Longboard och Millesupport

I all vänlighet...

 

…så tycker jag att det är härligt att du är piggare igen!

Vi har busat lite idag och matte ler förnöjt mellan host och snyt. Äntligen är Mille på bättringsvägen! Dessvärre har matte åkt på den där förfärliga snuvan, och precis till helgen. Hur ska det gå med promenaderna? Husse kapar träd i skogen och lillmatte och lillhusse bara jobbar med sitt. Nåja, det blir kanske en skateboardweekend. Det är kul om man bara håller sig undan värsta fronten och ser upp med flankerna. Lite svårt med tricken bara…men de står lillhusse för. Så, långboard är det väl det blir för min del. Och Mille får vara hemmasupport.

Snabba vårhälsningar

Totti

 

Vårtecken

Krokus och snödroppar – till och med scillan blommar. Videkisarna tittar fram och en och annan vitsippsknopp. En enda liten blyg, rosa blomma tittar fram på tibasten. Men det säkraste vårtecknet är kanske ändå att den lille mannen börjat gräva i sin stora skogsträdgård.

Idag kunde jag fråga om den vackra fröställningen, den som finns på bild i ett tidigare inlägg i veckan. Det är en vit jättelilja som växer vilt i Himalaya och bildar blommor av flera decimeters storlek. Den förökar sig med hjälp av små rotknölar/lökar som kan planteras ut för att växa till sig några år innan en stängel skjuter upp för blomning. Jag önskade genast, försynt, en sådan lök om han fick någon över, och att denna önskan skulle villfaras mig log han med en liten hostning och en nick under mössan. Sen lutade han sig över spaden och fortsatte vända jord.

För övrigt är grävande ett mycket gott tecken.

En halv hund - Mille

Och badande är ett annat gott tecken.

Totti i vårbadet

Alla känner det. I solens värme, i den allt ljummare vinden, i fåglarnas morgonsång, i dofterna från jorden och löven. Nu kommer den!

Vi är på väg

Gulsparven räknar till sju

I alla fall så lärde sig sonen det i skolan. Han hade en älskad biologilärare som är orsak till att sonen än idag, fyra år efteråt, kan känna igen fler fåglar på bara sången än de flesta vuxna människor klarar.

Gulsparv och talgoxe höll hov i morgonsolen idag. En strålande morgon som gjorde arbetet lättare och snabbare avklarat än jag kunde drömma om. Nästan alla blommor har fått en uppfräschning och vi fick tid till en riktigt lång och njutbar vandring i skogen. Ormvråkarna cirklade ovanför och lät höra sina klagande rop, och hästarna var utsläppta utan täcken. 8,5 grader plus!

Snöfritt

Snart isfritt

Spännande och skönt för två glada hundar också! Isarna håller inte, men det är inte djupt under i en vanlig bäck. Klart man måste prova…

Totti testar isen

Mille undrar när vi ska fortsätta gå

 

...hemåt

Total makeover i vecka 8

En vanlig dag i vecka 8 kan se ut som följer. Om man har varit lyckosam med provianteringen i Växthuset, förstås…

Två morgontrötta gossar vill gå ut

Efter morgonpromenaden med hundarna är det dags att fortsätta med min omsättningsskatt…alla krukväxter behöver fräschas upp för att de ska kunna se fram emot vårljuset med tillförsikt.

Köket under belägring

Efter någon timme börjar det bli dags för matlagning. En snabbröjning av spisen visar att det verkligen finns en häll därunder – och matlagning är möjlig. Efter ytterligare någon timme finns en paj klar att äta.

Ljuvligt doftande lammfärspaj

Nya krafter kommer med lunchen, och när jag ser mina växter en och en, som solitärer, känns allt arbete med dem ganska förtjänstfullt. En del har vuxit kolossalt utan att jag märkt det, och somliga har måst ta sig ut genom krukbotten på grund av utrymmesbrist.

Buskdracaenans rotsystem har vuxit genom bottnen och svingar sig glittrande genom vattnet därunder

Många växter har jag ärvt av gamla släktingar eller fått av vänner och bekanta. Andra har jag hämtat på resor eller tagit med frön hem och drivit upp. En del har jag fått av utomlandsboende på besök hos oss. Det är härligt med växter med historia. Den här är hämtad från Ryssland, från en gammal babusjka till min dotters vän. Det är en jättelik begoniavariant med ett fantastiskt bladverk.

"Rysk" begonia

Det enda nyförvärvet i år – hittills – är den lilla vita miniphalaenopsis jag skrev om tidigare i veckan.

Mini - men vacker

När det bara är lampsken kvar att arbeta i så blir det för osäkert. Det blir till att fortsätta i morgon – i dagsljus.

Min favoritphalaenopsis önskar godnatt

Vill du både njuta och skratta?

