Tankar

Weekly Photo Challenge: Resolved

/ Leya / 35 kommentarer

Första utmaningen detta år från WordPress handlar om nyårslöften. Vad du speciellt beslutar dig för att göra eller genomföra under det kommande året. Själv har jag aldrig avlagt några nyårslöften, men har kanske tänkt på nya saker jag vill göra under året.

En tanke är att låta eleverna i en av mina klasser starta varsin blogg. Ofta använder eleverna sin skollaptop bara till att skriva uppgifter och till facebook och youtubeklipp. Min tanke är att de ska lära sig bygga en blogg och driva den. Genom detta ska de förhoppningsvis också få kontakt med andra folk och kulturer, få använda sin fantasi och lära sig att strukturera sina texter och att skriva bättre.

Nu kan jag inte fotografera detta för utmaningen eftersom terminen inte startat ännu…så det får bli mitt eget projekt istället. Jag köpte mig en ny digitalkamera i höst och är fast besluten att lära mig den för att kunna ta bättre bilder. För att kunna se om jag verkligen lyckas – och för att det bara är roligt också – har jag startat My Photo Blog. I den planerar jag lägga ett foto varje dag och ska då, efter 365 dagar,(förhoppningsvis…) kunna se att jag lärt mig något och förkovrat mig.

The first challenge of the year from WordPress is called Resolved. I have made two resolutions, and both are about blogging…Now that shows how much I am addicted to it!

I’m resolved to have my students start blogging. (The students at our school get a laptop of their own when they begin their studies here.)I believe it would be good for them to start a blog, and this for several reasons: They would learn how to build something useful…because many youngsters only use the computer for short messages on facebook or watching youtube. They would also, when blogging, meet different people and cultures, and they would have to use their imagination, learn disposition and to make better use of words and language. Unfortunately I cannot take a photo of this resolution, since the Christmas vacation is not over yet.

Instead I will show you something else that I am very resolved to go ahead with. In fact I have already started…I have bought myself a new digital camera, and I shall get to know it properly in order to take better photographs. To really (hopefully…) see the results, I have started My Photo Blog in which I will post at least one photo every day. By the end of the year, I hope to be able to see – and say to myself – that I have learned something new and improved my skills.

So, here’s my ”Resolved”:

photo blog 006

Wild Weekly Photo Challenge: New Beginnings

/ Leya / 15 kommentarer

mera-vc3a5r-2012-066

When the light returns in spring, we doff our furry coat and expose our fair skin to the sky! It’s a new world and a New Beginning!

Thank You and Happy New Year!

/ Leya / 17 kommentarer

tack 007

För någon dag sedan blev jag nominerad av ninano till The Very Inspiring Blogger Award. Tidigare under hösten har jag blivit nominerad till samma utmärkelse,  samt the Adventurous Blogger, the Beautiful Blogger, the Sunshine Blogger, the Versatile Blogger och the Blog of the Year 2012.

Hur jag ska kunna visa min stora uppskattning och glädje över alla dessa era fina nomineringar är svårt, men, jag bör naturligtvis ge alla en speciell utmärkelse. För alla är ni inspirerande och härliga människor, som förmodligen blivit lika fast som jag i den här bloggvärlden. Det är mycket  inspirerande att skriva själv och att läsa om och få inblick i andra människors liv och tankevärld! Jag lär mig nya saker varje dag.  Kanske är detta en skrivandets Perpeteum Mobile?

Jag är också glad över att cirkeln sluts som den gör för mitt skrivande detta år, 2012. Det är nämligen Nina (ninano – Jag gör världen vackrare), som inspirerade mig att börja skicka bidrag till WordPress, och det är av henne jag nominerats till the Very Inspiring Blogger. Tack, Nina – Du har gjort även Min värld vackrare!

Så, jag hoppas du som läser det här accepterar min TACK- utmärkelse! Villkoren förknippade med den är enkla: Fortsätt att inspirera genom dina ord och bilder!

Gott Nytt År!

Yesterday I was nominated by ninano for the Very Inspiring Blogger! Thank You Nina! I’m so glad you thought of me. This is also a great way of finishing my blogging year, because it was Nina who inspired me to participate in the WordPress Challenges from the start. Thank you again, for beautifying My world too!

I humbly thank you all, for your nominations, likes and comments – and how should I thank you properly, if not by an Award? I hope you will accept my oldfashioned Thank you Award! I want to give it to all of you for being my inspirers throughout this year, 2012. The rules for accepting are simple: Keep inspiring us with your words and pictures!

