samma sak…hoppas han kryar på sig snabbt å så önskar vi så klart er en trevlig helg!! kramiz
Tack Kicki för din omtanke! Han sitter här nu och har det gott med storasyster som just kom hem från Borneo! De lyser!
Ha en skön helg ni också!
Kram