Men stå inte där inne med kameran i blommorna då!
Natur
Att ta farväl är inte min starka sida
Veckan går mot sitt slut och på väg hem sjunker jag ner i bilens framsäte med en lite tyngre suck än vanligt. Sätter i nyckeln och vrider om, och efter en lätt rörelse med baksidan av handen mot ögonvrån greppar jag sen ratten och svänger ut från parkeringen. Längs vägen gungar vinden de skira vårbokarna och när jag vevar ner rutan sveper det in en skön doft av regnvåt asfalt och jord. Det är gott att åka längs den vårsmyckade vägen en fredagseftermiddag och veta att allt det skira väntar någon vecka till innan nyanserna mörknar och mognar.
Idag har jag tagit farväl av en fantastisk ung kvinna jag haft förmånen att få arbeta med periodvis under några år. Stark och målmedveten från början har hon efterhand mognat än mer och besitter nu en styrka och kapacitet som jag nog aldrig råkat på tidigare och kanske aldrig mer får se maken till. En sådan förmån jag har haft som fått följa hennes utveckling och nu se henne flyga fritt. Hon är en talang utan motstycke som kommer att vara en enorm tillgång för både våra ungdomar och alla kollegor framöver.
Det är bara att önska lycka till i ett hårt men spännande och fantastiskt roligt yrke!
Kloka apkonster
Schimpans planerade attack på zoo-besökare – DN.SE.
Helt rätt gör Santino – vad är vi för några som spärrat in honom och hans vänner till ett onaturligt liv – bara för att kunna titta på deras privatliv? Det är mycket som vi människor inte vet, men som många av oss anar. Inte bara att apor är kloka djur. Fast vi är ju så ovetenskapliga i vårt anande, tänkande och registrerande att naturligtvis ingen kan sätta tro till detta.
Hoppas Santino och hans vänner lurar oss ett tag till och sedan rymmer till någon skön skog hela gänget. Och när det gäller människorna – ”grus på dem” allihop, som min gamle morbror brukade säga.
Extra allt
Positiva överraskningar har alldeles egna och annorlunda effekter när det gäller väder. Idag skulle det regna och vara ungefär 15- 16 grader, alltså ganska svalt. Man väntar och förväntar sig detta så långt fram på dagen att det blir svårt att ställa om trots en ögonbrynshöjare på termometern. Idag blev det sol och 5-10 grader varmare än meteorologerna spått, vilket för mig resulterade i minst tre saker utöver sagda faktum: För det första att jag gick iväg i alldeles för mycket kläder – som jag visserligen kunde ta av mig under promenaden, men övervarm blev jag dock. (Hundarna drog för raka linor på huvudet i ån, men det anstår ju inte människan i andra änden…) För det andra att det här blir en dag man minns några dagar framöver, och i och med detta blir den till ett kärt samtalsämne redan vid fikat i morgon. Det allra viktigaste är naturligtvis nummer tre – hur mycket en sådan dag uppskattas och värderas just för att den inte var väntad.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera vad som framkommit i frågan. Kanske kan jag kort konstatera att det är gott att inte allting är förutsägbart. Samt, hur tråkigt livet vore om motsatsen gällde. Leve släktet meteorologer!
Tillbaka till naturen – lyssna inåt
BBC News – Lack of contact with nature ‘increasing allergies’.
Inte ”vad var det jag sa”, men nog skulle jag vilja säga det – eller snarare skrika det högt! Sunt förnuft och mänsklig intuition, att tänka och känna naturligt och sinnligt. Att ha alla sinnen öppna innebär nästan bara positiviteter. Men också mycket frustration.
Att vetenskapligt bevisa det som många människor förnuftsmässigt redan vet är idag en nödvändighet. För, de flesta västerlänningar har avlägsnat sig alltför långt från naturen för att längre förstå den. Många gånger ses den istället som obegriplig, ja rentav som en fiende.
Om du är uppvuxen nära naturen, så har du förmodligen redan mycket kunskap om det samspel som krävs, en kunskap som de urbana människorna inte besitter. Vi är lyckligt lottade, vi lantisar. Nu har finska forskare konstaterat att vi har färre allergier än stadsborna. Det finns helt enkelt en massa nyttiga bakterier på och i närheten av oss, bakterier som gynnar vårt immunförsvar. Man har alltså insett hur viktiga grönområdena är i städerna – och det gäller att anlägga fler för att vi ska må bra.