Happy New Year!

Ann-Christine

Weekly Travel theme: New

/ Leya / 7 kommentarer

Sista resetemat för året är New – Ny. Passande inför det nya året. Min tolkning handlar om studentdagen. En dag av sprudlande glädje, men också av vemod och sorgsenhet. Bilden är inte den bästa, men jag fångade kanske en glimt av vad som rör sig i huvudet denna viktiga dag.

Du har kämpat hårt och intensivt för att nå dina mål – och förhoppningsvis lyckats.  Men när du springer ut genom dörren den där dagen, då är du ensam. Nu lämnar du all trygghet som kamrater och skola gett dig under alla år och står på helt egna ben. Allting står öppet för dig, hela världen är din! Du springer, sjunger och hoppar, men kanske det värker lite extra i hjärtat och du fäller en liten tår. Världen är ny!

Ailsa’s last travel theme for this year is New. Very relevant. But again, this can be interpreted in many ways.

My way, is through two of my lovely student’s who left school in June. It’s not a very good photo, but I think I caught a glimpse of the feelings that special day, from happiness and jumping joy to sadness and even sorrow. When you run out from school waving your cap, singing and shouting, you also have tears in your eyes. School’s out, you have been working hard to reach your goals – and hopefully you have. And, you are leaving your old friends behind. You have been tight working these three years or more – and now you have to find new friends.

When you walk out that door, it’s to never come back again. You are alone, but the world is there for you to explore – and for the first time in your life you are to decide on your own what way to go, what job or education you want. I remember the feeling myself even if it was 36 years ago. It’s a new life!

Studenten 2012 067

Weekly Photo Challenge: My 2012 in pictures

/ Leya / 36 kommentarer

Årets sista utmaning från WordPress handlar om mig själv…Mitt 2012 i bilder. Att reducera ett helt års händelser till bara 12 bilder är naturligtvis svårt – men också något att lära av. När jag ser på mina bilder såhär efteråt smyger sig en analys över mig…yrkesskada säkert. Men bara en liten. Detta år handlade mycket om Mille och hans sjukdom. 4 månader. Det var oerhört svårt att koncentrera sig på att arbeta och jag ringde eller sms:ade ständigt hem. Hur mådde han? Hundarna är en del av familjen, och den ligger mig närmst om hjärtat.

En annan stor del av året intas av mina elever. Jag är så stolt över dem! Och lycklig att få ha ett sådant arbete där jag kan följa unga människor och se dem växa under en så viktig period av deras liv. Slutligen är det nog resor och upplevelser av andra människor, kulturer och konst som upptar mitt år.

Huvudinnehållet är ungefär detsamma varje år, egentligen. Men fördelningen mellan och händelserna i de tre huvudingredienserna familj, arbete och resor ser säkert annorlunda ut under olika perioder. 2012 har varit ett ganska tungt och arbetsamt år, men det slutade i alla fall gott. Denna utmaning har varit mycket nyttig, och faktum är att jag rekommenderar dig att testa den själv, även om du kanske inte tänker medverka i WordPress.

The last challenge from WordPress this year is My 2012 in pictures. This was not easy – to narrow down a whole year to only 12 pictures. But, I guess it’s a challenge that can teach us something about ourselves and about the way we look at life. Maybe my chosen pictures are not my best liked ones, but they will show what happened in my life 2012.

We had to leave wonderful New Zealand in January
February always goes to repotting my plants – I have more than 100…
In March Mille became more and more ill, but here the two friends could rest in the cool sun
We never thought Mille would make it to the summerhouse this May – but he did. He took his usual place by the waterfront
Midsummer! Sweet visitors from New Zealand – our guide from Lord of the Ring Tour!
Back in school in August – introducing new students by making them cooperate to succeed!
Lars Wallin, the famous Swedish designer, had a much visited exhibition in our town
Hamar, Norway in October for a dog show. This is Tottis son!
On our week off in November, we finally got to see the famous Roman aqueduct in Segovia

Wild Weekly Photo Challenge – Unusual

/ Leya / 10 kommentarer

Denna veckas utmaning – den sista för året – handlar om något ovanligt: Ovanligt!

I’m participating in the online adventure travel and photography magazine LetsBeWild.com’s Wild Weekly Photo Challenge for bloggers. This week’s Challenge is Unusual.

