Mulet och småregnigt var det ikväll – men har du hund finns det inget att välja på…och det är väl delvis därför man har hund!

I min by har vi många fina, gamla hus. Stilla promenader får jag mer tid att titta på dem. Mycket vackert finns runt knuten, så att resa bara en liten smula räcker gott.

Det här tegelhuset i fint arbetad stil har jag alltid beundrat. Jag känner att jag nästan vill gå och knacka på…få komma in och se hur det ser ut inuti. Men, jag rundar hörnet för att beundra det framifrån. Det ligger i en stor, parkliknande trädgård.

Det lyser inbjudande i ett fönster, nu i skymningen. Tänk att få komma upp på ovanvåningen och gå ut på den lilla, skamfilade balkongen…kanske kliva allra högst upp i ”tornet”?

Men, nej, jag går vidare längs gatan och över stenlagda gränder. Det börjar småregna lite…

Jag ökar på stegen för att hinna innan det strilar alltför mycket. Förbi det pampiga stenhuset slänger jag en blick upp mot tornrummet.

Regnet hättnar något och vi är inte genomblöta i alla fall. Skönt att komma in i värmen!