Tankar

Ljuset återvänder – snart är det dags!

/ Leya / 12 kommentarer

Mera orkidéer 022

En vecka kvar tills jag påbörjar omplantering av alla mina inomhusblommor. Det brukar vara mycket inspirerande och jag njuter verkligen. Jag har börjat klippa ner en del redan, bland annat pelargonerna. Planeringen av krukstorlekar, jordsorter och annat som gäller växternas fortsatta liv är igång och jag gör en diger lista på vad som ska köpas in.

En del har inte överlevt vintern – det brukar röra sig om nya sorter av pelargoner eller fuchsia. Bougainvillea klarar jag numera, men den var besvärlig med vinterförvaring förr. Kanske har den förädlats att tåla våra förhållanden bättre – eller också är det jag själv som har blivit bättre.

Bara en vecka kvar… till totalt kaos i huset!

WordPress Weekly Photo Challenge: Home

/ Leya / 47 kommentarer

Hem – hur vill du beskriva det? Det är inte alls dumt med WordPress utmaningar, för du tvingas tänka efter vad du egentligen lägger in i vissa begrepp som du annars inte funderar så mycket över. Du bara tar deras innebörd för given, för självklar. Mina bildval visar en trygg plats för lugn och avkoppling, en plats där livet har ett långsammare tempo och där min familj och mina vänner kan vara sig själva – i all enkelhet. En plats att längta till, som är utan biltrafik och som innehåller vilda blommor, vita spetsgardiner och sommar.

From WordPress the challenge is Home. This simple word means so much to us all. For me,  only positive thoughts. Mostly about my childhood, but also about all the places in the world where I have had a distinct feeling of being at home.

To choose something that sums it up – something that gives me that soft and safe feeling of complete rest and peace must be our summer home. Here I am at peace with myself. My family is here, much laughter and joy, good food and games to play. It’s calm, quiet and a tiny world of old things from days gone by. The sea and the gulls is all I hear when I wake up in the mornings.

Wild Weekly Photo Challenge: Green

/ Leya / 19 kommentarer

Grönt är min favoritfärg och lyckligtvis är den temat för onlinetidningen LetsBeWilds foto den här veckan. Grönt står för så mycket – i min värld för lugn och harmoni, växande och nytt liv. Alla vet också att man med fördel inreder sovrum i grönt. Det är vetenskapligt bevisat att sinnesintrycken av just grönt har en god effekt för ditt välbefinnande. Så, min vinstock är planterad utanför mitt sovrumsfönster…

I don’t think many people dislike green colours, but I feel sorry for those who are colour blind and maybe only see something greyish where there is green or red. I wonder what spring feels  – or means to them? I don’t know any colourblind person, but it would be interesting to listen to some thoughts from such a friend.

The online magazine LetsBeWild has as this week’s challenge : Green. As green is my absolute favourite colour, my house is constantly filled with green plants. That goes for my garden too. For this challenge I have chosen a piece of my garden, when it is still green.

Trädgården, uteplatsen 003

En plötslig ljusning i det grå

/ Leya / 5 kommentarer

Vinterfält 009

Plötsligt syntes en svag sol där bakom någonstans. Bakom det jämngrå och råkalla. Ingen vind idag, men snöflingor och nära noll. Bara detta svaga skimmer gjorde sinnet något lättare och dagen till en bättre dag. Vad gjorde vi utan solen och ljuset?

Promenad

/ Leya / 21 kommentarer

Aldrig att det kan bestämma sig, vintervädret. Så kommer det någon decimeter snö – så regnar det. Förra helgen var fantastiskt fin och jag tänkte bjuda på en liten kavalkad!

Rödhaken kikar försiktigt – är hon där?
Tickorna klär i mössa
Fjolårslöv på den slanka boken
Hackspetten trummar i kvällssolen.
Betet är lite klent

Uppgörelse

/ Leya / 7 kommentarer

Uppgörelse med ett kringelkrokigt liv – DN.SE.

Jörn Donner är fortfarande ett intressant namn. Jag minns när han satt i svensk TV med sitt whiskyglas, pratade om kvinnor och film på det där oefterhärmliga, Donnerska sättet. Han var både älskad och hatad av svenskarna. Det var svårt att förhålla sig till denne självsäkre, provokative karl.