And unusual leaves you quite free to enterpret – again! Here are my unusuals:

The totally green Wall
What happens in Toledo?
…and in Madrid?
This is really unusual…
My friend’s one-eyed dog and his best friend!
Unusual defrosted area…Who was here?
This Pyreneean marmot let us walk straight up to her without her whistling or disappearing down her hole. Then we understood her unusual behaviour – her little baby was too far away from her.

En magisk berättelse

/ Leya / 11 kommentarer
Suraj Sharma som Pi. I bakgrunden: den bengaliska och helt datoranimerade tigern Richard Parker.

http://www.imdb.com/title/tt0454876/ Bild lånad från 20th Century Fox

Författaren Yann Martels prisbelönta roman ”Berättelsen om Pi” kom 2001, vann  Bookerpriset 2002 – och nu har Ang Lee (”Brokeback Mountain”, ”Crouching tiger, hidden dragon” och ”The ice storm” ) skapat ytterligare ett konstnärligt mästerverk – av den här romanen. För filmen är ett dramatiskt, poetiskt och svindlande vackert konstverk om oss människor, om de villkor vi lever under här på jorden och om de under vi genommaterialistiska människor inte längre klarar av att tro på.

Huvudpersonen Pi Patel, som spelas av en 17-årig  Surja Sharma, växer upp i en indisk djurpark, där han lär sig att inte förmänskliga djur utan att förstå att deras främsta instinkt är att överleva. Namnet Pi (uttalat Paj) är hans egen förkortning av Piscine, bassäng på franska, men som blir till ”Pissa” bland klasskamraterna. Både hur han fått sitt underliga namn och hur han får igenom sin förkortning är en helt underbar historia i sig…

När familjen  får det ekonomiskt svårare bestämmer de sig för att flytta till Kanada och på vägen sälja alla sina djur. Mitt ute på Stilla Oceanen, rakt ovanför den djupa Marianergraven,  förliser skeppet med människor och djur under en storm. Bara Pi överlever, tillsammans med en skadad zebra, en hyena, en orangutang och en fullvuxen bengalisk tiger vid namn Richard Parker. (Hur tigern fått detta namn är ytterligare en fantastiskt underhållande historia…) Nu börjar en kamp på liv och död i den lilla livbåten. Att djuren är animerade kan man inte se – deras kamp är mycket realistisk och själv undrade jag hur det var möjligt att dressera djur till sådana scener. Slutligen är det bara Pi och Rickard Parker kvar, och för att klara sig – och tigern – drar Pi nytta av all sin förvärvade kunskap under uppväxten i djurparken och av allt som hans far lärt honom. Pi vinner tigerns, åtminstone tillfälliga, respekt och inser att de är livsnödvändiga för varandra. Bara att förse tigern med mat är ett uppdrag som ger Pi en anledning att hålla sig uppfinningsrikt vaken och aldrig förlora hoppet.

Genom gyllene stiltje och rytande storm, genom flygfiskanfall, valvolter och mareldssken får vi följa de två i rent magiska bildsekvenser. Ang Lee låter hav och himmel byta plats så fiskar och havsdjur blir till flygande stjärnor och planeter och himlavalvet flyter ut i ett myllrande, oändligt havsdjup. De två världarna förenas i total magi.

Och magi är det inte bara bildmässigt, för ”Berättelsen om Pi” är också en fabel om respekt för allt levande. Pi är både hindu, muslim och kristen. Gud tar många gestalter och som Vishnu erbjuder han Pi ett dygns vila på en ö när han som bäst behöver det.

Berättelsen har många tolkningsmöjligheter och ingen är naturligtvis den ”rätta”. Själv vill jag nog se den som en berättelse om vår livsresa. Skeppet fyllt av alla djurparkens djur förliser, och i djupet går Pis hela familj med all trygghet han någonsin känt. Då börjar hans egen resa. Den blir en kamp på liv och död, men också en sinnlig skönhetsupplevelse. Dess svårigheter är där för att hålla honom vaken och uppmärksam, hålla hoppet levande. När du som bäst behöver vila från alla prövningar kommer den till dig på ett sätt du inte kunnat förutse. Du får styrka någon obegriplig stans ifrån, styrka att gå vidare och klara din resas alla svårigheter för att slutligen nå fram till ditt mål.

Jag vill rekommendera alla att se detta mästerverk. Särskilt om du är en stor djurvän, estetiker, cineast och/eller livsfilosof ska du inte tveka. Men, orkar du inte se långa bildsekvenser utan är en snabbklippskadad 2000-talsmänniska ska du kanske låta bli.