Weekly Photo Challenge: Solitary

Flera av dessa bilder kan jag säkert ha publicerat tidigare,  men några är nog nya. WordPress foto-utmaning ger många nya kontakter och det är fantastiskt intressant att se hur människor i olika delar av världen tolkar samma tema!

This is my entry for the  Weekly Photo Challenge Solitary

Solitary is a word of many interpretations. Here are some of mine, ranging from north to south, east to west, including not only people or animals, but other connotations worth mentioning. As you understand, this was a difficult task, but a wonderful way of making me remember things and places I have seen or visited. Hope you want to come visiting again with me:

Quietly floating ice in a glacier pool – Iceland

Mille by a mountain lake, Norway

Svartisen glacier, Norway. My family.

Man standing in delta landscape. Photo shot from train, two minutes before arriving in Lhasa, Tibet.

The Potala palace seen from my window, Lhasa, Tibet.

Old monk leaving a sacrificial white silk shawl on the Dalai Lama throne, Tibet.

By The Holy Lake. Interior of Tibet.

Forgotten and deserted graveyard, Auckland, New Zeeland. Most stones were broken or lying down in the dusk. Many a name was followed by a story from the violent 19th century. Strange finding a single red rose.

Te Matua Ngahere – Father of the forest, New Zeeland, North Island. Girth 16,41 m. Trunk volume 208,1 m. Total height 29,9 m. Trunk height 10,21 m. Kauri trees are among the biggest trees in the world, and they are endemic to NZ.

Morning concert! Thrush sitting outside my window, Lake Taupo, New Zeeland. North Island.

Solitary island of The Pancake cliffs off the west coast of New Zeeland, South Island.

Man, reading and talking to his canary bird. Viela, The Pyrenees, Spain.

Resting by a mountain lake, The Pyrenees, Spain.

Graveyard where members of the Bronte family are buried. Yorkshire, England.

The long, winding road up to Top Withens, where the remains of the farm said to have inspired Emily Bronte´s ” Wuthering Heights” still stand. Yorkshire, England.

One of the last summer sunsets. Our summer house, Sweden.

I vinden längtar jag

Blekingeeka

I kvällssolen

Mot höst

Revansch

Nu bara känner jag att jag har kommit för mycket i underläge här…Faktiskt så brukar det vara överläge som gäller när det gäller mig. Bevis krävs förstås! Här hittade jag en bild från BIR i Ronneby och sen en bild tagen av ett troget fan. Få se om det finns någon mer representabel bild att stoppa in…

BIR i Ronneby

Nyklippt!

Matte och jag i uppfödargruppen

Så – snacka om överläge!

Cumulus – Höstvisa

Cumulus – Höstvisa – YouTube.

Minnet är märkligt. Plötsligt, i höstkrasslet, dyker en älskad visa upp. En jag inte tänkt på eller hört på många, många år. Höstvisa med Cumulus. Tove Janssons text. Jag måste bara blunda och lyssna – om och om igen. Jag tror jag släcker tidigt ikväll och låter visan sväva i mörkret. Sakta dala ner på täcket och vila på min kudde. Det ska bli så skönt.

Berörd

BBC News – Green Mile star Michael Clarke Duncan dies at 54.

En mycket berörande film, The Green Mile. Michael Clarke Duncan spelade den mycket specielle fången, John Coffey, mot huvudrollsinnehavaren Tom Hanks. Trots att Hanks är en duktig skådespelare, så var Duncan hela tiden den verklige huvudrollsinnehavaren.

Härlig film som jag fortfarande kan gråta till. Tydligen var den nu bortgångne Duncan en lika fin person i verkligheten. Tragiskt att inte en sådan människa fick leva vidare.

Vare sig du vill det eller ej…

Vad vet du om media? | Internetdagarna.

…så kommer du inte undan internet. Så då är det lika bra att acceptera – eller?

Mycket gott och bra har trots allt kommit med internet. Det gäller bara att navigera rätt och hålla sig hyfsat á jour med nyheterna. Hur man nu gör det? Allting går så väldigt fort – för fort. Den snårskog du trodde dig ha karta till igår har redan GPS:en problem med i dagens djungel. Och allting kostar. Inte bara pengar.

