Sommarhuset väntar, men den här gången kommer bara två av oss fyra. I sommarfönstret står minnen kvar från när barnen var barn. När ivriga skratt studsade genom rummen och djärvt balanserade ut på körsbärsträdets tunna grenar. Vinglande, ett ögonblick bara, men sen rullande vidare ner längs den triftklädda stigen för att sorglöst guppa på vågorna i viken. Ändlösa dagar i sol.
Det värker tomt, någonstans där hjärtat borde banka.

”Det värker tomt, någonstans där hjärtat borde banka.”
Du lyckades sätta ord på en känsla som aldrig gått att förklara.
Hoppas du har en jättebra sommar, jag följer dej här på bloggen!
Kramis!
Tack – jo, jag har en härlig sommar…hoppas du också har det! Fri som fågeln och världen ligger öppen att erövra! Varm kram tillbaka – fina du.
Det finns saker i livet man saknar….precis som du beskriver….Det värker tomt där hjärtat borde banka.
Minnen….:)
Ja, minnen. Härliga och vemodigt smärtsamma.