Jag har en kär vän, däruppe i skogen, och varje år fotograferar jag honom många gånger – i alla årstider. Han är fårad och ålderstigen, men så skön ändå. Han är absolut en han, det har han själv talat om för mig.
Tidigt om våren, innan snön riktigt är borta, är han nog som vackrast. Då är den lilla gläntan öppen och han visar sig i all sin prakt. Bakom honom ligger den fallna delen av stammen.
I have this dear friend, who is still standing after all these years since he lost parts of his trunk. I talk to him very often – at least once a week. When I was a child he was in full splendour, this giant beech. Now he is old and wrinkled, but very wise and still beautiful. He is a he, I know, because he told me so himself.
In early spring he is at his best. The little glade, where he is standing, is open to light and sight. Behind him you can see the fallen parts of him.
När sen försommaren blåser in försvinner han i en sky av grönt. Under högsommaren syns han inte…
When summer winds start blowing, he is almost hidden in the lush green. In July he is impossible to see if you don’t know where he should be..
Visst är han vacker ändå, men jag tror att han känner sig lite i skymundan för all grönska.
I think he might feel a bit in the background of all the greenery.
När hösten kommer står han där i gläntans trolska ljus – och jag vill aldrig lämna honom…
When autumn arrives, he becomes an enchantment, standing in the pale, low sunlight – and I never want to leave him…
När alla löv har ramlat och vintern är här, kommer han i en annan dager. Han ser nästan slankare och högre ut. Han ”äger”, som ungdomarna skulle säga.
With winter coming and all the leaves gone, he seems to grow and look taller and more slim…
Snörika vintrar är det svårt för oss att träffas. Snöskor har jag inga när inte kängorna räcker till. Ändå försöker jag pulsa mig fram till honom för att se att han är där.
If there is much snow, it’s difficult to come and see him. I often wonder how he is doing and worry about him. I try my best to force the snow to be sure he is still there.
För att få en lite bättre uppfattning om hur stor han verkligen är, tar jag med denna bild. Jag brukar klappa om honom och prata med honom om att han ska stå kvar länge än. När höststormarna viner och vintern sen blir hård blir jag alltid orolig att han ska falla. Men, den allra översta grenen i toppen – den som växer ganska rakt uppåt – den lever fortfarande och grönskar varje år.
My final picture is taken a bit closer, for you to maybe understand how big he is. Every year I am worried that he will fall, but I try to persuade him not to. His top branch is still alive so his roots are not totally gone. I’m looking forward to seeing him again next week.
Leya 
Lovely. 🙂
🙂
Trær kan være interessante venner 😉
Det kan de! De finns alltid där för dig och lyssnar utan att kritisera. De utstrålar visdom.
I so love this Ann-Christine . All your life … I can feel that you Cherish him .. he is very special .
He is…
beautiful story and photos … i can see his beauty and strength!
I’m so glad you can do that!
What a beautiful tribute to your cherished friendship! May it outlast many many more changing seasons 🙂
I hope so too! Thank you!
Love the seasons of your friendship. Lovely story.
Thank you, Jane. He is a very dear friend since childhood.
Beautiful photo’s of your friend. 😉
Thank you, Coreen! I like the old and wise – and grey.
Such a beautiful story, and gorgeous photos of your old friend. May he stand for many more years to come. 🙂
Let us hope so. There is something special when he has been there my whole life.
Now I’m bit lost in all this … you say that you have lost a friend, but he is still there ????? Or have I lost the plot??? I truly love that you have taken photos of him during all season, that is so emotional …. And very emotional post – a love story. Don’t worry … he will be there for years to come and he holds so much life in his old body .. for all the small ones in there in the forest.
I hope you are right about him staying! And maybe I’m so tired that I said I had lost him? I will have to check it out. OK, jag skrev att jag hade minst en vän – kan det vara det?
Ja, du skrev att du har mist en vän … men han finns där … fortfarande och tänk på all småkryp han ger husrum och mat till … han kommer att finnas ett bra tag till .. kanske han blir lite kortare i rocken för varje år. Hoppas du inte tycker jag försökte vara präktig på din bekostnad. Jag trodde att någon hade sågar ner honom när jag började läsa ditt inlägg.
Nejdå…det blev ju ganska roligt det hela…för jag skrev minst!
Ja, ord kan verkligen få oss att tänka till .. och det kan ställa till. *ler
😉
Likt en gammal gammal farbror finns han envist kvar på samma plats…år från år…Vägrar att ge upp.
Jag hoppas att han inte ger upp! Han har mycket kvar att ge. Tänk bara allt annat liv som lever på honom!
Precis…han gör ett otroligt jobb där han står. Och garanterat har han fullt av små hyresgäster också 🙂
Så vackra bilder! Underbart att du fotat dem i olika årstider.
Tack, Sofia! Det är alltid en vånda om jag vill visa världen eller behålla för mig själv, i mitt hjärta…Kan du känna detsamma ibland?
Great story…
i guess you photograph it in all season…hehehe
salute for you!
So I did.
Jag förstår precis din känsla ! Vi har våra favoriter, du och jag, på våra naturvandringar ! Han är otroligt vacker, och texten var berörande. // Maria
Mmm, tack, Maria. Han har funnits där under hela min uppväxt. Han betyder mycket för mig.
Nice story about your friend.
Thank you – he means a great deal to me. He’s been there my whole life.
He looks like a wonderful friend. A friend who can be trusted with a lot of confidences and who listens wisely.
I think he does. Many a thing has happened during his life span and I’m grateful for having known him.
Beautiful, poetic story. I don’t know why but it brought a lump to my throat. Even as the tree is dying it is still supporting a great diversity of life, and it’s lovely that you visit him every week 🙂
Thank you for your warm words about him – he deserves them! I will be very sad the day when he’s finally on the ground, but as you say, he’s the good host of many creatures.