En av hagens ekar i kvällsljuset
Eken är Blekinges landskapsträd och här finns många ståtliga exemplar. I närheten av sommarhuset växer flera vackra ekar. De blir naturligtvis finast som solitärer, men om jag tar mig fram per cykel eller till fots ser jag dem ta för sig och breda ut sina stora kronor en bit in i skogen också.
Rumskullaeken i Norra Kvill i Småland är Sveriges äldsta ek med sina ca 1000 år på nacken och den mäter ca 14 meter i omkrets. Därmed är den förmodligen också Europas största ek – i omkrets räknat. Christel Kvant skriver i sin fantastiskt fina bok, Trädets tid, om denne bedagade åldring, att när Kvilleken började växa var det vikingatid i Sverige. En svindlande tanke. Eken var en värdefull gemensam tillgång i bondesamhället, eftersom svinen strövade fritt och åt sig feta av ollonen. Det krävdes ett beslut av hela byn innan man fick lov att fälla en ek på gemensam mark.
Men, Gustav Vasa ville använda ekarna som fartygsvirke till sin krigsflotta och bestämde att alla ekar tillhörde kronan. Därmed fick han också ensamrätt att fälla dem. Många ekar föll för detta ändamål, men kanske fick Kvilleken stå kvar för att den inte var så hög och rak och ståtlig – den dög kanske helt enkelt inte till fartygsvirke. Redan på 1700-talet var dock denna ek märkvärdig, uråldrig och ihålig. I gamla skrifter berättas att 8 personer kunde stå inuti eken och att bönderna på bostället använde den som redskapsskjul.
Underligt är att tänka på runstenar och gamla kyrkor – av oss människor tillverkade, nästan oförstörbara – och att Kvilleken har levt all denna tid och lever än idag. Inför en sådan urkraft är jag tacksam över min stund på jorden.
Leya 
Alltid känns det så gott när du tittar in! Jag ser fram emot dina ekoxar lika mycket som jag alltid gör när det gäller dina inlägg. Du kommer säkert att göra en härlig berättelse av det också!
Det senaste lavendelblåvioletta (?) är helt ljuvligt, Magiskt med den lilla nyckelpigan.
Take care och stor kram
Åååh, jag kan se de du berättar framför mig!!
Ja, jag lovar att visa bilder på Ekoxen om ett tag, jag försöker faktiskt filma dom lite, och jag är rent värdelös på det ;o) men tänkte att det kanske kunde vara kul också?
Och jag lovar, det dä rmed fåglar som tar dom, tja, det fick jag uppleva också, ska skriva om det i bloggen när jag skriver om ekoxen, och då kommer mina tankar även gå till dig!
kram och var rädd om dig fina människa och krama dina söta vovvar!
Och Eken har ibland en underbar besökare- Ekoxen som jag är totalt förälskad i, och i år fick jag den stora ärna att möta dom!!
Ni har ett vackert träd!
Tack, jo, den är vacker, eken! Ekoxen är också fantastisk, håller med om det. Första gången jag såg en levande sådan var nästan skrämmande – så stooor den är! En gång satt en skadad sådan på sommarstuguväggen – den saknade något eller några ben. Efter att ha tittat en stund på den och gått in efter kameran ser jag genom fönstret en stor mås plocka den och nöjt flyga iväg. Snopet.
Då kanske man vågar hoppas på och se fram emot bilder från dig istället?