Nu är det några år sedan jag såg honom i media, men namnet bränner till när jag ser det, hör det. Han påverkar fortfarande.

Tydligen har han skrivit en halvt fiktiv roman om sig själv – Mammuten. Ett passande namn ur flera aspekter. Jörn Donner har gjort mycket av sitt liv, i sitt liv. Som att vara hypermanlig och ha ett vidlyftigt privatliv med sprit och kvinnor, som att inneha viktiga positioner inom kulturlivet, som att… Tror man. I den här intervjun är han lika kryptisk i sina svar som alltid. Vem är mannen Jörn Donner bakom all arrogans och alla kringelkrokar? Vad är egentligen sant? Måste vi jaga fram den så kallade sanningen eller är det bättre att mannen får leva bilden av sig själv to the end?

Jag ska definitivt läsa hans bok. En mammut är ändå en mammut. Var papputen är förblir en gåta.

Hundväder?

/ Leya / 19 kommentarer

Vintersol igen 2013 079

Så kom ändå snön tillbaka! Hurra! säger vi, men, men… Snötemperaturen idag var inte den mest gynnsamma för skogspromenader. Det tog inte tio minuter förrän vi såg ut som snöbollar hela vi.

Värst är det för mig som har så mycket päls, för Mille går det lite bättre. Han fyller snart 11 år så hans päls är inte så tjock längre.

Vintersol igen 2013 046

Härligt är det i alla fall förstås… Men, här klipper matte in lite hur vi ser ut idag! Jag tror inte att du vill byta med oss…det var ganska krångligt att ta sig fram på slutet.

Vintervåda 039

Vintervåda 013

WordPress Weekly Photo Challenge: Unique

/ Leya / 39 kommentarer

This week’s challenge from WordPress is Unique.

Unique to me means just what it says – and of course we are all unique. That’s only one of the beautiful reasons for us to take care of our planet and ourselves.

My choice for the challenge was simple – as a tree lover it had to be the New Zealand Kauri tree. They are endemic to NZ and a great treasure to the Maoris, who used to build their war canoes from them – and one canoe from one single trunk. Kauris are among the biggest trees in the world and the great trees we visited, in silent reverence, were 1000-2000 years old.

Jag har skrivit i ett tidigare inlägg om just Kauriträden i ett inlägg kallat Skogens Fader (mera under Maori waka – ett konstverk) och lånar delvis text från detta inlägg.  Dessa träd är ikoner för alla nya zeeländare och en Taonga – en stor skatt – för maorierna. Kauri tillhör de största träden i världen och kan bli upp till 6 meter eller mer i diameter. Ofta är det kanske 18 meter till första grenen på den släta, raka stammen. Maorierna byggde sina krigskanoter av stammarna, vilka  kunde ta 100 krigare. Och då var kanoten alltså byggd av en enda stam.

Kauris täckte från början stora delar av Nya Zeeland, men finns nu bara kvar längst upp i norr. De är fredade för avverkning, men har drabbats av kauri dieback, en svampliknande sjukdom som kan angripa och döda det största träd. När vi gick in i området fick vi noggrant decinficera våra skor och vi ombads att hålla oss på de anlagda träspänger som fanns. Trädens rötter  är också mycket känsliga, vilket är ytterligare en anledning att  hålla oss på broarna.

Det är ganska mörkt inne i regnskogen, och kauriträdens bark är blåaktig med röda märken. Stammen är ganska slät, men har vackra små lavar och andra växter som i sin tur lever och växer på dem.

Tane Mahuta

”Vördnad fyller mig till bredden inför honom, skogens herre,  men jag vet också att en ännu mer vördnadsbjudande jätte väntar oss längre fram – skogens fader.”
”Inne i regnskogens dunkel begrundade var och en av oss mötet med den högste av dem alla – Tane Mahuta – medan vi tysta vandrade vidare framåt mot – ja – hur skulle han möta oss? Den vackraste av dem alla skulle han vara, så stod det om honom, Te Matua Ngahere.  Ett lugn sänkte sig över oss när det långt borta syntes en ljusning mellan träden. Jag ville inte gå fortare, jag ville dra ut på längtan och väntan, dra ut på mötet med den vördnadsvärde.  Bara en svag krökning i spängerna, och så….”

Te Matua Ngahere

Te Matua Ngahere – Skogens Fader