Du klarar dig säkert ganska bra om du från start tillskansat dig vissa grundläggande kunskaper och färdigheter och sedan fortlöpande uppdaterat dem/dig. Det stora problemet är alla de som aldrig hängde på från start. Eller…snarare är det stora problemet att makthavarna och samhället helt enkelt valt att offra en hel generation i den heliga IT-revolutionens namn.

Våra äldre och gamla hade redan tidigare svårt att klara sig själva i det allt kärvare och mer människofientliga serviceklimat vi skapat åt oss. Nedlagda banker och postkontor, alla bensinmackar och andra installationer och inrättningar som bara tar kort, telefonknappningar till konstgjorda röster istället för människor av kött och blod. Vart ska du vända dig med dina problem? Och få hjälp? Jag vill inte bara tänka på sjukvården. Gud nåde alla dem som inte har yngre anhöriga…

Datorer kan inte svara på allt. En box med för många obegripligt omöjliga tecken och en skärm att mödosamt läsa på. Möjligen kan du få meddelandet uppläst av en konstgjord staccatoröst.

Att de flesta äldre på något sätt hänger med och överlever i det här samhället är ett veritabelt under. Vi som är någonstans i medelåldern kämpar på och tänker på alla unga som inte ens var födda när allt bara hade två färger – svart eller vitt. Telefonen var en svart hantel med hålig nummersnurra och TV´n var en svartvit samlingspunkt för TV-kannan och folket.

Som sagt, mycket gott och bra har följt med internet. Frågan är om det var värt en hel generation med utanförskap och handlingsförlamning. Är respektlöshet mätbart? Eller vill vi bara kalla det försumbart?

Uppenbart är det i alla fall.

Överföring

Jag köpte ny telefon och skickade över mina gamla bilder till den nya. Från den nya telefonen kunde man enkelt föra dem över till datorn. Från datorn fördes både bilder och minnesbilder vidare till mig och in i mitt huvud.

Det blir som att dra i en enarmad bandit: Minst tre nya minnesbilder dyker upp varje gång. Har du tur blir det jackpott och en mininostalgitripp tar sin början.

Såhär såg min ut…

Råg, korn, havre eller vete

Som barn cyklade jag varje skoldag förbi åkrar och ängar med böljande säd. Havre var nog det första sädeslag jag lätt kunde känna igen. De små dansande vipporna rörde sig för minsta fläkt. Men övriga sädeslag var lite svårare att skilja åt. Mitt knep var att korn, som ju borde vara endast korn på ett strå, hade de längsta stråna av dem alla. Och vete såg ut som bara korn. Då var det enkelt att placera rågen med mittemellanlängd.

Vetet var aldrig vackrast, för det var det klumpigaste av sädeslagen, tyckte jag.

I går körde jag sakta hemåt i den sköna sensommarsolen och tog en lite mindre väg genom vindstilla jordbruksmark. Jag stannade där det var som mest lugnt, parkerade och steg ur bilen. Stilla. Bara något ensligt rop från en rovfågel dallrade i luften. Solen spelade och skuggorna gled fram över fälten efterhand som molnen seglade förbi mot den andra horisonten.

Vetefälten var förtrollande vackra. När jag steg ut i vägkanten, närmre de fina stråna, knäppte och rasslade syrsor och gräshoppor ganska högljutt iväg genom djungeln. Det var en fin stund. Och doft.

Bedragen

Vad tänker du på när du ser dessa bilder?

Gör som Sally – blunda och fundera!

Stilla

Sista kvällen i sommarhuset blev precis så underbar som en sommarkväll ska vara.

Jag gick sakta längs stranden och bryggorna och allt var stilla.

Ljudet färdades fjäderlätt över vattnet med osynliga vindar. Männens röster från båtarna lät tydliga och nära.

Stranden tom och ödslig, men spåren av en dag i sanden hade inte suddats ut.

Nästan framme vid udden var också männen i båtarna borta. Inte ens måsarnas röster dröjde kvar.

Det fantastiska ljuset mot mörk himmel klingade av och motvilligt drog jag mig hemåt. En fin kväll.