En skotsk studie visar att stresshormonerna ökar om det inte finns grönområden i närheten av där vi bor och att äldre människor med kort avstånd till parker håller sig friskare än de som bor längre ifrån. Från London rapporterar forskare att små barn har större chanser att leva gott och må bra om de har nära tillgång till naturområden. The National Trust konstaterar också att med allt större avstånd till naturen så förlorar barn både i hälsa och utbildningsresultat. Man menar att vi rent biologiskt har utvecklats över årtusendena att svara positivt på och må bra av en omgivning och miljö som rimligen skulle kunna förse oss med allt vad vi behöver för att leva och växa.
Vad säger man? Ungefär det jag skrev i första meningen…
Något galet är det med ett samhälle där så många mödrar behöver böcker och kurser för att klara av att ta hand om sina spädbarn, något galet är det när den där omedelbara kontakten, lyhördheten och det intrikata samspelet inte längre uppstår mellan mamman och hennes nyfödda barn. Min gamla mormor sa alltid att man skulle vara sig själv och att ”lite skit har ingen dött av”. Vågar jag säga att jag inte är pedant hemma? Som människa ska du lyssna mer på och lita till dig själv. Det finns kvar där inne någonstans – allt du behöver.
Min mormor levde nära naturen och som trädgårdsodlare spenderade hon större delen av dagen utomhus och jagade inte dammråttor mer än en gång i veckan. Hon hade höns, kaniner, katt och hund, och födde alla sina barn hemma i soffan. Hon var inte sjuk en dag under hela sitt verksamma liv.
Konst-ig
Orden konst och konstig har samma stam. Inte konstigt att jag tycker om dem båda.
De kan innebära en vanlig husfasad längs gatan som plötsligt ser annorlunda ut när du rundar hörnet.
De kan ofta hittas som ett vackert innertak i en kyrka eller annan gammal byggnad.
Ibland kan de två bestå av en berömd författare och hans romanfigurer i brons.
Skinkor med matchande spelmaskin – eller tvärtom?
Det kan regna en del utanför bussfönstret – men vad gör det när man kan titta på fönstret?
De kan väcka din beundran för gammalt hantverk.
Barndomens berättelser kan oväntat komma till liv…
De kan göra mat både mäktig och vacker!
De kan förstumma dig som en El Greco.
Få dig att ständigt upptäcka nya detaljer som en berömd Salvador Dalí.
Njuta lugnet i en tidig Salvador Dalí.
Upptäcka ett flygplans väg över himlen.
Och uppskatta en enkel röd skottkärras väg över en kyrkofasad.
As busy as a bee…
Årets nationella prov i engelska, uppsatsdelen, handlade om konsumtionssamhället och vad vi kan göra för att minska vårt konsumerande och därmed spara Vår Jord och dess resurser så att de räcker för framtiden också. Stora och viktiga frågor som gäller oss alla. Men – hur många ungdomar i 18-årsåldern tänker på detta när de ska köpa ett par nya skor eller en tröja? Eller en iPhone… med massivt grupptryck och den självcentrering som idag är större än någonsin?
Reaktion ett blev alltså – Viktiga frågor!
Reaktion två blev – Det här ligger för långt ifrån ungdomarnas vardag, alltför långt från deras verklighet. Dessutom har de så mycket att tampas med ändå.
Jag försöker utröna vilken tanke jag ska hålla mig till som den ”riktiga”. Eller kanske båda är riktiga? Vi behöver upplysa eller påminna alla som inte tänker på det här, men samtidigt vill jag inte lägga sten på börda. En del ungdomar vet så väl, de är mogna och ansvarsfulla redan – eller tycker de det är kul att ha en egen stil och kanske köpa second hand. Andra är fullt upptagna av sig själva och sitt och orkar inte mer än sin egen värld. Och inte har många råd att köpa eko-varianter, vilka oftast är dyrare än det vanliga utbudet.