Morgonen började med en förevisning av några av de mest fantastiska foton jag sett. Sonen tipsade om en blogg av och med den prisbelönte amerikanske fotografen Seth Casteel, som specialiserat sig på att fotografera husdjur i full frihet. Resultatet är sköna, helt okonstlade bilder som väl speglar personligheten. Jag garanterar många skratt och förtjusta utrop! Undervattensbilderna är helt obetalbara.

Casteel har också engagerat sig ideellt för Los Angeles hundhem där han fotograferar de upphittade hundarna på ett naturligt sätt som ska få eventuella nya ägare att lättare fastna för en vän att ta hand om. På så sätt räddar han hundarnas liv – samtidigt som han berikar många människoliv!

Länken ligger i min lista under ”Dogs”, Littlefriendsphoto. Varsågoda!

En välkommen volontär

Brunbränd står hon där i kylan utanför stationen. Resväskan ensam vid sidan. Jag ser henne på håll och lyfter handen till hälsning medan jag banar mig fram längs trottoaren. Men hon ser inte mig, inte riktigt än. Jag hade inte hört hennes röst på en hel månad, så först kände jag inte igen den i luren. Nu står hon där, stark och frisk – våra ögon möts och ett stort leende sprider sig över hennes ansikte. Jag har inte långt till tårarna. Jag är så oändligt stolt. Min flicka.

Efter två månader så långt borta känns det konstigt att komma hem, det förstår jag. Men ändå härligt. Hennes resebrev har andats total harmoni. Hårt utomhusarbete varje dag och långa kreativa kvällar. För oavsett hur mycket hon arbetade så blev hon aldrig trött, säger hon. Djungeln och djuren blev hennes liv, och människorna där kan man bara älska.

Styrka och kraft strålar ut från denna späda kropp efter höbalning, kalvmärkning, stigröjande medelst machete, dikesgrävande, byggande av fällor, räkning av fåglar och ödlor och mycket mer. Utan stress, nära naturen, får du ett rikt liv. Ett sinnligt liv. Ett liv där du använder alla de gåvor du fått på ett sätt som inte är möjligt att göra hos oss, här hemma i Sverige.

Funderar du på att göra en insats för naturen och livet – bli volontär och känn att du gör skillnad. Du ångrar dig aldrig.

Två välkomstgosande gossar

Big Doggy – eller förlorad filmkarriär

Big Doggy

2011-02-15 21:56

Något är på gång…Förra veckan var här en underlig snubbe som grejade en massa med dörrar och fönster och …spikade upp små vita fyrkanter i hörnen. Han pratade både länge och väl med matte och husse. Han var till och med nere i den kalla källaren och grejade.

Själv tror jag att det rör sig om någon sorts reportage, ni vet sådana man ser i tidningarna eller på TV.Tänk bara: Hemma hos Totti och Mille. Eller: Flytta in hos Totti och Mille! Fast det är bara en kvalificerad gissning. Stjärnstatusen skulle passa mig perfekt!

Matte, och resten av de som är mer än 165 cm över havet, klickar på en liten vit dosa innan vi går ut – och sen klickar de igen när vi kommit hem. Och Mille och jag får INTE gå in i hallen förbi skostället innan det är färdigklickat.

Big Doggy, är vår senaste teori, Milles och min. Alla kan se oss! Övervakning i hela huset! Man kan till och med se vad vi gör i säng nummer 1 och 2! Men, känner vi matte och husse rätt så skulle de aldrig gå på det. Direkt integritetskränkande. Fast, nog måste det vara film i alla fall? De där små dosorna har absolut ett litet svart hål längst upp. Och vi kör inte för fort inomhus…

Idag, vid frukosten, gick det upp ett Liljeholmens (så sa alltid faster Louise). Ur tidningen höglästes det om inbrott både hos grannen till vänster om oss och hos grannen på baksidan. Och det är klart, för inbrottsbekämpning räcker det väl inte bara med att vi två skäller en runda … (”Lamt”, skulle lillhusse ha sagt.)

Lite snopet känns det ju…Där rök filmkarriären…Men, det är väl OK att bara vara fotomodell – eller?

Hälsningar Totti (och Mille)

Ja, ja, så hände det sig för nästan ett år sedan. På den riktiga årsdagen (för precis ett år sedan alltså) hade vi just varit på kurs med matte och blivit lite mer slängda i Oirish. Men det skrev matte om för längesedan här på bloggen, så hon fick botanisera några dagar framåt istället nu. Alltid händer det något spännande och märkligt i vår värld i alla fall!

Sov gott nu alla…själv tänker jag ta säng nummer 2, så får Mille säng nummer 1. Man måste vara gentil nu när han har lite ont i magen, stackarn.

Totpot

Lonely Dog

I Aucklands hamnkvarter finns ett litet galleri som är något alldeles extra. Från att ha varit en figur skapad för familjens barn, blev han till både serie, målningar och bronsstatyer. Ja, en helt enkelt charmerande personlighet. Möt Lonely Dog!

Once upon a time…