Vad gör man inte…

Alltså, först satt Jag här. Sen kom lillhusse och skulle äta frukost. Han envisades med att sitta i just Min stol. Den unge mannen skyllde på att ingen annan stol var ledig. Min stol var ju inte heller ledig!

Med alltmer myndig stämma försökte han övertyga mig om att flytta ett steg nedåt, men jag vägrade bestämt och segade mig fast vid ryggstödet. Med tillräckligt låg tyngdpunkt och inkilad så mycket det gick i spjälorna lyckades jag. Han fick inte stolen. Åtminstone inte hela.

Inte var det bekvämt, men jag hade gett mig Den på att inte säga någonting – heller.