Frågan är hur Skolverket har tänkt. Som lärare ska man alltid utgå från elevens egen plattform, vad eleven har med sig i bagaget, kan och vet sen tidigare. Därifrån ska man bygga vidare. Våra elever kände helt klart att de – trots förberedande texter – inte hade en tillräcklig plattform för att kunna tillverka en vettig och engagerad text i denna fråga. Alla har naturligtvis skrivit en så bra text de har kunnat utifrån förutsättningarna, men jag hade önskat att även Skolverket skulle utgå från var eleverna står.
Resultatet är alltså inte alls så bra som det skulle kunna ha blivit – långtifrån. Mitt förslag är att om detta ämne ska kunna resultera i riktigt goda texter/uppsatser (vilket ju måste vara målet för ett nationellt prov?) så måste det finnas större möjligheter att vinkla innehållet så att det bättre passar olika elever. Nu får jag naturligtvis inte avslöja själva uppgiften eller hur den är uppbyggd, men alltså, varför inte erbjuda fler uppsatsalternativ så att alla får möjlighet att visa vad de verkligen kan? Så heter det nämligen i anvisningarna till nationella proven. Att eleven ska få möjlighet ” att visa vad han eller hon kan när det gäller skriftlig produktion…”
Det finns inget ”mellan”
När jag var barn var det ganska exakt två veckor mellan hägg och syren, och med syrener smyckade vi gymnastiksalen till skolavslutningen, som då ägde rum omkring den 6 juni. Ingen ska säga att vi inte ser något av klimatförändringarna – och ändå är det här obetydligheter. Det jag är ute efter är att många i min generation vägrar se att någonting händer och att det händer snabbt. Det är så enkelt – tänk på dina skolavslutningar och du kan inte tänka bort faktum.
De senaste åren har jag haft svårt att hitta blommande liljekonvaljer att sätta på min älskade mormors grav på Mors Dag. Vid den tidpunkten är de nämligen överblommade. Hon älskade liljekonvaljer, mormor, så jag plockar de halvvissna blommorna och sätter där ändå. Någon liten vit klocka finns kvar i toppen i alla fall.
En vacker dag som denna vandrar jag ändå nöjd över skog och äng. Skjuter ifrån mig de större problemen och njuter av skönheten. Allt har slagit ut, skrev jag för någon dag sedan – och här är några av allt.
Allt…
Plommonträdet, körsbärsblommorna, björkarna, bok och hägg – alla har de slagit ut inom loppet av tre dagar.
Camellia japonica
Camellia japonica är en nästan osannolikt vacker växt som jag har försökt odla hemma på fönsterbrädan ett par gånger, men misslyckats. Till slut har jag insett att jag helt enkelt inte kan ge denna skönhet de yttre förutsättningar den behöver.
Kamelian är egentligen en buske som växer långsamt och vill ha det ganska svalt – mellan 10 och 18 grader är idealet. Den är också kalkskyende och vill ha sur jord. I sin rätta utomhusmiljö kan den bli 6-8 meter hög och växer nästan som ett litet träd. Bladen är mörkgröna, glänsande och läderartade och kan bli ca 10 centimeter långa. Blommorna kan bli upp till 10-15 centimeter i diameter och kan vara enkla eller fyllda. Blomfärgen är vit, röd och rosa i olika nyanser. Kamelian blommar på våren.
Växten är uppkallad efter apotekaren och forskningsresanden G.J. Kamel från Manila. Han levde på 1600-talet och kan ha varit den som först tog kamelian till Europa. Artnamnet japonica betyder naturligtvis ”japansk”. På 1800-talet var kamelia en vanlig krukväxt i Sverige. Som barn såg jag den ett flertal gånger i äldre trähus där den trivdes alldeles utmärkt. Förr fanns det oftare svala, ljusa rum i bostäderna, kanske ”finrum” där man inte eldade fullt som man gör idag.
I Madrids botaniska trädgård var det inte mycket som blommade just denna dag, men på väg mot utgången, efter en skön vandring i solen, upptäcker jag en ovanligt vacker samling av blommande kamelior. Mitt resesällskap satte sig tålmodigt vid kanten av en damm och väntade. Sanningen att säga glömde jag nästan bort honom, och själv somnade han till och föll sånär i dammen.















































Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.