Jag bestämde mig för en sista vandring till bäckarna längst in i skogens skuggor. Kanske fanns någon is kvar, för natten bjöd på 6 minusgrader. Det är en spännande resa, den mot isfritt. Över stättan och vidare mot bäcken.

Det gäller att hålla sig i den här för att svinga sig över

På väg längre in i skogen har plötsligt mossan skjutit upp små mörkgröna tentakler överallt. De fanns inte där förra veckan.

Utkik

På andra sidan stigen finns det fler som betraktar min figur – eller åtminstone känner jag mig betraktad.

Lillebror ser dig...

Framme vid bäcken glittrar både vatten och iskristaller alldeles oemotståndligt med sina stjärnögon.

Sockerkristyr

Bara den där ute på kanten också...

Men, då frestade jag min lycka alltför hårt, visade det sig. Den som gapar efter mycket…

De sista iskristallerna ger vika för det porlande vattnet

Ett kort brinner av i fallet, men, kamera och det mesta av mig klarar sig ganska bra.

Porträtt av nedslunken fotograf