Tough U.N. action vowed after North Korean nuclear test – CNN.com.

På väg till mitt arbete lyssnar jag alltid på radio. Idag gick de stora rubrikerna till kärnvapensprängningen i Nordkorea. Nordkorea hotar USA, och säger sig ha genomfört denna tredje sprängning som hämnd för att USA har initierat sanktioner mot Nordkorea för föregående sprängningar.

Min man besökte Nordkorea under dess jubileumsfestligheter förra året, och hans rapporter därifrån är skrämmande. Nordkorea är ett slutet, skrupelfritt och diktatoriskt land. Den lilla människan har inget värde och ledaren dyrkas som en gud. Det råder sträng censur, och som besökare får du inte gå omkring ensam någonstans i landet och din minsta rörelse bevakas. Du får ALDRIG träffa lokalbefolkningen – än mindre höra deras bild av hur verkligheten för gemene man ser ut.

Min man är av ganska hårt virke, men han erkänner att han drog en mycket djup suck av lättnad och kände trycket över bröstet lätta när tåget gick över gränsen till Kina och man kunde prata igen. Kameran och mobiltelefonen lämnades tillbaka efter att gränsvakterna raderat ”olämpliga” bilder och genomsökt allt. Då ska man hålla i minnet att det inte är så längesedan som ett Kinabesök också gav ett smärre tryck över bröstet. Första besöket för vår del var på 1980-talet och då träffade vi personer som inte vågade tala utan att minutiöst ha kontrollerat rummet vi befann oss i. Vi fick gå ut på gatan för att kunna kommunicera fritt – ändå viskade man. Tyvärr är det här inte historia idag heller…

Bara för någon dag sedan kunde vi alla läsa om en 41-årig kvinna i Kina som blivit svårt misshandlad av sin man (inte ovanligt i detta land…), men slutligen, när han hotade skjuta henne, lyckades få tag i geväret och slå honom med gevärskolven – så kraftigt att han dog. Hon anförtrodde sig åt en väninna, som då angav henne för myndigheterna. Hon dömdes till döden och de flesta tror att hon redan är avrättad. Denna kvinna hade långt tidigare berättat om misshandeln för både kvinnojourer och polis, men ingen rörde ett finger för att hjälpa henne. Kvinnans värde – och människovärdet generellt sett – är lågt i Kina.

Varje dag är jag tacksam för att ha blivit född i västerlandet, i ett land som Sverige. Klaga inte, du som lever här!